Tänk dig att du är ett får. Det innebär att du till din natur är orolig och rastlös eftersom du också är försvarslös inför rovdjur som vill äta dig. Det innebär också att du drivs av en stark gruppmentalitet som innebär att om någon annan i flocken är orolig eller arg så kommer förr eller senare också du att vara orolig eller arg. En annan sak är att du kan äta nästan vad som helst. Du älskar att tugga på barken på de unga trädens grenar, men du kan också äta sådant som inte alls är bra för dig. Om det skulle ligga en cykel där du går och betar har du inga problem med att börja tugga i dig allt du kan få loss.
Föreställ dig nu att du är ett får i mellanöstern där det mesta som växer på marken har taggar och nästan inget är grönt. Och därför är du alltid hungrig. Men du följer din herde och han leder dig till en plats som inte bara är full av grönt gräs utan dessutom grönt gräs som är ungt och nytt och fylligt. Det bästa gräs man kan tänka sig och dessutom så mycket att det ser ut som att det aldrig skulle ta slut. Det är en plats som är så fridfull att till och med du som är ett får som är orolig till sinnes kan lägga dig ner. Där ligger du, intill din herde, omgiven av din flock och så mycket underbart gräs att det inte går att fatta.
Det är den bild vi ställs inför i dagens text som säger ”du låter mig vila på gröna ängar.” Det är en paradisisk bild – en bild på en orolig varelse som är helt och fullt mättad och tillfreds.
Det är vackert. Men vad betyder den? För den 23:e psalmen är ju en bild som representerar en verklighet som är större. När kung David beskriver sig själv som ett får och sin Gud som sin herde så vill han säga något. Och när han beskriver hur herden för sina får ut på gröna ängar är det en bild på något. Vad då?
Ja, den övergripande bilden i den 23:e psalmen är en bild på Guds omsorg och vård av oss som tillhör honom. Men det har vi redan sett i den första versen. Nu går David vidare och ger exempel efter exempel på vilka uttryck Guds omsorg och vård tar sig. Det första av alla dessa exempel är att han låter oss vila på gröna ängar. Det är en bild på hur han ger vår oroliga själ föda. Han matar vår inre människa med den bästa och ljuvaste av föda, det vill säga, med sitt levande ord.
Och han gör det med överflödande generositet och med föda som är perfekt anpassad efter våra behov – men innan vi kan titta på det måste vi först få något på plats för att vi alls ska kunna ha någon nytta av den här predikan. Och det är vårt behov att växa som kristna.
När jag växte upp tänkte jag på den kristna tron som en viktig del i en livsstil som man själv väljer, ungefär som att vara vegetarian. Man väljer att tro på Jesus och därför också göra de saker som han befaller såsom att be till honom och inte svära. Och om man en gång valt att tro på Jesus så finns det inte så mycket mer att göra eftersom man ändå redan tror på honom.
Ska jag vara ärlig visste jag inte riktigt hur korset passade in i alltihopa. Inte heller förstod jag varför kyrkan var så viktig. Och Bibeln var ju viktig eftersom det var där man kunde läsa om Jesus, men allt det där andra visste jag inte riktigt vad jag skulle säga om.
Allting blev helt fel och förvirrat eftersom jag inte hade någon biblisk förståelse av vad en kristen människa är. Det är förvisso ett stort beslut att välja att tro på och följa Jesus och det är något man måste överväga noga. Men det går långt djupare än ett beslut om att ändra sin livsstil. Bibeln talar om att vi behöver födas på nytt av den helige Ande. Vi får en ny natur, en ny sorts inre människa som ligger i krig mot den gamla människan, och vi får en ny sorts hunger. Vi vill lära känna Jesus bättre och vi vill formas att likna honom mer. Det vill säga: vi vill växa som kristna.
Det är ett stort ämne som vi inte ska fördjupa oss i nu, mer än att säga att som kristna inte bara vill vi växa; vi behöver växa. Hebreerbrevet 12:14 låter oss förstå att en kristen som inte växer inte var en kristen från början. Och Petrus inte bara uppmuntrar utan uppmanar församlingen att växa i nåd och i kunskap om Kristus (2 Petr 3:18).
Så när vi läser i Psalm 23 att Herren som är vår herde låter oss vila på gröna ängar är det en bild på hur han ger föda åt vår själ så att vi kan växa och blomstra som kristna. Därför tänker jag ägna det som är kvar av den här predikan åt att tala om hur han gör det och hur vi tar vara på det. Vilket innebär att det är ett oerhört viktigt och grundläggande budskap. Jag delar upp predikan i tre punkter: den första punkten (1) kallar jag för ”Skriftens livgivande natur”, den andra (2) punkten kallar jag för ”Guds många medel” och i den tredje (3) vill jag ge några råd för hur man lyssnar på en predikan.
I. SKRIFTENS LIVGIVANDE NATUR
Gud ger föda åt vår själ genom sitt levande ord. Den skotske predikanten Thomas Guthrie säger så här om Bibeln:
Bibeln är en arsenal av himmelska vapen, ett laboratorium av ofelbara mediciner, en gruva av outtömlig rikedom. Den är en handbok för varje väg, en karta för varje hav, ett läkemedel för varje åkomma och ett balsam för varje sår. Ta ifrån oss vår Bibel, och vår himmel har förlorat sin sol.
//The Bible is an armory of heavenly weapons, a laboratory of infallible medicines, a mine of exhaustless wealth. It is a guidebook for every road, a chart for every sea, a medicine for every malady, and a balm for every wound. Rob us of our Bible and our sky has lost its sun.
Levande och verksamt
Guds ord ger oss förvisso kunskap, men inte bara kunskap. Demonerna har kunskap. Guds ord är medicin, läkemedel och balsam. När vi tar emot Guds ord verkar det i oss. Det kan låta som en dubbelsägning, men när vi hör Guds ord hör vi Gud tala. Att lyda Guds ord är att lyda honom. Att ignorera eller förklara bort Guds ord är att ignorera honom. Det finns en intim koppling mellan Guds ord och Gud själv.
Om och om igen ser vi i Bibeln hur Gud omtalas synonymt med Guds ord (Ps 29:8). Gud kommunicerar sig själv genom sitt ord. Det är en allvarlig tanke.
Dessutom säger Bibeln att Gud verkar genom sitt ord. Gud har skapat allt genom sitt ord (Ps 33:6) och han upprätthåller allt med sitt ord (Hebr 1:3). Men precis som han har skapat och upprätthåller föder han också människor på nytt genom sitt ord. Han säger klart och tydligt i Rom 10:17,
17Alltså kommer tron av predikan [hörandet] och predikan [hörandet] genom Kristi ord ord.
Romarbrevet 10:17 (SFB-15)
Det är inte bara Paulus som uttrycker sig så här. Aposteln Petrus säger,
23Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.
1 Petrusbrevet 1:23 (SFB-15)
Aposteln Jakob säger,
18I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord […]
Jakobsbrevet 1:18 (SFB-15)
Budskapet är tydligt: Gud föder människor på nytt genom sitt ord. Inte genom rökmaskiner eller ljuseffekter eller debattekniker eller nya metoder för församlingstillväxt. Inte genom samtalsterapi. Han skapar genom sitt ord, han uppväcker de döda genom sitt ord och han upprätthåller inte bara skapelsen utan också sina heliga genom sitt ord. Vår herre Jesus säger ”de ord jag talat till er är Ande och liv” (Joh 6:63b).
Jesus säger också, ”saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.” Genom hela mänsklighetens historia går en skarp skiljelinje mellan de gudlösa å ena sidan, som inte vill underordna sig Guds ord; som antingen förkastar det helt och hållet eller som vill krångla med det så att det passar deras syften. Psalm 1 säger att deras väg leder till fördärvet. Å andra sidan har vi den som har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord (Ps 1:2).
Det är antingen det ena eller det andra. Antingen förkastar och krånglar du eller också har du din glädje i det. Jesus säger,
27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.
Johannesevangeliet 10:27-28 (SFB-15)
Men de som inte är hans får är de som inte lyssnar. De håller inte hans bud. De har inte hans ord som är Ande och liv. Skiljelinjen dras upp genom Guds ord som är Andens svärd. Hur vi förhåller oss till Guds ord visar vem vi tillhör.
Sju ord om Bibeln
Jag älskar böcker. Att låta blicken löpa över min bokhylla är som att återuppleva olika världar med olika smaker och dofter och det tar mig tillbaka i tiden och fyller mig med tacksamhet över all den hjälp jag fått. Jag sitter och arbetar i ett rum där väggarna är fyllda med böcker från golv till tak. Men av alla tusentals böcker som står där finns ingen som kan jämföras med Bibeln. De bästa dessa böcker kan göra är att hjälpa mig att bättre förstå Bibeln. Det finns ingen annan bok som kan ge sådan välsignelse som den. Allt den säger är sant; allt den befaller är gott och allt den lovar är underbart. Dess sanning är den dyrbaraste sanning och dess löften är de mest trovärdiga och dess vishet är utan brist.
Den är sann. Jesus säger i Johannes 17:17, ”ditt ord är sanning.” Det är sanningen om livet, döden, evigheten, evig salighet och evig fördömelse. Om människans natur och syfte, om män och kvinnor, om gamla och unga. Om allting vi behöver veta för vår frälsnings och glädjes skull.
Den är fullkomlig i allt den påstår och ge själen nytt liv (Ps 19:8). Den gör inga misstag. Ordspråksboken 30:5 säger att ”allt Guds ord är rent” – allt Guds ord, varje ord. Psalm 119:96 säger att Guds ord är oändligt i sin fullkomlighet.
Den är tillräcklig för att föra dig till frälsning och fullkomning. Allt som är nödvändigt för dig finns här. Paulus säger till Timotheos i Andra Timotheosbrevet 3:15 att han ska hålla fast vid de heliga Skrifterna eftersom de gör honom vis så att han blir frälst genom tron på Jesus Kristus. Han fortsätter i nästa vers och säger bland annat att Guds ord fostrar i rättfärdighet så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Guds ord är en källa till glädje. Jesus säger i Lukasevangeliet 11:28,
28[…] Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.
Lukasevangeliet 11:28 (SFB-15)
Eftersom Bibeln är sann blir den också en källa till glädje eftersom ingen är lyckligare än den som funnit sanningen. Författaren till den 119:e psalmen säger i de två första verserna att den som lever efter Herrens undervisning är saliga.
Guds ord är en källa till kraft. Återigen Psalm 119 säger i den 28:e versen att Guds ord ger oss styrka. Den kristne som inte lever nära Guds ord är en kraftlös kristen. Varför? För att han inte får mat. Guds ord är föda för vår själ.
Guds ord är en källa till vägledning. Psalm 119 har mycket att säga om detta. Dels har vi den kända 105:e versen som säger att Guds ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Det visar den väg vi ska vandra. Men han talar också mycket om att Guds ord är gott för oss. Det visar det goda livet. Det gör oss visa, kloka och förståndiga (vers 98-100, 130).
Guds ord är en källa till tröst.
4Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger.
Romarbrevet 15:4 (SFB-15)
Och eftersom det är i Bibeln vi hör evangeliet om Jesus Kristus så finns det inget annat ord någonstans som kan ge en sådan tröst som detta ord.
Fullkomlig, tillräcklig sanning, en källa till glädje, kraft, vägledning och tröst. Det är sju ord om Bibeln. Och då finns det fortfarande så mycket mer att säga.
7Herrens ord är rena ord,
Psaltaren 12:7 (SFB-15)
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
Det innebär att vilka omständigheter du som kristen än befinner dig i så kommer du att finna att Guds ord är föda för din själ på precis det sätt du behöver. Det är mat för den som är hungrig och vatten för den som är törstig. Det är medicin för den som är sjuk. Det är rikedom för den som är fattig och en välsignelse utan sorg för den som är rik. Det ger syn till de blinda och styrka till de svaga.
Hör vad David säger i den 19:e psalmen,
8Herrens undervisning är fullkomlig,
Psaltaren 19:8–12 (SFB-15)
den ger nytt liv åt själen.
Herrens vittnesbörd är sant,
det ger vishet åt enkla människor.
9 Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.
10 Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 De är mer värda än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad.
Den som följer dem får stor lön.
Hur Gud ger vår själ föda
Vänner, det här är hur den gode herden ger sin flock föda. Guds ord är de gröna ängar som psalmisten talar om. Men lägg märke till att det står att ”han låter mig vila…” Detta ord att han låter mig, finns inte i den hebreiska texten. Hebreiskan är ofta byggd kring så kallade nominalsatser där verb som ”är” och ”gör” är underförstådda. Här får vi veta att herden gör så att jag ligger ner på gröna ängar. Det talar alltså inte om vila uttryckligen, det ska vi återkomma till i nästa predikan. Men det jag vill att du ska se är att det här inte är något vi kan klara i vår egen kraft. Han ger oss mat och vi skulle aldrig kunna ta emot denna mat om han inte gjorde det åt oss.
Guds ord är som en brunn som är full med levande vatten, men vi kan inte få upp vattnet om vi inte öser upp det med en hink som är den tro som vi fått som gåva. Vi måste födas på nytt så att vi kan ta emot Guds ord i tro, annars stannar det vid samma kunskap som demonerna har.
Vänner, han har gjort allt för oss. Han älskar oss med evig kärlek. Han sände sin enfödde Son till lösen för oss så att vi genom tron på honom kan få del i allt som är hans. Han sände den helige Ande som gav oss nytt liv och som verkar i oss dag efter dag. Låt oss komma till honom och vänta oss allt gott från honom.
Innan vi går vidare till nästa punkt vill jag bara vara så tydlig jag någonsin kan. Guds ord är mat för din själ. Om du är en kristen behöver du ha ett inflöde av Guds ord, annars dör du. Det är ditt mest grundläggande behov. Om du är ny i tron, eller om du är ett barn som är uppväxt med kristna föräldrar, behöver du se att du har det här behovet.
II. GUDS MÅNGA MEDEL
Men hur ger Gud oss denna mat? Är det bara genom att vi sitter själva och läser Bibeln? Vi går till den andra punkten som jag kallar ”Guds många medel”. Psalmen talar om ”ängar” i plural. Poängen är att det finns en mångfald. Gud ger oss föda på flera sätt, jag vill nämna tre.
1. Gudstjänsten
Det kanske mest centrala sättet Gud ger andlig föda åt sin flock är genom den gemensamma gudstjänsten. Här predikas Guds ord, vi läser Guds ord, vi sjunger sånger som är fyllda av Guds ord, vi ber böner utifrån Guds ord och vi ser Guds ord porträtterat i dop och nattvard.
Han har gett oss en dag i veckan som vi kallar ”Herrens dag” som är en dag som är avskild för gudstjänst och umgänge med Guds folk och vila från våra arbeten. Han har inte gett oss det här bara för att ge oss en regel att hålla utan för att det är vad vår själ behöver för att blomstra. I gudstjänsten får vi ta emot Guds ord i så många former och vi tar emot det tillsammans som en kropp. Det är en underbart ändamålsenlig och avvägd festmåltid för vår själ.
2. Samtalen
Gudstjänstens budskap, i synnerhet predikan har Guds församling tagit emot som Guds tilltal till dem och man har dels gjort vad man kunnat för att komma ihåg vad den handlar om, men också försökt att fortsätta samtala om den under den kommande veckan så att den på det sättet fortsätter att verka. Även om jag tror att det finns en klok pedagogik i att man samtalar om predikan skulle jag ändå säga att det viktiga, och något som är till stor hjälp för vår andliga växt, är hur vi samtalar med våra bröder och systrar, att vi gör det utifrån Guds ord.
Gud har gett oss till varandra för att vi ska bygga upp varandra. Vi bygger upp varandra först och främst genom att tala Guds ord till varandra. Det är så den gode herden ger föda åt vår själ. Så låt oss älska varandra på det sättet.
3. Meditationen
Det sista jag vill nämna är det man historiskt har kallat meditation. Det har inget med österländsk meditation att göra där man försöker att tömma sitt sinne på tankar. Tvärtom, den kristna meditationen är en ganska krävande övning där man fyller sitt sinne med en tanke utifrån Guds ord och inte släpper den förrän den gjort något med mig. Det kan ha varit något man fick från predikan eller något man just läste.
Jag brukar vara hjälpt av att det är en kort text så att jag kan hålla kvar en enda tanke utifrån Bibeln. Sedan håller jag kvar den och utforskar den och försöker att se vad den kan få för konsekvenser i mitt liv. Vad säger den om Gud? Finns det löften här? Finns det något att tacka Gud för här? Finns det synd i mitt liv jag behöver be om förlåtelse för och omvända mig från?
De engelska puritanerna under 1600-talet gjorde en stor sak av den kristna meditationen och jämförde den med att smälta maten efter en måltid. De menade att det spelar ingen roll om du ätit en stor måltid om din mage inte kan smälta maten – då blir den inte till näring ändå. På liknande sätt kan kristna lyssna på hundratals predikningar utan att förändras. Eftersom de aldrig tar sig tid att meditera över vad Gud ville säga.
Så, det var tre sätt Gud ger oss föda utöver det mest uppenbara att vi sitter för oss själva och läser hans ord: gudstjänsten, samtalen och meditationen.
III. HUR DU LYSSNAR
Vi går till den sista punkten där jag vill ge några råd om hur du bäst kan ta emot den föda som Gud ger när du lyssnar på en predikan. Jesus säger själv i Lukas 8:18 att vi ska vara noga med hur vi lyssnar. När Gud talar till oss har vi ett ansvar att ta vara på det. Så, tre råd för hur man lyssnar på en predikan:
1. Förbered dig på predikan
För det första: förbered dig på predikan. Det gör du på två sätt.
Be för predikanten
Dels vill jag uppmuntra dig att ta för vana att be för predikanten. Det är ingen liten sak. Paulus uppmanar församlingarna han skriver till att be för honom (Ef 6:18-20; 2 Thess 3:1-2; Kol 4:3; se även Apg 12:5). Be för kraft att fortsätta i trofasthet trots det motstånd som alltid kommer att finnas (1 Kor 16:9; Upp 12:12; 2 Tim 4:3-5), be att predikan blir till uppbyggelse och helgelse för de heliga, att den blir till pånyttfödelse för de förlorade och att Kristus blir förhärligad. Det är stora saker och de fordrar de heligas böner.
Läs texten, förvänta dig Guds tilltal
Det andra sättet att förbereda dig på predikan är att läsa predikotexten i förväg. Lär den, be över den och fundera på vad Gud vill säga till dig och till församlingen genom den. På det sättet är du redan uppvärmd när du kommer till predikan och du kommer att lyssna mycket mer effektivt.
Dessutom, när du läser texten och ser fram emot predikan: förvänta dig att Gud kommer att tala till dig. Lyssna med förväntan! Paulus tackade Gud för församlingen i Thessalonike som hörde evangeliet förkunnas och tog det till sig, ”inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord (2 Thess 2:13). Predikanten är en härold för kungen. När han talar, förvänta dig ett budskap från kungen själv.
2. Kom till gudstjänsten
För det andra: kom till gudstjänsten. Det är ett bibliskt bud, att inte försumma församlingens sammankomster (Hebr 10:25). När vi samlas och när du är där, blir vi till uppmuntran för varandra. Det är vanligt idag att man istället för att komma till en gudstjänst väljer att lyssna på en inspelad predikan. Men när du lyssnar på en sådan inspelning lyssnar du inte på en predikan utan på en inspelning av en predikan som hölls i det förflutna. Det är förstås bättre än inget, men en predikan är något som sker i en fysisk sammankomst där en predikant förkunnar Guds ord. Det är något som händer där och då, med en helt unik dynamik mellan predikant och församling.
När vi samlas fysiskt för att lyssna tillsammans kan vi också hållas ansvariga för det vi gemensamt har hört. Vi upplever något tillsammans, nämligen Guds ords förvandlande kraft och efteråt bygger vi upp varandra genom att fortsätta tala om predikan.
Lyssna för att minnas
När du sitter där och lyssnar tillsammans med din församling: låt inte bara predikan skölja över dig och vänta på att du ska bli känslomässigt berörd eller något. Det är ett passivt lyssnande som jag skulle beskriva som synnerligen ansvarslöst. Nej, lyssna aktivt; lyssna för att minnas vad predikan handlar om. Gör anteckningar, memorera predikopunkter – gör vad du kan för att kunna fortsätta låta den leva inom dig så att du kan internalisera den. Utgå från att predikanten har gjort allt han kan för att lyfta fram Guds ord rent och klart och att han har förberett något som kan bli till god andlig föda för dig. Gör därför det du kan för att varje frö ska falla i god jord och kunna göra sin verkan på lång sikt.
Sök att vara till uppmuntran
Till sist, angående att komma till gudstjänsten och lyssna för att minnas: sök att vara till uppmuntran för andra. Din närvaro är en uppmuntran i sig själv, men ta också vara på möjligheten att fortsätta samtala om predikan efter gudstjänsten. Här är det värdefullt att undvika två fällor: dels att bara säga vad du inte tyckte om i predikan och dels att bara prata om saker som egentligen inte hade med predikans budskap att göra. Att säga att du gillade en särskild historia eller ett skämt. Det är klart att du kan nämna sådant också, men det är lätt att det blir ett sätt att undvika det budskap som kanske är svårare att prata om. Men fall inte i fällan! Gör jobbet och uppmuntra dina bröder och systrar i församlingen genom att låta predikan fortsätta göra sitt verk genom din mun.
Sök också att vara till uppmuntran för predikanten. Låt oss fortsätta att sträva efter att skapa en kultur av uppmuntran i församlingen där ni ger uttryck för er glädje också för en medioker predikan så långt den söker att lägga ut Guds ord i trofasthet. Sök efter konkreta saker i predikan att uttrycka uppskattning för, vilket också blir ett sätt att lyssna bättre.
3. Ta emot Guds ord med glädje
För det tredje: ta emot Guds ord med glädje, även om det gör ont. Låt Guds ord forma dig på allvar. Undervisning som lyfter fram Guds ord kommer att vara en skalpell som opererar i din själ. Den kommer att lyfta fram saker som du inte tycker om och då är det lätt att istället för att höra vad Guds ord säger rikta in sin frustration på predikanten. Påminn dig själv om att det är du som behöver formas av Guds ord och inte tvärtom. Öva dig i omvändelse och tro.
Fortsätt att samtala om predikan
Och till sist, som jag tidigare var inne på: fortsätt att samtala om predikan även efter söndagen. Låt den eka i församlingen under veckan. Det kommer att bygga upp dig och forma dig mer än du kanske anar. Därför är det så viktigt att den inte sköljer över dig som en dusch som sedan rinner ner i avloppet. Nej, grip tag i den så att du kan fortsätta att låta den leva och forma dig tills du får höra fortsättningen på texten nästa söndag.
AVSLUTNING
Det är något fantastiskt att Gud ger föda åt vår själ på det här sättet. Det är som livets träd, som Uppenbarelsebokens sista kapitel talar om, som bär frukt tolv gånger per år. Det finns alltid frukt. Det finns alltid möjligheter att få föda för vår själ och växa till likhet med Kristus. Låt oss göra allt vi kan för att leva i förtröstan på Guds godhet och ta vara på allt han ger.
0 kommentarer