Alla kristna vill naturligtvis se att våra historiska rötter är fast förankrade i den bibliska myllan. Samtidigt är det problematiskt att göra anspråk på att vara kristen utan att finnas i en lokal församling där den kristna tron blir kött och blod. Så fort vi närmar oss den kristna tron i något av dessa partikulära uttryck knyter vi också an till en specifik tradition – ett specifikt sätt att se på kyrkan, sakramenten, frälsning och helgelse och så vidare. Alla lokala församlingar kommer någonstans ifrån oavsett om de vill kännas vid det eller inte.
För vår del kommer vi ur den engelska reformationen som återställde kyrkan från de romerska villfarelserna. I synnerhet härleder vi vårt arv ur den puritanska rörelsen som menade att den anglikanska statskyrkan inte fullföljde reformationen till den nytestamentliga standarden utan alltjämt höll fast i vidskepelser. De önskade en fylligare reformation såsom hos sina skotska grannar samt på den centraleuropeiska kontinenten. Ur denna rörelse utkristalliserades så småningom en bekännelsetrogen baptiströrelse som ett drygt sekel senare fann sin kanske mest välkända representant i Londonförsamlingen Metropolitan Baptist Tabernacle och dess predikant Charles Haddon Spurgeon.
Denna rörelse kom till Sverige genom sjömännen Wilhelm Schröder och Fredrik Olaus Nilsson som genom amerikanska kontakter mött baptismens levande tro; omvänt sig och låtit döpa sig. FO Nilsson deltog vid det första troendedopet på svensk mark och i bildandet av den första baptistförsamlingen 1848. Han var en självklar förgrundsfigur i den begynnande rörelsen, men blev kort därefter landsförvisad. Församlingen var förföljd och illa tilltygad och övervägde att fly landet, men uthärdade lidandet i Sverige för samvetets skull. Ett årtionde senare benådades Nilsson, som återvände till Sverige och bildade Göteborgs Första Baptistförsamling 1861.
Den partikulära (reformerta), konfessionella baptismen som kom till Sverige i mitten av 1800-talet är emellertid helt utraderad i dag. Den trosbekännelse som antogs av samtliga baptistförsamlingar vid deras första årskonferens 1861 är nästan helt okänd och istället kan man läsa i revisionistiska historieskrivningar att baptister undvikit skrivna trosbekännelser för att istället betona individens frihet att tro som man vill. Detta är snarare ett uttryck för modernitetens historielösa individualism, vilket tillsammans med finneyismens människocentrerade teologi trängt ut mycket av den bibliska substans som återerövrades i reformationen.
Göteborgs 8:e Baptistförsamling är ett försök att återgå till källorna och formera en historiskt och bibliskt förankrad lokal församling. Vi vill göra detta i nära dialog med kyrkans bästa uttolkare i de generationer som gått före, men vi vill samtidigt inte vara reaktionära. Vi är väl medvetna om att en välgrundad förståelse av samtiden förutsätter en välgrundad förståelse av historien, samtidigt som förhållandet också är det omvända. Vi befinner oss således i denna cirkulära rörelse där vi öser ur historien för att finna ett insiktsfullt uttryck i samtiden. Det innebär dock att det kan finnas lite andra smaker och dofter hos oss än det generellt gör i andra frikyrkoförsamlingar.