Hur kan du segra; hur kan du härda ut och stå fast inför alla frestelser och svårigheter och lidanden som präglar ditt liv just nu? Och hur kan du härda ut och stå fast genom alla lidanden som du kommer att gå igenom innan ditt liv är slut? Vad är receptet; vad är hemligheten för att kunna säga med Paulus när han stod inför slutet av sitt liv, ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans” (2 Tim 4:7-8)? Trofasthetens hemlighet – vad är den?
Vi har kommit till den sista predikan i den här genomgången av Uppenbarelseboken. Om jag räknat rätt är detta den 34:e predikan. Det innebär att det är ett bra tillfälle att lyfta blicken och försöka att se de stora dragen av vad Uppenbarelseboken handlar om. Dels för att det är den sista predikan och dels för att det är vad den här texten också tycks göra. Och de stora dragen i Uppenbarelseboken handlar just om det: att stå kvar i trofasthet när hela världen vill få dig på fall. Att bevara tron. Att kämpa den goda kampen och fullborda loppet som segrare.
Jag har nämnt det flera gånger tidigare när vi gått igenom Uppenbarelseboken, men ett av de centrala begreppen i boken är det grekiska ordet νικάω, som betyder ”att segra”. Det är ett verb som används 28 gånger i hela Nya testamentet, och 17 av dem finns i Uppenbarelseboken. Senast såg vi det i Uppenbarelseboken 21:7 som säger ”Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.”
Vi såg i de tre första kapitlen att Uppenbarelseboken är skriven till sju församlingar – troligtvis en symbol för hela den kristna kyrkan – och vi såg att dessa sju församlingar kämpade med olika typer av problem som utmanade deras trofasthet. Och detsamma gäller förstås oss här och nu. Det finns församlingar som håller fast vid en sann lära, men som har förlorat sin kärlek. Och det finns församlingar som är trängda av förföljelse och är frestade att ge upp. Och det finns församlingar som accepterar falsk lära. Och det finns församlingar som är alldeles för toleranta mot synden. Eller det finns församlingar som är hycklare, som ser ut som framgångsrika församlingar på utsidan men som på insidan är fulla av död. Eller svaga, men trofasta församlingar som klamrar sig fast vid trofastheten. Eller församlingar som är fyllda av materiell rikedom och världsligt inflytande, men som är apatiska och värdelösa.
Uppenbarelseboken är skriven till dessa församlingar, vilket också innebär alla församlingar i vår tid, på ett eller annat sätt. Och vi står förstås inför samma utmaningar som kristna individer. Det finns så många sätt att ge upp. Det finns så många olika sorters press att släppa taget om trofastheten – inte bara från yttre förföljelse, utan från hoppet om bekvämlighet och inflytande, eller från attraktionen att komma med något nytt och spännande. Eller bara attraktionen att vara som alla andra.
Så vad är det vi behöver höra? Vad är det Uppenbarelseboken gör? Jo, den drar bort förhänget – det är en apokalyps, en avtäckelse, ett avslöjande – och den visar vad som pågår bakom ridån. Den lyfter vår blick och visar kampen mellan bruden och draken och den falska profeten och vilddjuret. Och den visar att Gud har allt i sin hand.
Och nu har vi alltså kommit till bokens sista verser, där allt dras samman, och vi återkommer till bokens huvudbudskap som handlar om att göra oss till segrare. Så bokens syfte är inte främst att avslöja olika politiska skeenden eller falska religioner. Den gör det också, men bokens främsta syfte är att utrusta troende så att vi inte går under. Så att vi inte ger efter för frestelserna och börjar kompromissa. Den vill rusta oss för seger i kriget mot kompromisserna.
Det är mycket som händer i vår text, men jag försöker att sammanfatta den i tre punkter. Tre punkter som visar vägen till seger. Tre punkter som, om du har dem på plats i ditt liv, så kommer du att hålla ut till slutet. (1) Guds ord står fast, (2) paradiset är Kristus och (3) han bevarar oss i vår väntan.
I. GUDS ORD STÅR FAST
Vi kan börja i den sjätte versen där Johannes får höra ”dessa ord är trovärdiga och sanna”. Vi har sett i Uppenbarelseboken så mycket lögn och bedrägeri som plågar och skadar Guds folk, men när Kristus träder fram i det 19:e kaptilet kallas han ”trofast och sann”. Det första steget i att segra i kriget mot kompromisserna är att känna skillnaden på sanning och lögn.
Salig den som håller fast
Titta på vers 7:
7”Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok.”
Uppenbarelseboken 22:7 (SFB-15)
Salig. I Uppenbarelseboken har vi sju saligprisningar. De två sista finns i den text vi har framför oss idag. Det här är den sjätte saligprisningen: salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok.
Den personen är salig. Den personen lever i Guds välsignelse. Om du vill vara salig; om du vill leva i den glädje som bara Gud kan ge, ja, håll då fast vid Guds ord.
Jag vet inte om du tänkte på det, men det är häpnadsväckande, det vi ser i den 9:e versen. Johannes faller ner för fötterna på ängeln som hade visat honom allt detta, på något sätt förvirrad av ängelns magnifika härlighet och strålglans. Men ängeln säger till honom att inte göra så eftersom ängeln är en medtjänare till Johannes och till hans bröder profeterna. Men också till alla som håller fast vid orden i denna bok.
Det är oerhört. Vad han säger är att om du är en kristen och håller fast vid orden i denna bok är du i samma kategori som aposteln Johannes och profeterna och till och med denna ängel som av allt att döma strålar av härlighet. Hela Guds skapelse av förnuftiga varelser kan alltså delas upp i två kategorier: de som håller fast vid orden i denna bok och de som inte gör det.
Varningen för ändringar
Lägg också märke till varningen som kommer i verserna 18-19,
18För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok.
Uppenbarelseboken 22:18–19 (SFB-15)
Det här är ännu en av Uppenbarelsebokens hundratals anspelningar på gammaltestamentliga texter. Och det är inte svårt att förstå vad poängen är. Det är en anspelning på Mose ord i Femte Moseboken 4:2. Det latinska namnet på Femte Moseboken är Deuteronomium som betyder ”den andra lagen” eftersom Mose upprepar och summerar lagen i predikoform. Det är där han knyter samman förbundet som Gud ingick med Israels folk på Sinai berg. Och Mose säger att de inte ska lägga till något eller ta bort något.
Nu kommer avslutningen på det nya förbundet; det nya testamentet. Och här anspelar Johannes på Mose ord. Han ger samma sorts varning: ändra inget. Trixa inte med Guds ord. Lägg inte till några bud som Gud inte har gett, det är vad vi ibland kallar legalism. Och ta inte bort något av vad Gud har sagt, det vi kallar liberalism. För den som gör det; den som lägger till något eller tar bort något ska inte får del av livets träd utan kommer att kastas i sjön av eld.
Vänner, vi måste känna kraften av den här varningen. Den gäller för hela Bibeln, men vi behöver inte gå längre än Uppenbarelseboken för att känna allvaret i den. Trixa inte med orden i den här boken. Trixa inte med Jesu gudom. Trixa inte med försoningen eftersom vi ser Lammet som slaktades. Trixa inte Guds allmakt. Trixa inte med Gud som domare och den yttersta dagen då vi ska avlägga räkenskap inför honom. Trixa inte med den eviga fördömelsen och det eviga paradiset. Trixa inte med sexuell omoral och världslighet. Trixa inte med församlingens trofasthet till Guds ord. Därför att konsekvenserna går inte att överblicka. De är fruktansvärda.
Ta det på allvar. Om du börjar minimera vissa delar för att du tycker att vårt samhälle nu har kommit längre, eller för att du tycker att det blir för besvärligt och för obekvämt – om Guds ord marginaliseras i ditt liv är jag orolig för att det är ett uttryck för ett hjärta som egentligen inte vill ha med Gud att göra. Det kan jag förstås inte veta, men jag har sett det för många gånger för att det inte ska göra mig allvarligt orolig. Jag har sett kvinnor som varit ivriga för Gud som gift sig med män som inte varit det. Eller vänner som blivit uppslukade av husrenoveringen. Eller av sin karriär. Eller vad som helst egentligen som visar att livet med Gud egentligen bara var som en förening som man var med i som man nu har tappat intresset för.
Men den som segrar, däremot, älskar Guds ord och håller fast vid det eftersom det visar oss vägen till livet. Vi bevarar det och vägrar att ändra på det.
II. PARADISET ÄR KRISTUS
Den andra punkten som visar vägen till seger är insikten att paradiset är Kristus. Kristus är paradiset. Vi har flera påståenden i vår text, inte minst i vers 13, som talar om hur Kristus är början och slutet. Han är A och O, den förste och den siste.
Det är en oerhört viktig poäng också när vi talar om vad det är vi har att se fram emot som kristna. Efter att vi såg ondskan slutligt besegrad i det 20:e kapitlet tittade vi först på de åtta första verserna i kapitel 21. Och vi såg att paradiset är en plats där vi får nya kroppar, en plats där det inte finns något lidande eller någon synd. Och det låter underbart. Och sedan såg vi den heliga staden i resten av kapitel 21 som är en bild på församlingen. Vi lade märke till hur stort utrymme den får i Uppenbarelsebokens beskrivning av den himmelska verkligheten vi ser fram emot. Det är Guds folk.
Men det är lätt att tappa bort varför paradiset är paradiset. Det är för att Kristus är där.
En gång talade han till sin tyngda och bekymrade lärjungar och tröstade dem genom att försäkra dem att han skulle komma tillbaka.
3Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.
Johannesevangeliet 14:3 (SFB-15)
Det är allt de behöver veta. Han behöver inte ge dem detaljer om hur himlen kommer att vara. Allt de behöver försäkras om är att de kommer att vara där han är.
Samma tanke återkommer när Jesus själv ber till Fadern i Johannes 17. Han säger,
24Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.
Johannesevangeliet 17:24 (SFB-15)
Där han är – där är härlighetens fullhet. Samma budskap fick rövaren som korsfästes bredvid Jesus.
43Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”
Lukasevangeliet 23:43 (SFB-15)
Budskapet är enkelt: du ska vara med mig. Du ska vara där jag är. För där jag är, är paradiset.
Nya testamentet talar ingenstans om att vi kommer till himlen när vi dör. Däremot talar det ofta om att vi ska vara med Kristus. Paulus skriver från sin fångenskap till församlingen i Filippi att han ”har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre” (Fil 1:23, jfr 2 Kor 4:8).
Älskade vänner, alla löften och välgärningar från Gud kommer till oss genom Kristus. Han är källan till all tröst, all nåd, all helighet. Han är allt vi någonsin behöver i sig själv. Har du ett löfte om syndernas förlåtelse? Det är från Kristus. Längtar du efter frid i ditt samvete? Den är från Kristus. Längtar du efter befrielse? Efter rättfärdiggörelse? Det är från Kristus. Guds kärlek kommer till dig på grund av Kristus, ja, allt det goda vi har är på grund av Kristus.
Be av honom och du ska få, till och med förlåtelse för dina synder, frid i ditt samvete och den glädje som övergår alla omständigheter.
Kristus är det bästa
Texten bjuder den som törstar att fritt få ta emot livets vatten. Och vi ska återkomma till det i nästa punkt, men redan här måste vi se hur han bjuder oss in i det bästa och det ljuvaste som finns att få. Flera gånger har vi stött på i Uppenbarelseboken bittert vatten; av blodigt och odrickbart vatten, men här kommer vi till livets vatten. Det är, som sagt, det bästa och ljuvaste som finns att få.
På samma sätt kan vi se att de välgärningar som kommer till oss genom Kristus är av bästa sort. Förlåtelsen för dina synder är den bästa av förlåtelse. Den glädje vi får genom honom är den bästa glädje. Den frihet som han köpt åt oss genom sin död är verklig frihet, ja fullkomlig frihet. Den oändliga rikedom av nåd som kommer till oss är den enda rikedom som består. Ta vad du än kan komma på; om du har det i Kristus så är det det bästa. All världens glädje, om det så är den renaste och sannaste glädjen, är bara en skugga av den glädje du har i Kristus. Det finns ingen glädje, ingen tröst, ingen frid, inget arv som kan jämföras med det vi har i Kristus. Vad vi än har från honom så är det i fullkomlighet.
Varför ska du nöja dig med usla brunnar som inte håller vatten? Varför ska du springa efter och försöka skapa dig en identitet och ett namn genom din karriär? Varför ska du famla efter bekräftelse och trygghet bland dina jämlikar eller din familj? Vad tror du att dina pengar kan ge dig för frihet? Det bara binder dig värre! Nöj dig inte med tomma avgudar, nej, kom till Kristus och njut av den verklighet till vilken all tröst och all glädje pekar.
Kristus är full av variation
I Kristus finns en variation av rikedomar som motsvarar alla våra behov. Är vi dåraktiga? Han är vishet. Är vi skyldiga syndare? Han är rättfärdighet, en rättfärdighet som tillräknas oss av nåd. Är vi orena (defiled)? Han är vår helgelse. Är vi bundna i förtvivlan? Han är vår återlösare. Är vi förslavade? Han är frihet. Är vi förljugna? Han är sanning. Är vi förlorade? Han är liv.
Om det finns tusen former av ondska inom oss så finns det tusen bot mot det i Kristus. Är vi svaga? Han är kött att styrka oss så att vi kan vara starka i honom. Han ger oss ny kraft. Är vi nedslagna och modlösa? Han är vin som lyfter vår ande.
Kristus är tillräcklig
I Kristus finns all nåd och all sanning, ja, alla hans välgärningar kommer till oss i överflöd. Han är tillräcklig; han är allt vi behöver. Han säger själv i Joh 6:27,
27Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.”
Johannesevangeliet 6:27 (SFB-15)
När han gav sig själv som offer för dina synder så var det tillräckligt. Priset är betalt till fullo, vilket innebär att det inte längre finns någon fördömelse för dig som är i Kristus. Allt han gjorde, gjorde han till fullo. Han är din frälsare och han är det till fullo. Hans förlåtelse för synd är en fullkomlig förlåtelse. Hans rättfärdighet är fullkomlig rättfärdighet. När han träder fram i ditt ställe och bär din fördömelse är det till fullo. När han friköper sitt folk betalar han det fulla priset så att han kan säga att det är fullbordat.
Det finns inget mer att begära. Vad vi än behöver så finns det i honom. Han är tillräcklig för allt. Han är det bästa, det högsta och det ljuvaste. Vad hindrar dig från att smaka och se hur god han är?
Den orättfärdige och lögnaren
Men det leder oss också till de två varningarna vi har i vår text. Den första varningen är i vers 11,
11Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig.
Uppenbarelseboken 22:11 (SFB-15)
Vad betyder det? Ska inte den orättfärdige omvända sig och sluta göra orätt? Här har vi ännu en anspelning på en gammaltestamentlig text, den här gången från Daniels 12:e kapitel. Där säger en ängel att det kommer att ske en står uppdelning. Inte alla kommer att lyssna på den här profetian. Vissa kommer att göra det, men andra kommer att fortsätta bedriva sin ogudaktighet.
Det är en tydlig parallell till vår text i Uppenbarelseboken som säger samma sak. Det är en bild på när Gud överlämnar människor åt sina begär, som Romarbrevets första kapitel säger. När han säger att de får göra som de själva vill, vilket blir deras undergång.
Det är en allvarlig varning till oss. Om det finns en tanke i ditt hjärta att du önskar att Gud bara kunde lämna dig i fred så att du kunde göra vad du ville, att du är trött på predikningar och på Guds ord, så var varsam, för det värsta Gud kan göra är att låta dig få som du vill.
Vers 11 säger att det ska visa sig hur de verkligen är.
Det är en liknande tanke som finns i vers 15. Det finns alltså tre sådana listor på personer som är uteslutna från den nya himlen och den nya jorden. Det är personer som har gett sig själva till de här sakerna utan att vilja omvända sig. Det intressanta är att den enda gruppen som nämns i alla tre av dessa listor är lögnarna. Det är olika varianter på det grekiska ordet ψεῦδος, som vi använder som låneord i svenskan. Vi talar till exempel om pseudovetenskap, falsk vetenskap. Eller pseudonym, som är ett falskt namn.
Så det som är återkommande är lögnarna. Bedragarna. Det är de personer som ljugit om vilka de är och som också kanske har ljugit för sig själva. Det är pseudokristna. Kanske bekänner de Kristus, men det är de som Kristus ska säga ”sannerligen, jag känner er inte”.
Men det leder oss till den sjunde och sista saligprisningen i vers 14,
14Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.
Uppenbarelseboken 22:14 (SFB-15)
Vi har varningen om lögnarna. Men paradiset är Kristus. Saliga är de som tvättar sina kläder. Det finns fortfarande hopp!
Att tvätta sina kläder betyder inte att ta tag i sitt liv och börja leva mer rättfärdigt. Det är i alla fall inte där det börjar. Den enda gången det här ordet förekommer i Uppenbarelseboken förutom här är i kapitel 7:14 när Johannes ser en stor, vitklädd skara som har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Att tvätta sina kläder handlar om att tvättas i Lammets blod, det vill säga att ge sig själv helt och hållet till Kristus. Att tro på honom, förtrösta på honom och leva för honom. Det här är den sjunde och den slutliga saligprisningen. Salig är den som gett sig själv till Kristus. Salig är den som kommit med sina smutsliga kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Salig är den som fått sina synder förlåtna eftersom Jesus har burit dem i vårt ställe på korsets trä.
Så den första punkten i vägen till den slutliga segern är att hålla fast vid Guds ord eftersom Guds ord står fast. Den andra punkten är att komma till Kristus och njuta av allt vad han har att ge eftersom han är paradiset.
III. HAN BEVARAR OSS I VÅR VÄNTAN
Nu kommer vi till den tredje punkten som är att han bevarar oss i vår väntan. Lyssna igen på den 17:e versen,
17Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det ska säga: ”Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.
Uppenbarelseboken 22:17 (SFB-15)
Det börjar med att Anden och bruden ropar till Kristus, ”kom!”.
Varför vi längtar
Det är värt att påminna sig om varför vi som kristna längtar efter att Kristus ska komma. Det är av två anledningar.
Den första anledningen är att vår befrielse, vår frälsning ska fullbordas. Även om vi har fötts på nytt har vi fortfarande den gamla människan kvar som vi ständigt för krig mot. Vi längtar efter att få vara med Kristus och få befrias från syndens närvaro. Vi längtar efter den fullkomliga befrielsen.
Den andra anledningen till att vi är ivriga att Jesus ska komma tillbaka är att vi längtar efter att han ska ställa allt till rätta. Lidande och orättvisor leder oss att ropa till honom att han ska komma.
Varför finns krig? Varför uppstår fejder mellan olika släkter och grupperingar? Därför att de inte har något hopp. De har inget hopp om att rättvisa ska skipas om de inte gör det själva. Eftersom det inte finns någon som hämnas åt mig måste jag göra det själv.
Men som kristna har vi ett större hopp. Vi vet att det finns en rättvisa och vi vet att det finns en domare och det ger oss hopp. Så när vi ser orättvisor och lidande får det oss att ropa. Det betyder inte att vi måste stå passiva och inte gripa in, men det betyder att vi avstår från att hämnas. Vi vet att den dagen kommer.
”Jag kommer snart” 2 Petr 3
Men vad ska vi då säga om Jesu löfte som återkommer i den 7:e, 12:e och 20:e versen, att han ska komma snart? Varför har han inte kommit än? Låt oss slå upp Andra Petrusbrevets tredje kapitel. Där vill jag läsa de nio första verserna. Lyssna särskilt efter vem Petrus talar om.
1Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.
2 Petrusbrevet 3:1–9 (SFB-15)
3 Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er 4 och säger: ”Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början.”
5 De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. 6 Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.
8 Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.
Här ser vi två saker. För det första ser vi att 2000 år inte är lång tid för Gud. Vi tycker att det är väldigt lång tid, men Gud har allt under kontroll.
Det andra vi ser är anledningen till att det tar så lång tid. Det är för att Kristus ska få fullheten av sin lön – att alla som han har dött för ska få tid att omvända sig. Anledningen att det tar så lång tid är att han inte låter någon av de som tillhör honom gå förlorad.
Det är en förbluffande tanke. I den tid som Uppenbarelseboken skrevs har vi kristna som trakasseras och förföljs och dödas. De fick höra Uppenbarelseboken uppläst och de fick höra att han skulle komma snart. Och de tänker ”det har gått flera årtienden och här slaktas vi. Varför har han inte kommit ännu? Svaret på den frågan är vi. Anledningen är vi.
De torteras och dödas. De har vänner som dödas, familjemedlemmar som dödas. De förlorar sina jobb. De marginaliseras i samhället. De kan inte köpa eller sälja. Och de ropar till Gud, ”hur länge ska det här pågå?! När ska du ge oss upprättelse?” Svaret är: när alla har kommit. Anledningen att han inte har kommit på 2000 år är att också vi skulle få komma.
Bevarar oss medan vi väntar
Men också vi känner samma längtan. Hur länge ska det här pågå? Och vi blir modfällda och vi lider. Och vi uthärdar lidandet.
Men här vill jag komma tillbaka till livets vatten. Därför att det är i det här sammanhanget som Kristus bjuder den som törstar att komma och fritt få ta emot livets vatten. Det innebär att han bevarar oss medan vi väntar. Han förser oss med allt vi behöver medan vi väntar. Han ger oss sig själv medan vi väntar. Han ger oss den helige Ande medan vi väntar.
Dessutom gör han tjänst för oss genom att be för oss. Ingen av oss skulle klara att fortsätta om inte han höll oss uppe med sina böner timme för timme. Satan begärde att få sålla Petrus som vete. Men Jesus bad för honom att hans tro inte skulle ta slut. På samma sätt ber han för oss. Hebreerbrevet 7:25 säger att
24Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem.
Hebreérbrevet 7:24–25 (SFB-15)
Det är en tjänst han fortsätter i all evighet!
Anledningen att vi härdar ut
Därför svarar vi: ”amen, kom Herren Jesus!” Vi längtar efter han ankomst, men vi förtröstar också på hans godhet och vi litar på att han bevarar oss medan vi väntar. Om han inte har kommit ännu beror det på att det fortfarande finns bröder och systrar som behöver komma till honom.
Sedan kommer vi till slutet. Till Bibelns sista vers.
21Herren Jesu nåd vare med alla.
Uppenbarelseboken 22:21 (SFB-15)
Vi kan uppfatta det som en vanlig hälsning. Men när vi sätter in det i Uppenbarelsebokens sammanhang och när vi förstår att det är en hälsning till en kyrka som lider svårt under förföljelse, och när vi förstår att denna kyrka precis har fått höra att det kommer att bli värre innan det blir bättre, hur avslutar man? Ja, man avslutar med själva anledningen att vi kan bära det. Man avslutar med hela anledningen till att vi kan segra. Herren Jesu nåd.
Hur kan vi bära det lidande vi måste bära? Med Herren Jesu nåd. Hur kan vi vänta i lidande och orättvisa? Med Herren Jesu nåd. Hur kan vi bevaras i tron och vandra på denna smala väg som draken och världen och köttet vill få oss att vika av från? Med Herren Jesu nåd. Hur kan vi fortsätta att växa i Jesu nåd? Med Herren Jesu nåd. Hur kan vi leva väl om han kallar oss att göra det? Med Herren Jesu nåd. Och hur kan vi dö väl när han kallar oss hem? Med Herren Jesu nåd.
AVSLUTNING
Det är min bön för dig. Att du skulle hålla fast vid Guds ord eftersom Guds ord står fast. Att du skulle se att paradiset är Kristus och söka honom och att du skulle se att han bevarar dig i din väntan. Min bön är att du skulle rustas för seger. Att när du kommit till ditt sista andetag ska kunna säga med Paulus, ”jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans.” Herren Jesu nåd vare med dig.
0 kommentarer