”Han för mig till vatten där jag finner ro.” Det är det andra uttrycket för tacksamhet för Guds omsorg som vi möter i den 23:e psalmen. Psalmisten beskriver i glädje hur Guds omsorg är komplett och fullkomlig – hur han inte bara ger bästa tänkbara föda till sin flock utan att han har omsorg om varje behov. För vi vet ju så väl att mat, även om vi har den bästa sorten och i överflöd, inte kan tillfredsställa varje behov.
Det är underbart och på allt sätt avgörande för våra liv att han för oss på gröna ängar. Men utan vatten kommer hans flock att tyna bort och förgås. Därför kommer varje klok herde inte bara se till att hans får har tillgång till gröna ängar utan också att de hela tiden har tillgång till bra vatten. Det är det mest grundläggande av våra behov som kroppsliga varelser och därför är det också en god herdes högsta prioritet. Även om herden behöver flytta sin flock och föra den genom vildmark som är både farlig och karg vore han en usel herde om han höll dem borta från detta mest grundläggande och livsuppehållande. Tvärtom, även om trakten i övrigt vore osäker skulle det ändå kunna vara värt för herden att föra sin flock genom den om det fanns bra vatten.
Låt oss än en gång påminna oss att denna psalm är skriven av kung David som själv hade varit herde i Israel ungefär 1000 år före Kristus, vilket till stor del var öken och stenig vildmark med mycket liten tillgång till vatten. Det är bakgrunden till psalmen. Och psalmen är en bild av Israels store Herde, nämligen Gud själv, som har en stor flock under sin omsorg, och som är i färd med att föra oss till det himmelska landet utan att förlora ett enda litet skört lamm på vägen. Landet vi färdas genom är öken och klippor och snårig vildmark och därför är det bara genom herdens säkra omsorg som alla klarar sig på vägen.
Men var vi än befinner oss på denna vandring leder han oss inte bara till, som vår svenska översättning säger, utan intill eller bredvid, vatten där vi finner ro. Denna klara ström finnas alltid till hands. Var vi än är – vare sig det är dag eller natt, eller om vi är i öken eller på gröna ängar – har vi alltid möjligheten att böja oss ner och dricka djupt av det levande och friska vatten som han förser oss med.
Och lägg märke till att han leder. Hela psalmen är ett uttryck för Guds omsorg och godhet. Han vet bättre än vi vad vi behöver och han förser oss med det. Det är han som vet vad vi behöver och det är han som vet hur vi kan få det. Och det är han som ser till att vi alltid har tillgång till just det.
Genom hela Bibeln är vatten en återkommande bild på den helige Ande. Vilket också passar väl in i den här psalmen eftersom den helige Ande är vårt mest grundläggande andliga behov. I Uppenbarelsebokens sista kapitel får vi en vacker bild av hur Anden utgår från Fadern och Sonen som ett livgivande vatten,
1Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron.
Uppenbarelseboken 22:1 (SFB-15)
Det ligger dessutom i linje med Jesu ord i Johannesevangeliet 7:37,
37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Johannesevangeliet 7:37–39 (SFB-15)
Kristus lämnar – sänder Anden
Det är ingen liten sak. Tvärtom, det är så goda nyheter att det inte går att beskriva. Tänk på vad Jesus säger i det 16:e kapitlet i Johannesevangeliet. Han sitter och undervisar dem vid nattvarden den sista kvällen de hade tillsammans innan han skulle bli korsfäst. Det 16:e kapitlet börjar med att Jesus säger att de kommer att bli hatade av världen. Att de kommer att utesluta dem ur synagogorna och att det ska komma en tid när de som dödar dem tror att han tjänar Gud. Dessutom, vilket jag skulle tro var det värsta av allt, fortsatte han att säga att han skulle lämna dem (16:5; 13:33).
Jag tror inte att lärjungarna kunde höra något värre. De skulle förföljas och deras mästare som de alltid kunde lita på meddelade samtidigt att han skulle lämna dem.
Men Jesus fortsätter och säger i den sjunde versen att det är för deras bästa som han går bort. Och man kan förstå att lärjungarna var förvirrade. Var inte deras bästa när han var med dem? Han undervisade dem, försvarade dem, försåg dem med allt de behövde, han uppväckte döda, helade sjuka och till och med befallde stormen att bli stilla. Hur kunde det vara för deras bästa att han lämnade dem?
Svaret är förstås den helige Ande. Jesus säger att det gott att han lämnar dem eftersom han då kommer att sända den helige Ande till dem. Och det är det bästa som kan hända dem. Så här skriver John Owen i sin bok Communion with God,
Detta är slutsatsen: den Helige Andes närvaro hos de troende som en tröstare, sänd av Kristus för de ändamål han lovade, är bättre och nyttigare för de troende än någon kroppslig närvaro av Kristus kan vara, nu när han har fullbordat det enda offer för synd som han skulle göra.
Communion with the Triune God, ed. Kelly M. Kapic and Justin Taylor (Wheaton, IL: Crossway, 2007), 359.
//This is the sum: the presence of the Holy Ghost with believers as a comforter, sent by Christ for those ends and purposes for which he promised, is better and more profitable for believers than any corporeal presence of Christ can be, now [that] he has fulfilled the one sacrifice for sin which he was to offer.
Uppmaningen att söka Anden
Så vi ser att Anden inte bara är livsnödvändig för en kristen och till och med bättre än Kristi kroppsliga närvaro. Dessutom behöver vi vara klara över att Bibeln uppmanar oss att söka Anden. Jesus säger, ”kom till mig och drick” och i Efesierbrevet 5:18 säger Paulus ”låt er uppfyllas av Anden”. Så även om det är Gud som leder oss och för oss till vatten där vi finner ro så är det också något vi behöver söka.
Så här säger George Smeaton, som på 1800-talet skrev en bok om den helige Ande.
Det kunde inte framläggas någon mer skadlig och vilseledande teori, inte heller någon mer vanärande för den helige Ande, än principen att bara för att Anden blev utgjuten på pingstdagen så har inte kyrkan varken behov eller rätt att be om vidare utgjutelse av Guds Ande. Tvärtom, ju mer kyrkan ber om Anden och väntar på hans förbindelse, desto mer får hon ta emot.
George Smeaton, Doctrine of the Holy Spirit, p.255
//No more mischievous and misleading theory could be propounded, nor any more dishonoring to the Holy Spirit, than the principle that because the Spirit was poured out at Pentecost the Church has no need, and no warrant, to pray for effusions of the Spirit of God. On the contrary, the more the Church asks for the Spirit and waits for His communications, the more she receives.
Jonathan Edwards, hundra år tidigare, säger,
Skriften inte bara leder och uppmuntrar oss i allmänhet att be om den Helige Ande framför allt annat; nej, det är Guds uttryckliga och uppenbarade vilja att hans kyrka ska vara mycket i bön för denna underbara utgjutelse av Anden.
Works, Vol.2, p.290
//The Scriptures do not only direct and encourage us, in general, to pray for the Holy Spirit above all things else; but it is the expressly revealed will of God, that his church should be very much in prayer for that glorious outpouring of the Spirit, which is to be in the latter days, and for what shall be accomplished by it.
När vi talar om den helige Ande och Andens verk i den kristnes liv är det en oerhört viktig sak. Så låt oss göra vad vi kan för att förstå och söka det. Jag delar upp det som återstår av predikan i tre punkter. Först ska vi fundera på vad det innebär att uppfyllas av den helige Ande på det sätt som texten talar om. Därefter ställer vi frågan vad Anden gör med oss? Och i den tredje punkten ska vi fundera på hur vi kan göra för att söka uppfyllas av den helige Ande.
I. VAD INNEBÄR DET ATT UPPFYLLAS?
Vi börjar alltså med frågan: vad innebär det att uppfyllas av den helige Ande? Vad menar Paulus till exempel i Efesierbrevet 4:18 när han uppmanar församlingen ”låt er i stället uppfyllas av Anden”?
Här gäller det att vara uppmärksam, eftersom Bibeln talar olika om andeuppfyllelse på olika ställen. Vi behöver distinktioner. Jag vill föreslå tre, som blir tre underpunkter. Tre olika meningar av andeuppfyllelse i Bibeln.
1. Anden som sigill
För det första: Anden som sigill. När Paulus säger att vi ska låta oss uppfyllas av Anden i Efesierbrevet 5:18 är det inte samma sak som när han säger i Efesierbrevet 1:13 att vi har fått den helige Ande som sigill. Det är ett sätt att säga att den helige Ande har fött oss på nytt och gett oss nytt liv. Vilket förstås är en oerhört viktig del i den helige Andes tjänst för oss. Anden ger oss nytt liv och tar sin boning i oss.
Alla som har blivit födda på nytt, det vill säga, alla som är kristna har blivit uppfyllda av den helige Ande när vi kom till tro. Eftersom vi redan har Anden – eftersom Anden redan bor i oss – vore det meningslöst av Paulus att ge oss ett bud att vi ska låta oss uppfyllas av Anden. Det är alltså fråga om olika sorters andeuppfyllelse.
2. Uppfylld för särskilda ändamål
För det andra: uppfylld för särskilda ändamål. Ett annat sätt som Bibeln använder samma språk att uppfyllas av Anden är när man blir uppfylld och utrustad för en särskild uppgift. I Andra Mosebok 31 talas det om Besalel med en som Gud fyllde med Ande och gav en övernaturlig konstnärlig förmåga så att han kunde smycka tabernaklet, det flyttbara templet i öknen. Eller vi har Johannes döparens mor Elisabet som uppfylldes av den helige Ande när hon mötte Jesu mor Maria medan de båda fortfarande var gravida. Hon fylldes av helig Ande så att hon kunde lovprisa Gud och profetera över Maria. Och hennes make Sakarias uppfylldes av den helige Ande och lovprisade Gud profeterade över sin nyfödde son.
I Apostlagärningarna har vi många exempel på när Apostlarna uppfylls av den helige Ande vid specifika tillfällen. Petrus uppfylldes av Ande och kunde svara översteprästen och rådsherrarna i Apg 4:8. Sedan i vers 31 uppfylldes hela församlingen av Guds Ande och de förkunnade Guds ord med stor frimodighet.
I Apg 9:17 får vi först se hur Paulus kommer till tro och uppfylls av den helige Ande i den förra bemärkelsen. Sedan ser vi i det 13:9 hur han uppfylls igen så att han kunde profetera över en falsk profet. I dessa två olika texter har vi alltså exakt samma ord fast i två olika bemärkelser – den ena som sigill och den andra för särskilda ändamål i särskilda situationer.
Den här andra bemärkelsen är alltså något som är mer tillfälligt. Det är en påtaglig upplevelse som kan upprepas om och om igen. Den helige Ande ger kraft, ger mod och ger särskilda förmågor att tala, att undervisa, att profetera och mycket annat.
Det här är inte något som bara hör till Apostlagärningarna. Hela kyrkohistorien är full av liknande exempel, särskilt i tider av väckelse, och därför är det någonting som också vi bör be om och söka.
3. Uppfylld som tillstånd
Men, jag tror inte att det är den typen av uppfyllelse som Paulus talar om i Efesierbrevet 5:18, och inte heller den typen av uppfyllelse som passar in i den 23:e psalmen. Vi behöver nämligen en tredje distinktion för att kunna förstå bibeltexterna. Jag kallar den för ”uppfylld som tillstånd”.
Till exempel har vi Stefanos i Apostlagärningarna. I det sjätte kapitlet uppstår ett problem i församlingen. Det handlade om hur de tog hand om änkorna i församlingen, det vill säga, de som inte kunde försörja sig själva. Och som lösning på problemet utsåg de sju diakoner som kunde ta ansvar för att det här sköttes på rätt sätt. En av dessa sju var Stefanos och det står om honom att han var ”en man fylld av tro och den helige Ande.” (Apg 6:5). Det var kännetecknande för honom att han var fylld av den helige Ande. Det kan alltså inte handla om den uppfyllelse som han fick när han föddes på nytt. Inte heller verkar han vara fylld för en specifik situation. Det är något som var karaktäriserande just för honom och därför valde de honom.
Sedan ser vi i nästa kapitel, 7:55, hur han var fylld av den helige Ande precis innan han blir stenad till döds och han fick se Guds härlighet och Jesus stå vid Guds högra sida.
Vi kan också titta på vad texten säger om Paulus kompanjon Barnabas i Apg 11:24,
24Barnabas ar en god man, fylld av den helige Ande och tro.
Apostlagärningarna 11:24 (SFB-15)
Och vi kan för all del också titta på vad texten säger om lärjungarna i Antiokia i Pisidien.
52Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Apostlagärningarna 13:52 (SFB-15)
Det är alltså samma ord, samma uttryck, men det handlar om olika saker. Vissa blir uppfyllda i en specifik situation för ett specifikt ändamål, medan det här talas om ett längre tillstånd. Den första kommer och går, det är helt och hållet ett Guds verk, medan den här sista kategorin mer verkar vara något som karaktäriserar den troende för en längre tid. Det är alltså fråga om en uppfyllelse som är utöver den första vi får när vi får den helige Ande som ett sigill, men som inte är samma som när någon uppfylls för att till exempel profetera i en specifik situation.
När de här personerna beskrivs verkar andeuppfyllelsen vara något som pågår hela tiden. Det är något som fortsätter. Det är inte en upplevelse som kommer och sedan tar slut.
Det här är viktigt att se, inte minst för att flera av oss har bakgrund i olika så kallade karismatiska rörelser där man talar mycket om den helige Ande, men där man reducerat Andens verk till att handla om tecken och under och tungotal och känslomässiga upplevelser. Det finns en ironi att de som talar mest om den helige Ande också är de som tror minst på Andens verkan från dag till dag.
Det innebär att det inte bara finns tillgänglig för oss en uppfyllelse av den helige Ande som ger oss rätt ord in i en specifik situation, vilket är något vi i högsta grad ska ta för vana att be om. Men det innebär också att det finns tillgänligt för oss en uppfyllelse av den helige Ande som går utöver den uppfyllelse vi får vid pånyttfödelsen. Det finns tillgängligt för oss möjligheten att karaktäriseras som Barnabas: uppfylld av den helige Ande och tro. Det finns tillgängligt för oss som församling samma sak som för församlingen i Antiokia i Pisidien: fyllda av glädje och den helige Ande. Det är en verklighet.
Jag är säker på att jag inte är ensam här om att vilja leva ett liv som inte kan förklaras av mänskliga ting såsom min utbildning eller mina talanger eller mitt kontaktnät. Jag vill leva ett liv som bara kan förklaras av Guds kraft.
II. VAD GÖR ANDEN MED OSS?
Men låt oss då gå vidare till den andra punkten och fundera på vad det den helige Ande gör med oss. Egentligen är frågan alldeles för bred för att hantera i en enda predikopunkt så jag tänker att jag avgränsar mig utifrån sammanhanget i Psalm 23. Om vi föreställer oss att vi är en flock får som den gode herden leder till vatten där vi finner ro – vad kan vi då säga att detta vatten gör med oss? Då vill jag nämna tre kategorier.
1. Ger kraft
För det första: den helige Ande ger kraft. Lyssna på vad Paulus säger i Kolosserbrevet 1:29,
28Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig i Kristus. 29 För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.
Kolosserbrevet 1:28–29 (SFB-15)
Paulus själv är ett dramatiskt och färgstarkt exempel. Han mötte stora motgångar i form av fysisk förföljelse där han blev både stenad och pryglad och fängslad. Han gick också igenom stora känslomässiga motgångar där personer inifrån de olika församlingarna ifrågasatte hans ämbete som apostel och hans rätt att göra det han gjorde. Han hade vänner som lämnade honom och han fick också uppleva både sjukdom och fattigdom. Och samtidigt talar han om den kraft som verkar mäktigt i honom. Han var uppfylld av en kraft som hjälpte honom att hoppas fast det med mänskliga ögon inte fanns något att hoppas på. En kraft som bar honom att fortsätta genom alla sorger och alla lidanden.
Det är vad den helige Ande gör med oss. Jag minns när jag var kanske 10 år och började cykla med mina kompisar ungefär en mil genom skogen för att bada vid en skogssjö. Vägen dit var jobbig eftersom det var uppförsbacke nästan hela vägen. Men när man kommit ungefär halvvägs kom man till Bränna-källan. Det var alltid en nästan magisk upplevelse. Precis bredvid grusvägen rann en liten vattenström genom några träformar. Och när man smakade på vattnet fann man att det var iskallt, fast det kunde vara en varm sommardag. Och det smakade underbart – faktum är att jag inte kan minnas att jag någonsin druckit något som jag njutit så mycket av som vattnet vid Bränna-källan en varm sommardag på väg mot Hällebosjön.
Uppfyllelsen av den helige Ande innebär förnyad kraft för den trötte vandraren. Lyssna på vad puritanen Richard Sibbes säger,
Ta en man som har Andens handpenning; och du kommer att se honom trotsa döden, världen, Satan och alla frestelser. Ta en man som försumligt låter bli att arbeta för att öka sin del i Anden och du kommer att finna honom svag.
Complete Works, Vol.5, p.402
//Take a man that hath the ‘earnest’ of the Spirit, you shall have him defy death, the world, Satan, and all temptations. Take a man that is negligent in laboring to increase his earnest, you shall have him weak.
2. Ger tröst
För det andra: den helige Ande ger tröst. När Jesus talar om den helige Ande i Johannes 16:7 är det grekiska ordet παράκλητος, som betyder advokat eller tröstare eller hjälpare. Och det är ofta vi behöver tröst. Faktum är att varje gång Nya testamentet talar om troende som får tröst är det på ett eller annat sätt ett resultat av den helige Ande. Till exempel kan vi läsa i Apostlagärningarna 9 om den tidiga kyrkan,
31Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.
Apostlagärningarna 9:31 (SFB-15)
Puritanen John Owen hjälper oss och nämner tre områden där Anden ger tröst.
Dels får vi tröst när vi lider. Paulus talar om att vi jublar i våra lidanden (Rom 5:3) eftersom Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den helige Ande som han gett oss (Rom 5:5). Insikten om Guds kärlek innebar att Paulus kunde gå igenom lidanden med tålamod eftersom den helige Ande gav honom visshet att allt i hans liv, också lidandet, kom till honom från Guds faderliga hand. Och därför kunde Paulus lita på Guds goda syfte med det.
Dels får vi tröst när vi överväldigas av vår egen synd. Satans anklagelser och vårt eget samvete kan fylla våra hjärtan med en överväldigande känsla av fördömelse och vi kanske till och med börjar tvivla på att vi verkligen kan vara Guds barn. Men det är i sådana tider som den helige Ande ger tröst och förvissar oss att Guds kärlek aldrig har varit beroende på våra meriter eller vår godhet. Att synden må verka för att förstöra vår frid, men den helige Ande ger tröst och frid och för oss till Kristus som vår enda tillflykt (Heb 6:18).
Dels får vi tröst när vi försöker att leva efter Guds bud. Många av Guds bud handlar om att döda synden i våra liv (Rom 8:13), vilket kan vara krävande, inte minst när det går dåligt. Men Anden kommer till vår hjälp oss påminner oss om Paulus ord i 2 Thess 3:13 att inte tröttna på att göra det som är gott.
Så, vi får tröst i lidande, tröst vår synd och tröst i vår strävan att leva det goda livet. Det innebär att vi får tröst i livets alla omständigheter.
3. Ger glädje
För det tredje: den helige Ande ger glädje. Det är ett tragiskt tillstånd när kristna känner till sanningen om Guds kärlek till oss, men det samtidigt inte ger oss någon tröst eller glädje. Det är som att spela Tjajkovskij för någon som är döv. Det är inget fel på evangeliet, men ibland saknar vi förmågan att uppskatta dess skönhet.
Det är här den helige Andes verk kommer in. Anden verkar i vår själ så att vi hör evangeliet för vad det är och finner glädje i det. Anden ger oss förmågan att få en uppfattning av hur ofattbart goda dessa goda nyheter är.
På det sättet kan man säga att den helige Ande är nödvändig för att vi ska kunna sägas vara vänner med Gud, eftersom vänner uppskattar och gläds åt varandras sällskap.
Ett av de viktigaste och enklaste sätten som vi kan söka Andens uppfyllelse och verkan i oss är genom bön. När vi ber får vi njuta av ett av de högsta privilegierna som kommer till oss i evangeliet. Vi får träda in i Guds närhet och tala med honom som vår trofaste Fader. Vi får lätta våra hjärtan inför honom. Vi får ta de saker som tynger oss och lägga dem vid hans fötter och genom Andens verk vara säkra på att han har omsorg om oss (1 Petr 5:7), eftersom den helige Ande vittnar med vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16).
Så, när vi kommer till det levande vattnet för att dricka kommer vi att finna att det ger kraft, tröst och glädje.
III. HUR KAN VI SÖKA ATT UPPFYLLAS?
Då kommer vi till den tredje punkten och frågan hur vi kan söka att uppfyllas av Anden. Vad kan vi göra för att kunna beskrivas som Barnabas som var fylld av den helige Ande? Jag vill ge två svar, båda helt grundläggande och därför ska jag fatta mig kort.
1. Genom att tillbe tillsammans med hans folk
För det första: sök att uppfyllas av den helige Ande genom att tillbe Gud tillsammans med Guds folk. Börja med att påminna dig om att Gud har köpt åt sig ett folk snarare än ett antal individer. Han har gjort oss till levande stenar som tillsammans utgör en boning för honom själv. Det är Guds församling som är sanningens pelare och grundval (1 Tim 3:15) och det är när församlingen tillber tillsammans som vi kan tala om att vi är Guds tempel. Vi har fortfarande uppmaningen att avskilja en dag i veckan för gemensam tillbedjan och vi har fortfarande uppmaningen att inte försumma församlingens sammankomster och i församlingens gudstjänst får du höra Guds ord läst, predikat, sjunget, bett och porträtterat. Att tillbe tillsammans med Guds folk är själva grundbulten i ett liv fyllt av den helige Ande.
2. Genom att be om det
För det andra: sök att uppfyllas av den helige Ande genom att be Gud om det. Jesus säger i Luk 11:9-13,
9Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
Lukasevangeliet 11:9–13 (SFB-15)
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
Gud ger den helige Ande åt dem som ber honom. Det är det löfte Jesus ger. Så låt oss be honom. Låt oss be uthålligt, utan att ge upp. Låt oss be att han fyller oss och förändrar oss.
AVSLUTNING
Var finns du i allt detta? Upplever du en djup andlig törst? Alla människor i vårt fallna släkte törstar efter vila och frid och glädje. Men törstar du efter den Gud där allt detta finns i sin fullaste form? Kan du säga tillsammans med psalmisten ”som hjorten längtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig Gud” (Ps 42:2-3). Eller som kung David i Psalm 63:2,
2Gud, du är min Gud.
Psaltaren 63:2 (SFB-15)
Tidigt söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i ett torrt och törstigt land utan vatten.
Om det är din längtan, låt dig då bli ledd! Dröj inte, utan följ den gode herden. Vart han än för dig kommer det att finnas strömmar av levande vatten – även om vägen går genom öken och ödemark. Hör löftet Gud ger genom profeten Jesaja,
6Den lame ska hoppa som en hjort,
Jesaja 35:6–7 (SFB-15)
den stummes tunga ska jubla,
för vatten ska bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 Den glödande sanden ska bli en sjö,
den torra marken vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
ska det växa säv, vass och papyrus.
Låt dig bli ledd! Han känner dina behov. Han kommer inte att glömma din törst.
17De svaga och fattiga söker efter vatten,
Jesaja 41:17–18 (SFB-15)
men det finns inget, deras tunga torkar av törst.
Men jag, Herren, ska bönhöra dem,
Israels Gud ska inte överge dem.
18 Jag ska låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag ska göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
Låt dig bli ledd! Dessa strömmar av levande vatten erbjuds fritt och förutan. De mest ovärdiga bjuds att komma och dricka. Låt inga sorger bli för överväldigande att du inte kommer för att dricka och låt ingen glädje bli så förtrollande att du glömmer det levande vattnet.
8Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
Psaltaren 36:8–10 (SFB-15)
Människors barn har sin tillflykt i dina vingars skugga.
9 De mättas av rika gåvor i ditt hus,
av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
10 Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
0 kommentarer