Det finns inte många ord i vår kultur som är så vanligt förekommande och samtidigt så gravt missförstått som ordet ”kärlek”. Från barnsben tittar vi på filmer som säger sig handla om kärlek men som bara skapar förvirring. Jag vet inte hur många äktenskap jag sett gå sönder för att den ena eller båda makarna helt och hållet missförstått vad kärlek är. Det är förödande.
Betänk följande. Hans blir förälskad i Greta. Han är en pratsam person och hon tycker om att lyssna. Han är atletisk och älskar att vara ute i skogen. Han älskar god mat och hon älskar att laga mat. Han är från en småstad och det är hon också. Han är lång och ståtlig och verkar inte ta sig själv på så stort allvar. Dessutom är han kristen. Vad mer kunde Greta önska? Hans tycker om att hon verkar förstå honom, att hon är beslutsam och driftig. De verkar passa ihop så bra. Så de gifter sig och flyttar till en småstad, ungefär som den miljö där de har vuxit upp.
Men efter några år blir det jobbigt. Han drar sig undan eftersom hon är så pushig, han tycker att han behöver lite lugn och ro. Hon är frustrerad eftersom hon tycker att det känns som att hon har gift sig med ett barn. Han är frustrerad eftersom han tycker att det känns som att han har gift sig med sin chef.
Problemet är att de gifte sig, inte för att de älskade varandra utan för att de älskade sig själva. De kände sig fysiskt attraherade. De kände en känslomässig samhörighet tillsammans med en kulturell samhörighet och dessutom andlig samhörighet. Greta blev attraherad av Hans eftersom han var precis den typ av man hon hade drömt om att gifta sig med. Gretas blev attraherad av Hans eftersom Hans var precis vad Greta ville att Greta skulle ha. Men det är inte något annat än egenkärlek.
Och Hans blev attraherad av Greta för att hon gjorde allt så enkelt för honom. Han kunde glida på en räkmacka; hon gjorde alla planer, hon höll ordning på allt som behövde hållas ordning på och fick en massa saker gjorda. Men att älska att någon gör livet enkelt för en är inte något annat än egenkärlek.
Det finns glädje i att skapa gemensamma minnen. Det finns glädje i en känsla av samhörighet och kompatibilitet. Det finns glädje i romantiska middagar och fysisk attraktion. Allt det där är vackert och njutbart. Men det är förödande att sammanblanda dessa glädjeämnen med kärlek.
Vi är i ett sammanhang i Efesierbrevet där Paulus ger instruktioner i hur make och hustru ska förhålla sig till varandra i äktenskapet. Vanligtvis brukar jag gå igenom texten vers för vers, men här har vi tolv verser där vissa teman återkommer så jag försöker att identifiera de mest grundläggande byggstenarna först. Först tittade vi på kvinnans uppdrag att underordna sig, vilket vi kommer att återkomma till. Därefter försökte jag i förra veckan följa Paulus exempel och sätta in den bibliska läran om äktenskapet i sammanhanget av hur Kristus älskar sin församling. Idag kommer vi till den första predikan om mannens uppdrag gentemot sin hustru och då börjar vi med det mest grundläggande och det som nämns allra först i texten, nämligen att mannen ska älska sin hustru såsom Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. Och det väcker förstås frågan vad det innebär att älska.
För att svara på den frågan så bra jag kan vill jag ge tre punkter. I den första punkten vill jag ge en definition av kärlek utifrån hur den beskrivs i Bibeln. Jag kallar punkten ”innebörden av biblisk kärlek”. I den andra punkten vill jag ge några förslag på hur vi kan öva oss att se och uppskatta kärlek som visas oss, jag kallar punkten ”hur vi kan öva oss att se kärlek”. Och sedan vill jag bli så praktisk jag kan i den tredje punkten och ge ett antal förslag på hur kärleken kan ta sig i uttryck.
Innan jag går vidare vill jag bara säga att nästan allt jag kommer att säga idag går att tillämpa på alla relationer där det finns kärlek. Vi är visserligen i ett sammanhang i Efesierbrevet som talar om äktenskapet och därför är det det ramverket jag talar utifrån. Men Bibeln ger också många uppmaningar till att vi ska älska varandra, särskilt inom den lokala församlingen. Så nästan allt jag säger går att tillämpa inom den lokala församlingen också. Det innebär att om du är här och inte är gift så behöver du inte känna att den här predikan är till någon annan än dig. Även om vi talar om äktenskapet just idag så har du samma uppmaning att älska dina kristna bröder och systrar och då gäller samma principer.
I. INNEBÖRDEN AV BIBLISK KÄRLEK
Så, låt oss gå in i den första punkten, ”innebörden av biblisk kärlek”. Ja, för att förstå vad kärlek är behöver vi se den verksam. Det finns nog ingen text i Bibeln som så tydligt visar vad kärleken gör som Första Johannesbrevets fjärde kapitel. Jag läser från den sjunde versen.
1 Johannesbrevet 4:7–21 (SFB-15)
7Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 9Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
11Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss.
[…]
16Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
19Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
Den här texten visar att om vi ska förstå vad kärlek är, så behöver vi titta på Kristi kors. Där ser vi det yttersta exemplet på vad kärlek är. Titta särskilt på verserna 10-11, ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” Johannes säger det klart och tydligt: om Jesus älskade oss på det här sättet, då ska också vi älska varandra på samma sätt.
Vad innebär det då, att älska på samma sätt som Jesus älskat oss? Här kommer en definition som jag hämtar från predikanten och författaren Paul Tripp. Han säger, Kärlek är villig självuppoffring för den andres goda, utan krav på ömsesidighet eller älskvärda kvalitéer hos den andre. (”Love is willing self-sacrifice for the good of another that does not require reciprocation or that the person being loved is deserving”)
Låt oss gå igenom den lite kort.
Villig
Dels är kärleken villig. Jesus säger i Joh 10:18, ”Ingen tar [mitt liv] ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja.” Om jag säger till min fru, ”älskade älskling, jag älskar dig verkligen. Jag har läst Efesierbrevet och förstått att det är min plikt. Och nu vill jag ta mitt ansvar eftersom det är det jag förväntas göra.” Kommer hon att känna sig älskad? Givetvis inte eftersom kärleken måste vara villig. Allt jag gör för henne behöver komma ur ett villigt hjärta. Det betyder inte att jag bara gör det jag har lust att göra. Men det betyder att i grund och botten gör jag det för att jag har fattat ett fritt och villigt beslut.
Självuppoffring
Vidare är kärleken självuppoffring. Det finns ingen kärlek utan offer. Om du ska orsaka verkligt gott hos den andre så kommer det att innebära att du behöver begränsa dina egna viljor och behov. Kärleken innebär att du är villig att ge tid och kraft, pengar och personligt engagemang för den andres skull. Det är omöjligt att älska en kroppslös massa i biblisk mening. Det går inte att ropa ut ”jag älskar er!” utan att det innebär specifika personer för vilka du är beredd att offra något av dig själv. Kärleken innebär att du kommer att vara i tjänst för andra, att du kommer att vänta, att ge, att lida, att förlåta och att göra allt detta om och om igen.
För den andres goda
Vi fortsätter. Kärleken är villig självuppoffring för den andres goda. Det finns alltid en eller flera specifika personer för vilka du är villig att offra dig och så orsaka gott i deras liv. Kärleken motiveras av den andres djupaste och mest grundläggande behov. Kärleken vill lätta den andres börda. Kärleken lider när den andre lider.
Oavsett om den andre är älskvärd
Sista delen i definitionen säger att kärleken är villig självuppoffring för den andres goda, utan krav på ömsesidighet eller älskvärda kvalitéer hos den andre. Bibeln säger att Jesus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. Om han skulle ha väntat till vi hade några älskvärda kvalitéer eller om han skulle ha väntat tills vi kunde göra gott tillbaka så skulle vi alla ha lidit evig undergång. Kristus var villig att gå till korset just för att det inte fanns någonting vi kunde göra för att förtjäna Guds kärlek. Det fanns inget annat sätt. Vi var döda i våra synder och om han skulle rädda oss skulle det kosta honom hans eget liv. Om du bara är intresserad av att älska människor som har förtjänat eller som kan älska dig tillbaka så handlar det inte alls om din kärlek till dem utan om din kärlek till dig själv. Det är när den andre visar sig oförtjänt som det verkligen visar sig vara kärlek.
Kärleken är inte ett avtal där man kommer överens om att om du ger mig respekt så ska jag ge dig bekräftelse. Kärlek handlar inte om att sätta den andre i någon sorts tacksamhetsskuld och sedan vänta på att han eller hon ska betala av den. Kärleken handlar inte ens om båda parters goda. Den är villig självuppoffring för den andres goda utan krav på ömsesidighet.
Det kommer inte att finnas en enda dag i ditt äktenskap då du inte har uppdraget att vara villig. Det kommer inte att finnas en enda dag i ditt äktenskap då du inte behöver göra någon som helst självuppoffring. Det kommer inte att finnas en enda dag i ditt äktenskap då du är fri från att söka den andras bästa.
Då kan man kanske tänka, ”men hjälp, hur ska jag kunna klara det?” Aposteln Johannes svarar på den frågan åt oss. Han säger i den nittonde versen, ”vi älskar därför att han först har älskat oss”. Här sammanfattar han hela dynamiken i det kristna livet. Det kristna livet är fullt av bud och uppmaningar till lydnad. Men lydnaden är inte av plikt utan den växer ur en djup tacksamhet.
Det leder oss vidare till den andra punkten. Här vill jag fördjupa frågan hur vi kan klara att älska den andre på det här sättet. Jag kallar alltså punkten ”hur vi kan öva oss att se kärlek.”
II. HUR VI KAN ÖVA OSS ATT SE KÄRLEK
Själva grundprincipen här är att lära sig att minnas. Att med sitt inre öga se tillbaka till det vi vet är sant. Kraften att älska finns nämligen i att minnas och förundras. När jag minns vilken obeskrivlig kärlek som jag har fått ta emot – en kärlek som jag aldrig kunnat förtjäna och som jag aldrig kunnat ge tillbaka – då vill jag ge den kärleken vidare.
Faktum är att en av de vanligaste synderna som är ingången till många andra synder är glömskans synd. När vi glömmer hur vi har fått ta emot en sådan kärlek det är då vi kan bli bekväma med att brista i vår kärlek till andra. När vi glömmer hur totalt oförtjänta vi var och ändå blev älskade, det är då vi kan börja kosta på oss att istället bli alldeles upptagna och uppslukade av oss själva så att våra stora jag skymmer sikten så att vi inte ens ser andra.
Aposteln Johannes säger i den 20:e versen, ”om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.” Han menar alltså att det finns en tydlig koppling mellan vår kärlek till Gud och vår kärlek till varandra. Om vi inte har den kärlek till varandra som jag nyss har beskrivit, då är det en tydlig indikation på att vi inte heller älskar Gud.
Men hur kan vi då öva oss i att se Guds kärlek så att vi kan ge den vidare? Det finns fyra saker som är mycket värdefulla att återkomma till. Kom ihåg dynamiken: vi vill alltså minnas vad Kristus har gjort för oss. Vi vill minnas vilka vi är som blivit föremål för hans kärlek. Och ur detta flödar en tacksamhet ur vilken vi får kraft att älska varandra.
1. Vi ser vad kärleken kostar
För det första: vi förstår mer av Kristi kärlek när vi ser vad den kostade honom. I den andra versen i Efesierbrevet 5 säger Paulus,
Efesierbrevet 5:2 (SFB-98)
2Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.
Lägg märke till att han gav sig själv. Han gav allt. Han gav inte lite pengar eller tid eller ens lite lidande. Han tog hela offerdöden på sig själv. När vi inser storheten i detta så förvandlar det hela våra liv. Och det fortsätter att förvandla våra liv.
2. Vi ser hur lite vi förtjänat den
För det andra: vi förstår mer av Kristi kärlek när vi ser hur lite vi förtjänat den. Om det hade varit så att vi under hela livet varit mönsterpersoner som älskat honom av hela vårt hjärta, då hade vi inte blivit så förundrade över att han älskar oss. Men när vi minns hur vi har förkastat honom, förminskat honom, ignorerat honom och kämpat emot och föraktat honom – ja, då förvandlar det våra liv. Ju mer oförtjänta vi är, desto större blir vår förundran över hans kärlek. Hur kunde han älska någon som jag?
3. Vi ser kärlekens välgärningar
För det tredje: vi förstår mer av Kristi kärlek när vi ser dess välgärningar. Om det vore så att han hjälpte oss att klara ett prov i skolan – eller att klippa gräset, eller att diska tallrikarna – ja, då skulle vi bli tacksamma. Och visst skulle vi känna oss älskade och uppskattade.
Om det vore så att vi var krigsfångar och det såg ut som att vi skulle sitta i fängelse i resten av våra liv, men han kom och befriade oss – då skulle vi bli mer tacksamma.
Men om vi i djupet av vår varelse inser att vi var döda i våra synder och att vi var på väg mot en evighet av lidande under Guds vrede, och om vi istället blivit givna en evig plats i Guds närhet, i glädjens fullhet, den glädje som i evighet flödar mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande – då ser vi att det är en kärlek som är större än allt annat. Och det förändrar våra liv.
4. Vi ser kärlekens otvungenhet
För det fjärde: vi förstår mer av Kristi kärlek genom att se den otvungenhet och frihet som han älskar oss med. Om vi får inbrott i vårt hus och vårt försäkringsbolag betalar ut hundra tusen som ersättning, kommer vi då att känna oss älskade av försäkringsbolaget? Verkligen inte, eftersom det är försäkringsbolagets plikt, och dessutom det minsta de kunde göra. Men om vi ser honom som ägde all skönhet, härlighet och prakt anta en tjänares gestalt och födas i ett fattigt hem, för att sedan blir förolämpad, missförstådd, hånad och så småningom misshandlad och sedan torterad till döds, och att han gjorde allt det av fri vilja för vår skull – då förvandlar det våra liv.
Illustration på kostsam kärlek
Problemet är väl att vi blir så vana att höra evangeliet om vad Jesus gjort för oss att vi inte klarar att ta in storheten i vad det faktiskt handlar om. Därför skulle jag vilja ge en illustration på kostsam kärlek, för att försöka hjälpa oss att se storheten i vad Kristus gjort för oss.
Det var Chuck Colson som berättade om en grupp av amerikanska krigsfångar under Andra världskriget. De hade alltså blivit tillfångatagna och de hade satts i ett arbetsläger att arbeta med en varsin spade. På kvällen när de hade varit ute och grävt hela dagen fick de lämna tillbaka sitt redskap. De ställdes de på ett led medan spadarna räknades in. Men en dag räknade vakten bara till 19 spadar. Han vände sig mot fångarna och krävde att få veta vem som inte hade tagit med sin spade tillbaka. Ingen svarade. Då tog vakten fram sin pistol och sa att om inte den skyldige trädde fram skulle han istället skjuta fem stycken.
Efter några sekunders spänd tystnad klev en 19-årig soldat fram med nerböjt huvud. Vakten tog tag i honom, drog honom åt sidan och sköt honom i huvudet. Sedan vände han sig mot de 19 andra och sade till dem att de skulle ta varning så att de var mer försiktiga än han.
Men när vakten hade gått tittade fångarna på väggen och räknade spadarna. Det var 20 stycken. Vakten hade räknat fel. Och den unga mannen hade gett sitt liv för sina vänner.
Föreställ dig vilka känslor de måste ha haft när de böjde sig ner runt hans kropp. Under fem eller tio sekunders tystnad hade denne unge man vägt hela sin framtid – en framtida fru och familj, en utbildning, att få bygga ett hem – men han valde död så att de andra skulle få leva. Som Jesus säger i Johannes 15:13, ”ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.”
Den här pojken behövde inte göra det. Det var villigt. Det var självuppoffrande. Han gav allt. Inte bara allt han hade nu, utan allt han någonsin skulle kunnat få. Han gjorde det för de andras goda, så att de skulle kunna leva. Och han gjorde det inte för att de skulle kunna ge något tillbaka.
Det är bara en illustration av någonting oändligt mycket större. Jesus har älskat sin församling villigt och självuppoffrande, för vårt goda och utan att vi förtjänat det eller kan ge något tillbaka. Låt oss göra till en vana, en andlig övning att återkomma till att se vad det kostade honom, hur lite vi har förtjänat hans kärlek, vilka oerhörda välgärningar det är som kommer till oss och hur fri han var att älska oss.
Och om du hör detta som inte är kristen. Om du aldrig varit förundrad över hans kärlek till dig, eller om du aldrig har förstått vad det innebär att vilja ge allt gott tillbaka till Kristus – vad är det som håller dig borta från honom? Sök honom i bön. Sök honom och fortsätt att söka honom tills du har funnit honom som har livets vatten och vår eviga ro.
III. KÄRLEKENS UTTRYCK
Om vi då har fått åtminstone en teoretisk uppfattning av vad biblisk kärlek innebär, hur kan de då se ut när en man älskar sin hustru? Jag kan inte låta den här punkten bli alldeles för lång och därför begränsar jag mig till nio punkter. Det är verkligen ingen uttömmande lista, men förhoppningsvis kan det ge inspiration och vägledning när vi gör ett nytt avstamp i våra äktenskap.
Frågan vi ställer är alltså vilka uttryck den här villiga och självuppoffrande kärleken får när en man älskar sin hustru.
1. Att låta ditt liv kompliceras utan otålighet eller vrede
För det första. Att låta ditt liv kompliceras utan otålighet eller vrede. Ingen tycker om att få sina planer omkullkastade. Ingen tycker om att få sina mål blockerade. Din kärlek till din hustru tar sig uttryck i att du är villig att överge dina krav på bekvämlighet och förutsägbarhet för den större glädjen i att möta hennes behov.
Det innebär att du är beredd att avstå från sömn och fritid och en mängd andra aktiviteter för att kunna älska henne på det sätt som Gud kallar dig att göra. Kärleken är villig att ge upp rätten att kontrollera din tid och kraft och andra resurser. Den kommer att göra ditt liv mer komplicerat och det accepterar den med glädje.
2. Att kämpa emot frestelsen till kritik för att istället söka uppmuntran
För det andra. Att kämpa emot frestelsen att kritisera för att istället söka att uppmuntra. Det är så lätt att hamna i petighet och lättretlighet. När du glömmer vem du själv är och hur mycket du själv fått förlåtet är det lätt att halka över i självrättfärdighet och börja påpeka andras svagheter och misslyckanden. Nej. Din kärlek kämpar emot det för att istället söka med all din kreativitet att uppmuntra henne. Den öppnar dina hemmablinda ögon och uttrycker glädje och pris för allt gott hon gör.
3. Att motstå onödig konflikt genom att påpeka småsaker
För det tredje: Att motstå onödiga konflikter genom att påpeka småsaker eller gå i svaromål. Du är en syndare som lever med en syndare. Om ni ska påpeka minsta fel den andre gör så kommer det inte finnas något slut på tärande småkonflikter och besvikelser. Kärleken är tålmodig och mild. Den beter sig inte illa och den söker inte sitt. Dessutom är ni båda personer som lever i helgelse, vilket innebär att ni kommer att klara det bättre imorgon än ni gjorde det igår.
4. Att erkänna och äga sin synd
För det fjärde: att ta för daglig vana att erkänna din synd. Och att äga den. Inte försöka urskulda dig och leta efter ursäkter. Det är en stor frestelse att tro att du är mer rättfärdig än du faktiskt är. Det är en stor frestelse att lyfta fram en hel hög med ursäkter och anledningar till varför det du gjorde inte är en så stor grej. Det är så lätt att se flisan i din hustrus öga utan att se bjälken i ditt eget. Din kärlek till din hustru kommer att innebära att du tar kriget mot din egen självrättfärdighet på allvar och att du säger nej till destruktiva mönster med stor kraft.
5. Att vara besluten att växa och mogna i kärlek
För det femte: att ta för daglig vana att växa och mogna i din kärlek. Att inte nöja dig med en känsla av att du nu har nått fram. Kärleken är inte lat eller övertygad om sin egen förträfflighet. Att älska din hustru innebär att du erkänner att det finns områden där din kärlek är bristfällig och omogen. Och därför vill du ständigt älska henne bättre.
6. Att noga studera din hustru
Det leder till den sjätte punkten: att noga studera din hustru. Att fortsätta att söka efter fysiska, känslomässiga och andliga behov så att du dels bättre förstår henne och därför också bättre kan förse henne med vad hon behöver. Det är bra när ni kommunicerar med varandra och säger vad ni behöver. Men kärleken är mer aktiv och aggressiv än så. Den finner glädje i att lära känna henne bättre–hennes förhoppningar, frestelser, gåvor, svagheter, hur hon har det med vänner och familj, och så vidare. Kärleken väntar inte på att bli tillsagd vad den ska göra. Den finns glädje i att växa och mognas.
7. Att vara villig att investera tid till samtal
För det sjunde: att vara villig att investera tid till samtal. Under årens lopp kommer ni att få problem. Det kan hända att ni är skickliga på att hitta konstruktiva lösningar på dessa problem och det kan hända att ni istället är skickliga på att sopa in dem under mattan. Men den självutgivande kärleken sätter av tid för samtal, riktiga samtal, då ni får ta fram de jobbiga sakerna och undersöka dem och försöka förstå dem. Och ni får göra det tills ni hittat en bra lösning på dem.
8. Att undvika alla tendenser till manipulation
För det åttonde: att till varje pris undvika alla tendenser till manipulation. Att smickra eller ljuga eller sätta någon annan känslomässig press för att få din fru att ge dig något du vill ha eller göra något på ditt sätt. Återigen är det ett uttryck för kärlek gentemot din fru att du tar på allvar det krig mot själviskhet och självupphöjelse som pågår i ditt eget hjärta. Nej, kärleken ger sig själv till den andre, den mixtrar inte så att den andre ger sig själv till dig.
9. Att låta hennes behov gå före dina
För det nionde. Den knyter an till den första underpunkten, men här är en annan vinkel. Att låta din hustrus behov gå före dina. Som syndare är du en mästare på att ta vissa välsignelser för givet och tänka att du har rätt till dem. Att tänka att vi har förtjänat vissa saker och att det därför är rimligt av oss att kräva dem. Det är lätt för oss att övertyga oss själva att vi har vissa behov, och om hon älskar mig så är det rimligt av mig att förvänta att hon ska tillgodose detta behov.
Men i Matteus 6:25-32 påminner Jesus oss att vi har en himmelsk Fader som vet precis vad vi behöver. Han är aldrig förvirrad om vad en viss person behöver eller inte. Det är bäst att låta honom bestämma vad våra verkliga behov är. Och han har lovat att han ska förse oss med allt vi behöver. Därför kan du fokusera på att låta hennes behov gå före dina.
Hur kan man veta att han ska förse oss med allt vi behöver? Jesu Kristi kors är vår garanti. Paulus säger i Romarbrevet 8:32,
Romarbrevet 8:32 (SFB-15)
32Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?
Om Gud utgav sin enfödde Son, hur skulle han kunna annat än att också tillgodo se alla våra andra behov? Skulle det verka rimligt att han överger oss då? Naturligtvis inte. Han vet precis vad du behöver och när du behöver det. Så gör dig inga bekymmer och känn dig fri att låta din hustrus behov går före dina.
AVSLUTNING
Om vi ska sammanfatta: den bibliska kärleken är villig självuppoffring för den andres goda, utan krav på ömsesidighet eller älskvärda kvalitéer hos den andre. Det är en kärlek vi hämtar från Kristus som älskat oss först. Men vi riskerar att bli avtrubbade eftersom vi hör om det så ofta. Då gör vi det till en andlig disciplin att minnas och att fästa vår blick på fyra saker: vi ser vad Kristi kärlek kostade honom. Vi ser hur lite vi har förtjänat den. Vi ser hur väl den gör oss och vi ser hur otvungen och fri den är.
Det är så vi män ska älska våra fruar. Och det allra mesta går förstås också bra att tillämpa i den lokala församlingen. Låt oss nu be om Guds kraft och ledning i detta stora och viktiga uppdrag.
0 kommentarer