En fråga som jag tror att alla kristna ställer då och då är: ”vad är Guds vilja med mitt liv?” Ofta är det en fråga om vad jag ska göra med min tid – om jag ska välja ett särskilt yrke. Ibland är det en fråga om jag ska söka någon särskild relation.
En annan fråga som jag tror att alla människor ställer betydligt oftare är: ”vad är min vilja med mitt liv?” Där har vi alla möjliga idéer om vad ett lyckligt liv handlar om. En del saker kanske är väl genomtänkta, medan andra saker följer kanske olika kulturella koder och personliga drömmar som vi kanske aldrig riktigt reflekterat över. Vi vill många olika saker, och vi blir frustrerade och missmodiga om våra mål inte uppfylls.
Men i både välgång och motgång, både när vår längtan uppfylls och när vår längtan rycks ifrån oss, kan vi fråga oss ”vad vill Gud med mig i detta?” Varför bär jag på dessa erfarenheter, dessa sår? Vad gör Gud med mig just nu?
I vår genomgång av den 23:e psalmen har vi kommit till en text som låter för bra för att vara sann. Den säger, ”ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar”. En av mina första lärdomar när jag jobbade med marknadsföring var att om något låter för bra för att vara sant, då är det förmodligen inte sant. Ändå tänker jag försöka visa att den här texten inte bara är sann, utan mer sann än vi kanske anar.
Men låt oss först påminna oss om var vi är i psalmen. I de fyra första verserna har psalmisten David talat om Gud i termer av att vara en herde för en flock får. Det är en vacker bild på Guds omsorg, hur Gud förser oss med allt vi behöver och leder oss på rätta vägar och beskyddar oss från allt ont.
Sedan kom vi till den femte versen där bilden ändras. Där talar han inte längre om Gud som herde utan som en värd för en bankett, en fest, där han inte vara välkomnar sina gäster med glädje utan hedrar dem och överöser dem med välsignelser.
Nu har vi kommit till den sjätte och sista versen som förstås är psalmens avslutning. Här har vi ett språkbruk som passar in i både herde-bilden och i fest-bilden, och därför finns det olika meningar om vad psalmisten gör här. Jag uppfattar att den enklaste förståelsen av den här texten är att den inte tar upp någon illustration alls, utan att David menar exakt vad han säger. Han har beskrivit Gud i två bilder, men nu ger han sin tredje och sista trosbekännelse i psalmen, där han sammanfattar och drar konkreta slutsatser, nämligen att Guds godhet och nåd ska följa honom under varje dag i hans liv och att han därefter ska få bo i Guds hus för evigt.
Det är hans hopp. Det är hans bekännelse. Det är hur han känner Gud. Så även om Davids liv var allvarligt fläckat av synd menar han att trots det, trots allt ont han gjort, så ser han Guds godhet under varje dag. David håller fast vi Guds ofelbara beskydd och omsorg. Han säger att Gud aldrig kommer att svika. Inte under en enda dag.
Även om det ser ut som att det inte går väl. Även om det kommer prövningar och även om det innebär svåra förluster så kommer Faderns trofasthet aldrig att lämna honom. Inte för att David är den han är utan för att Gud är den han är.
Är det för bra för att vara sant? Låt oss titta närmare på det. Jag delar upp predikan i tre punkter. Den första punkten handlar om Guds godhet. Den andra punkten handlar om Guds nåd, eller närmare bestämt förbundskärlek. Och den tredje punkten handlar om ”alla mina livsdagar”, jag kallar punkten ”endast och alltid”.
I. GUDS GODHET
Även om vi ska fundera närmare på Guds godhet måste vi börja med att lägga märke till att det är ett intressant par av välsignelser som psalmen nämner. Godhet och nåd. I sin godhet förser Gud oss med allt vi behöver. I sin nåd förlåter han oss våra synder. Vi klarar oss inte utan någon av dem, vi behöver båda.
Guds attribut – Gud själv
Det är också ett intressant par eftersom de ofta nämns tillsammans när Bibeln talar om vem Gud är. Du minns kanske i Andra Mosebokens 33:e kapitel när Gud säger att Mose har funnit nåd för hans ögon och Gud känner honom vid namn. Då svarar Mose ”låt mig få se din härlighet”. Då säger Gud, i den 19:e versen:
19Han svarade: ”Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet ’Herren’ inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.
2 Moseboken 33:19 (SFB-15)
Godhet och nåd är vad Gud själv lyfter fram i sin presentation för Mose. Godhet och nåd är inte bara egenskaper som kännetecknar Gud, nej, det är distinktioner, det är attribut som säger oss något om Guds eget väsen. Det är vad Gud är. Vi vet att Gud är enkel i meningen att han inte är sammansatt, han har inte olika delar, han inte lyder under någon högre ordning eller princip som håller honom samman. Han är inte ett väsen som har godhet, han är godhet i sig själv. Gud är nåd. Vilket innebär att när psalmen säger att godhet och nåd ska följa honom i alla hans livsdagar så säger han att det är Gud själv som följer honom.
Lyssna på vad puritanen Thomas Manton säger om Guds godhet.
Gud är ursprungligen god, god i sig själv, vilket inget annat är; för alla skapade ting är gode endast genom deltagande och överföring från Gud.
Han är essentiellt god; inte bara god, utan godheten själv: det skapade goda är en tillfogad egenskap, i Gud är det hans väsen.
Han är oändligt god; det skapade goda är blott en droppe, medan i Gud är ett oändligt hav av godhet.
Han är evigt och oföränderligt god, ty han kan inte vara mindre god än han är; lika lite som något kan tillföras hans väsen så kan inte heller något avdragas.
//God is originally good, good of Himself, which nothing else is; for all creatures are good only by participation and communication from God.
He is essentially good; not only good, but goodness itself: the creature’s good is a superadded quality, in God it is His essence.
He is infinitely good; the creature’s good is but a drop, but in God there in an infinite ocean or gathering together of good.
He is eternally and immutably good, for He cannot be less good than He is; as there can be no addition made to Him, so no subtraction can be made from Him.
Hoppas på Guds löften
Guds godhet är Gud själv som är verksam i våra liv, till vårt bästa. Det är vad psalmisten hoppas på, och det är vad vi kan hoppas på eftersom våra förväntningar på honom stiger i proportion till hur väl vi känner honom och hans godhet för oss.
Det är en viktigt poäng. Kanske lät den så komplicerad att du inte riktigt tog in den. Våra förväntningar på Gud, våra förväntningar på hans godhet och omsorg i våra liv, allt detta stiger allt eftersom vi lär känna honom bättre. Ju mer vi ser av Guds godhet och nåd, ju mer vi ser och förstår vem han är, desto mer kommer vi att förvänta oss av honom.
Så hur är han? Hur kan vi lära känna honom bättre? Ett bra sätt är att läsa i Guds ord och se på de löften han ger. Han säger till exempel att han aldrig ska lämna oss eller överge oss (Hebr 13:5). Han kommer alltid att vara med oss. Och han kan inte ljuga. Han förändras inte. Han är evigt den han är. Därför kan vi förvänta oss att det är sant och att han är med oss i sin godhet.
Men det finns många fler löften som säger något om vem han är och om hans godhet för oss. Jag vill nämna löften i nio kategorier. Det kommer att gå fort, med många bibeltexter. Meningen är inte att du ska kunna minnas alla detaljer utan snarare att varje kategori får bli ett penseldrag som målar hans godhet.
1. Fysiska behov
För det första: har du fysiska behov? Hör vad han säger i Matteusevangeliet 6:31-33,
31Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? 32 Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
Matteusevangeliet 6:31–33 (SFB-15)
2. Utsatt för fara
För det andra: är du utsatt för fara? Är du fylld av fruktan och oro? Hör Guds löfte från Psalm 121:7,
7Herren ska bevara dig från allt ont,
Psaltaren 121:7 (SFB-15)
han ska bevara din själ.
Eller från Jesaja 43:2
2Om du går genom vatten är jag med dig,
Jesaja 43:2-3 (SFB-15)
eller genom strömmar så ska de inte dränka dig.
Om du går genom eld ska du inte bli svedd,
lågan ska inte bränna dig.
3 För jag är Herren din Gud,
Israels Helige, din Frälsare.
3. Tvekan och svårighet
För det tredje: står du i tvekan och svårigheter? Hör Guds löften om vägledning:
8Jag vill lära dig och undervisa dig
Psaltaren 32:8 (SFB-15)
om den väg du ska vandra,
jag vill ge dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
5Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.
Jakobsbrevet 1:5 (SFB-15)
4. Förföljd
För det fjärde: är du förföljd och plågad? Hör Guds löften om tillflykt och befrielse:
10Herren är en borg för den förtryckte,
Psaltaren 9:10 (SFB-15)
en borg i nödens tider.
4Jag Är densamme tills ni blir gamla,
Jesaja 46:4 (SFB-15)
och jag ska bära er ända tills ni blir grå.
Jag har gjort det förut,
och jag kommer att lyfta, bära och rädda er
5. Fattig och ensam
För det femte: är du fattig och ensam? Minns Guds löften till den fattige, faderlöse och änkan:
19Men den fattige ska inte vara glömd för alltid,
Psaltaren 9:19 (SFB-15)
de svagas hopp ska inte försvinna för evigt.
12Ja, han ska rädda den fattige som ropar
Psaltaren 72:12 (SFB-15)
och den förtryckte som ingen hjälpare har.
6. Sorg över synd
För det sjätte: sörjer du över synden i ditt liv och längtar du efter renhet i ditt hjärta? Gud ger löften om förlåtelse, helgelse och rening:
25Jag ska stänka rent vatten på er så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.
Hesekiel 36:25–26 (SFB-15)
9Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
1 Johannesbrevet 1:9 (SFB-15)
7. Rädd att inte bli bönhörd
För det sjunde: är du rädd att Gud inte ska höra din bön? Hör vad han säger till dig:
15ropa till mig på nödens dag.
Psaltaren 50:15 (SFB-15)
Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.
7Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 8 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
Matteusevangeliet 7:7–8 (SFB-15)
8. Utsatt för frestelse
För det åttonde: kämpar du med frestelser? Gud ger löften om nåd att övervinna dem alla:
13Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.
1 Korinthierbrevet 10:13 (SFB-15)
9[…] han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
2 Korinthierbrevet 12:9 (SFB-15)
Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.
33[…] I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”
Johannesevangeliet 16:33 (SFB-15)
3[…]Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde.
2 Thessalonikerbrevet 3:3 (SFB-15)
9. Orolig inför framtiden
Är du orolig inför framtiden? Här är löften om Guds omsorg och närvaro:
14Men Sion säger:
Jesaja 49:14–16 (SFB-15)
”Herren har övergett mig,
Herren har glömt mig.”
15 Kan en mor glömma sitt lilla barn,
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
16 Se, jag har skrivit dig på mina händer.
Dina murar står ständigt inför mig.
10 Var inte rädd, för jag är med dig,
Jesaja 41:10 (SFB-15)
se dig inte ängsligt om,
för jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand
32Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.
Lukasevangeliet 12:32 (SFB-15)
20[…]Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.
Matteusevangeliet 28:20 (SFB-15)
Här har vi nio kategorier av löften och det finns många, många fler. Gud har i sin vishet och godhet gett oss löften för varje situation i livet, för att ge oss allt den tröst, det stöd och den vägledning som vi någonsin behöver.
Och jag återkommer till att Gud är oföränderlig. Hans löften består eftersom han är densamme. Du behöver, med andra ord, inte tvivla på hans omsorg om dig. Med ord från Psalm 119:68, ”Du är god och gör det goda.”
II. GUDS FÖRBUNDSKÄRLEK
Det leder oss vidare till nästa punkt som handlar om Guds nåd, eller Guds förbundskärlek. För det är ett välkänt hebreiskt ord som är översatt till ”nåd” i vår text, som handlar om just det. Förbundskärlek. Det är hans lojala, trofasta kärlek. Det är en kärlek som är specifik och personlig och den riktas till dem som han ingått förbund med. Det är en kärlek som riktas mot de som inte förtjänat den, men som består eftersom Gud är den han är. Det är nåd.
Guds nåd är en aspekt av Guds godhet, vilket återigen är vad Gud är. Men det är ett specifikt uttryck för Guds godhet som riktas mot oss som står i förbund med honom.
Tydligast uttryckt i Kristi verk
Allt detta kommer till tydligast uttryck i Jesu Kristi person och verk. Utan honom känner vi inte Fadern och utan honom kan vi inte komma till Fadern. I Kristus har vi tillträde till Fadern och alla de löften som Fadern ger. I oss själva säger aposteln Paulus i Romarbrevet 5 att vi är svaga, ogudaktiga, syndare och Guds fiender. Kort sagt, vi var utan hopp. Men, säger han, genom att Kristus dog i vårt ställe har vi försonats med Gud och får kallas Guds söner.
Jesu försoning är själva fundamentet för hela vårt hopp. Utan hans försonande blod i vårt ställe har vi ingenting. Men nu har vi allt. Paulus säger i Första Korinthierbrevet 3:20 ”[…]världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.”
Det är denna kärlek psalmisten David talar om. I medgång och i motgång, i hälsa och i sjukdom, i liv och i död – vad vi än går igenom, så har vi Guds godhet och nåd med oss, tills den dag han tar oss hem i härlighet.
Så när du har Gud har du allt. Allt du behöver i det här livet och allt du behöver för det kommande livet. Allt är ditt.
III. ENDAST OCH ALLTID
Låt oss då gå till den tredje punkten och se hur starkt det här uttrycket är. Jag vill att du ska lägga märke till två små ord i texten.
Förfölja
Vi kan börja med ordet ”följa”. Det är en försiktig översättning. Så försiktig att den nästan blir missvisande eftersom ordet ”följa” inte alls har den intensitet som det hebreiska ordet har. Det vore mer korrekt att säga ”jaga” eller ”förfölja”. Det är nämligen samma sak som man gör med ett bytesdjur i skogen. Eller vad en armé gör med en annan armé som har retirerat och flytt upp i bergen. Det är en intensiv jakt som ofta är på liv och död.
Det är den intensiteten vi möter i vår vers. Det är på det sättet Guds godhet och nåd följer oss. Den förföljer oss. Det går inte bakom på bekvämt avstånd och ser efter om den behöver ingripa om vi trillar i en grop. Nej, Guds godhet och nåd jagar oss.
Endast
Det andra lilla ordet vi behöver lägga märke till är det första ordet i versen, som är översatt till ”ja”. Återigen har vi en väldigt försiktig översättning. Det är ett ord som skulle kunna översättas till ”säkerligen” (eng. surely), vilket många engelska översättningar väljer. Det är, återigen, en intensifiering av att Guds godhet och nåd jagar oss varje dag av våra liv. De jagar oss sannerligen.
Men samma ord kan också översättas ”endast”, vilket säger ännu mer.
Det är som att David ser tillbaka på sitt liv och allt han varit med om och bekänner att det enda han kan se, under varje dag av hans liv, är Guds godhet och nåd. I allt – både i dagar av mörker och tragedi och i dagar av glädje och fest. Guds godhet och nåd – endast och alltid. Bara Guds godhet och nåd, varje dag.
Det är en anmärkningsvärt påstående. Hur kan någon säga så? David visste vad lidande var, han hade upplevt mycket. Ändå säger han något sådant, och gör det med glädje!
Om vi ska förstå den här psalmen måste vi förstå hur David kan säga ”endast”. Kan det verkligen vara sant att det är endast godhet och nåd som jagar oss? För nästan varje dag ser det ut som att det också är mycket annat som hänger mig i hälarna. Somliga av oss lever i en verklighet som synes helt omöjlig att kalla för ”endast godhet och nåd i alla mina livsdagar”. Vi har sett död, sjukdom, övergrepp, infertilitet och sorg. För några veckor sedan talade vi om dödsskuggans dal och det mörkaste mörker! Hur kan man samtidigt tala om ”endast godhet och nåd”?
Jag vill berätta fyra personers livshistorier, eller åtminstone fyra personers tragedier.
Alan Cameron
Den första är en så kallad ”covenanter”, en presbyteriansk pastor i Skottland under 1600-talet, där man stred mot den engelska kyrkan för att få en fri, skotsk, presbyteriansk kyrka. Alan Cameron satt fängslad i Edinburgh och visste inte att hans son Richard hade dödats i strid. Så var det en soldat som öppnade dörren och kastade in ett blodigt huvud och två avhuggna händer och ropade ”vet du vems dessa är?” Cameron tog upp dessa blodiga kroppsdelar, lade dem i sitt knä och tittade på dem. Och så sade han ”ja. De är min sons, min älskade sons.” Och sedan fortsatte han ”God är Herren, som aldrig gjort ont mot mig eller de mina och har gjort så att godhet och nåd följer mig i alla mina livsdagar.”
Helen Roseveare
Den andra tragedin jag vill berätta om är Helen Roseveare. Hon var en brittisk missionär, jag tror hon var sjuksköterska, i belgiska Kongo under 1950 och 60-talet. Under ett kongolesiskt krig 1964 blev hon tillfångatagen, misshandlad och våldtagen.
Hon skriver,
Den där fruktansvärda natten, slagen och blåslagen, skräckslagen och plågad, outsägligt ensam, kände jag till sist att Gud hade svikit mig. Visst kunde Han ha ingripit tidigare, visst behövde det inte ha gått så långt. Jag hade nått vad som verkade vara förtvivlans yttersta djup av intet.
//On that dreadful night, beaten and bruised, terrified and tormented, unutterably alone, I had felt at last God had failed me. Surely He could have stepped in earlier, surely things need not have gone that far. I had reached what seemed to be the ultimate depth of despairing nothingness.
Det är ord vi kan förstå. Det är en person som drabbats av ett svårt trauma. Men hon fortsätter,
Genom den brutala, hjärtskärande upplevelsen av våldtäkt mötte Gud mig — med utsträckta armar av kärlek. Det var en ofattbar upplevelse: Han var så outsägligt närvarande, så fullkomligt förstående, hans tröst var så fullständig — och plötsligt visste jag — jag visste verkligen att hans kärlek var outsägligt tillräcklig.
//Through the brutal heartbreaking experience of rape, God met with me—with outstreched arms of love. It was an unbelievable experience: He was so unutterably there, so totally understanding, his comfort was so complete—and suddenly I knew—I really knew that his love was unutterably sufficient.
Benjamin Warfield
Den tredje tragedin jag vill berätta om är Benjamin Warfield och hans hustru Annie Kinkaid. BB Warfield var en välkänd teolog på Princeton i slutet av 1800-talet och in på 1900-talet. Han gifte sig med Annie Kinkaid när de båda var i 25-årsåldern och de åkte på smekmånad till Tyskland där Warfield också skulle studera. De gick på vandring i bergen när de hamnade i ett åskoväder som på ett eller annat sätt – det är oklart hur – kom att skada Annie för livet.
Hon blev aldrig bättre, utan tycks ha blivit sämre och sämre tills hon dog 39 år senare. Under dessa 39 år av dålig hälsa och delvis invalidisering fick de inga barn och Warfield var den som tog hand om henne. Under hela deras tid som gifta lämnade han henne inte längre perioder än två timmar.
Warfield själv skrev i slutet av sitt liv en kort kommentar till Romarbrevet 8:28, som säger att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Han skrev:
Gud kommer att så ordna allt att vi endast ska skörda gott av allt som drabbar oss.
//God will so govern all things that we shall reap only good from what befalls us.
David
Den sista tragedin jag vill berätta om är kung David. Vi känner till hans äktenskapsbrott och mord. Han förföljdes av kung Saul, tvingades lämna allt han hade för att leva som hemlös i öknen under ständiga dödshot. Men han fick också uppleva hur en av hans närmaste vänner förrådde honom, hur hans son ville mörda honom och hur hans familj havererade i barnens intriger mot varandra.
David syndade allvarligt, men Guds godhet och nåd fortsatte att förfölja honom varje dag under hans liv.
Hur ska vi förstå alla dessa fyra tragedier? Ja, för det första är jag ganska säker på att alla skulle protestera om de hörde att deras liv kallades för en tragedi eftersom alla, trots svårt lidande, gav starka uttryck för tacksamhet och glädje för Guds godhet mot dem.
Enda sättet att förstå dem på deras egna villkor är att vad Gud gör med en person ofta går så mycket djupare än vad vi nöjer oss med själva. Vi är alltför ofta upptagna med vad jag vill med mitt liv, vilket alltför ofta handlar om materiell välgång, människors bekräftelse och frihet från smärta. Men verkligheten är att det inte är säkert att vad jag vill med mitt liv egentligen är vad som gör mig väl.
Gud, däremot, är god och gör gott. Vi skulle till och med kunna säga att han är det högsta goda. Det högsta goda är alltså inte materiell välgång, människor bekräftelse och frihet från smärta.
Men hur kommer detta högsta goda in i vårt liv? Genom Jesus Kristus. Allt det goda som finns i Gud kommer till oss genom Kristus. Och hur utverkas detta högsta goda i våra liv? Genom att vi, genom den helige Andes verk, blir mer lika Kristus.
Det innebär, att vad vi än går igenom, så ger Gud oss en möjlighet att växa i Kristuslikhet och helighet. Vilka omständigheter vi än befinner oss i, så finns det löften att gripa tag i, synd att kämpa emot och gudfruktighet att växa i.
När vi orkar lyfta blicken från vad jag vill med mitt liv just nu och se att Gud förbereder mig på en härlighet som är tung och varar för evigt, så ger det mig en möjlighet att också förstå mitt lidande som något att förvalta.
29Han ger den trötte kraft
Jesaja 40:29–31 (SFB-15)
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas,
de vandrar utan att bli trötta.
AVSLUTNING
Jesus säger till Petrus, vilket han också säger till alla som hör till honom: ”jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut” (Luk 22:32).
En dag kommer du att stå på tröskeln till härlighet. Då kommer du att kunna se tillbaka och säga med David, ”endast godhet och nåd har följt mig under alla mina livsdagar.” Att varje dag jag upplevt har varit till mitt bästa. Inte en för mycket och inte en för lite. Allt ordnat av min himmelske Fader för att leda mig hem till det hus jag ska få bo för evigt, där det inte finns något annat än godhet och nåd.
Jag hoppas att du kan instämma i det också idag. För det är bara på grund av Guds godhet och nåd som du är här. Det är bara Guds godhet och nåd som har stoppat dig från evig fördömelse. Det var Guds godhet och nåd som lät dig se att du var utan Kristus och utan hopp – ett vredens barn på väg mot vrede – och som uppenbarade Kristus för din själ och lät dig omfamna honom som din alltillräcklige frälsare.
Han har förföljt dig med sin godhet och nåd fram tills idag och han kommer att fortsätta under varje dag i ditt liv, tills den dag då du får se hans ansikte.
0 kommentarer