Ibland talar vi om att ”växa” som kristen. Vad betyder det, egentligen? Man skulle kunna tänka sig bilden av ett nyfött spädbarn, vilket är en bild som Bibeln använder. I början av vår kristna vandring är vi som nyfödda spädbarn som bara klarar att dricka mjölk. Men om man ska fortsätta i den bilden så skulle det innebära att allt eftersom vi växer så blir vi mer och mer oberoende och klarar mer och mer själva. Och då spricker bilden.
När vi växer som kristna gör det oss inte mindre beroende av vår Fader, utan mer. Allt eftersom vi växer upptäcker vi mer och mer av vår svaghet och vårt ständiga beroende av honom. När vi växer som kristna, växer vi i ödmjukhet, där vårt jag blir mindre och Kristus blir större.
Reformatorn Jean Calvin säger att bönen är vårt främsta sätt att utöva vår tro. Att att bönen är det främsta sättet genom vilket vår tro tar sig konkreta uttryck. Det är genom bön som jag praktiskt och konkret uttrycker att jag förtröstar på Herren och hoppas på honom.
Idag börjar vi en ny predikoserie där vi ska titta på Herrens bön, den bön som Jesus lärde sina lärjungar. Det är en välbekant text, men den är välbekant av goda anledningar. Tänk på de tio budorden. Gud skrev dem med sitt finger på två stentavlor och gav åt oss som en fantastisk sammanfattning av hur vi lever våra liv i tacksamhet enligt hans vilja. Föreställ dig då bönen, som är en så central del i det kristna livet. Det är det främsta sättet genom vilket vi praktiserar vår tro. Bönen i det kristna livet är som att andas. Och samtidigt lever vi i ett tillstånd av konflikt mellan att å ena sidan vilja klara oss själva utan Gud – det vi i bibliskt språkbruk kallar köttet – och å andra sidan en längtan att leva helt för honom. Det innebär att bönen ofta blir något som vi upplever svårt och en källa till dåligt samvete. Tänk då att Guds Enfödde Son gav oss en instruktion för hur vi ska be. Det är en oerhört viktig och värdefull text för oss som är väl värd att studera på nära håll.
Bönens struktur
I dag ska vi titta närmare på bönens inledning, ”Vår Fader, som är i himlen”, men innan vi kommer dit skulle jag vilja säga något om bönens struktur. När Jesus säger ”så ska ni be” så är det ett ord som betyder ”på det här sättet”. Det verkar alltså inte som att han menar att vi måste be med exakt de orden – även om vi gör väl i att studera orden och absolut kan be med exakt de orden – utan som att han mer ger ett mönster inom vilket alla våra kristna böner kan rymmas.
Det börjar med åkallan, att vi träder fram och tilltalar Gud, där Jesus uppmanar oss att åkalla honom som Fader i himlen. Som vår himmelske Fader. Det är ett häpnadsväckande påstående. Det var inte alls något som var särskilt tydligt i Gamla testamentet där Gud kallas för Fader i den här meningen 15 gånger. I Nya testamentet används ordet 245 gånger. I samtliga av Jesu böner utom en, ber han till sin Fader.
Sedan kommer tre böner, tre vädjanden, som centreras kring Fadern. Först att hans namn ska bli helgat, det vill säga att hans helighet ska erkännas. Därefter att hans rike ska komma, vilket innebär att hans herravälde ska bli synligt och hans nåd ska erfaras. Sedan att hans vilja ska ske, vilket är en bön att hans syften ska fullbordas.
Efter att vi har bett om Guds ära, hans herravälde och hans fullbordade syften kommer tre vädjanden som utgår från våra behov. Det är viktigt att lägga märke till ordningen, eftersom när Gud ger oss vad vi behöver utgår det från honom och är till hans ära. Våra böner handlar alltså inte om att vi ska försöka få Gud att ändra sig, eller att vi ska övertala honom att göra något som han egentligen inte tänkt att göra. Men det kommer vi att prata mer om när vi fortsätter framåt genom bönen.
De tre saker vi ber om är att han ska förse oss med det vi behöver för var dag, att han ska förlåta oss våra synder och att han ska beskydda oss från frestelser. Vilket är en sammanfattning av allt vi behöver. Materiella ting, syndernas förlåtelse och beskydd från det som kan döda oss andligt.
Sedan avslutas bönen med en lovprisning som inte finns med i bibeltexten, men som likväl är biblisk och passar in väl.
Bönen börjar alltså med vem vi säger att Gud är för oss. Sedan, i ljuset av vem han är, vad vi högst önskar, nämligen att hans namn ska helgas, hans rike komma och hans vilja ske. Därefter kommer vi till våra behov som blir ett medel genom vilket de tre första bönerna uppfylls. Och till sist en lovprisning som talar om att han kan göra det och att han blir ärad genom det.
Vi ber alltså om Guds ära och vårt goda, som i sin tur också blir till Guds ära.
Så, låt oss nu titta närmare på bönen inledning, ”vår Fader, som är i himlen”. Jag delar upp det som är kvar av predikan i fyra punkter, formulerade som fyra frågor. Först frågar vi vad som kännetecknar Gud som Fader. Därefter vad som kännetecknar oss som barn. I den tredje punkten frågar vi villken glädje vi har av att ha Gud som Fader och i den fjärde punkten hur det påverkar våra liv. Det blir många underpunkter, så om du antecknar snabbt kan du få ner nästan hela predikan.
I. VAD KÄNNETECKNAR GUD SOM FADER?
När Jesus uppmanar oss att be till Gud som Fader öppnar det för en intimitet som är chockerande. Att den Gud som är obeskrivlig i sin storhet, makt och ära kan sägas vara vår Fader. Vi ska återkomma till den spänningen om en liten stund, men låt oss först bara fundera på just detta med Gud som far. Vi har alla fäder och vi har väldigt olika erfarenheter av dessa fäder. Någon har aldrig träffat sin far. Någon annan har levt i skräck för sin far. Och ytterligare någon skulle kanske säga att hans far har varit den viktigaste personen i hans liv. Men vi har alla gemensamt att våra fäder är syndare. Så vad händer när vi säger att Gud är vår Fader? Hur skiljer han sig från våra jordiska fäder?
1. Fullkomlig i godhet
För det första är han fullkomlig. Det är vad Jesus själv kallar honom i Matt 5:48. Han är fullkomlig i sin godhet. All verklig godhet vi erfar i våra jordiska fäder är bara en skugga av den fullkomliga godhet som han är.
2. Vishet
För det andra är han fullkomlig i vishet. Det innebär att han vet fullkomligt i varje ögonblick vad som är bäst för oss. Han vet när det är bäst för oss att gå igenom prövning och när det är bäst för oss att få tröst.
3. Kärlek
För det tredje är han fullkomlig i kärlek. Kanske har du hört mig berätta att när vi fick vårt första barn insåg jag att jag aldrig mer kommer att vara lycklig om inte han är lycklig, vilket gäller alla våra barn. Därför att kärlek är att söka den älskades goda. Nu kan vi inte tala om att Gud skulle vara olycklig eftersom han är fullkomlig, men det vi kan säga är att han söker vårt goda och älskar oss mer fullkomligt än vi gör själva.
4. Förmåga att förändra oss
För det fjärde är han, till skillnad från våra jordiska fäder, fullkomlig i sin förmåga att förändra oss och föra oss till mognad och härlighet. Om en son fattar dåraktiga beslut är det svårt för en jordisk far att veta vad han ska göra. Men Gud förvandlar våra hjärtan och vänder dem att söka det goda.
I allt detta är han annorlunda våra jordiska fäder. Han är fullkomlig i godhet, vishet och kärlek. Dessutom oförhindrad i sin förmåga att förändra oss och föra oss till härlighet.
”I himlen”
Det är den här spänningen mellan Guds storhet och intimiteten med en fullkomlig fadersrelation som kommer fram i texten när den säger ”vår Fader som är i himlen.” Därför att om man tittar på det här begreppet ”i himlen” kommer just de här attributen fram som understryker Guds storhet.
Hans allmakt
Till exempel talar himlen om hans allmakt. Psalm 115:3 säger,
3 Vår Gud är i himlen, han gör allt han vill.
Psaltaren 115:3 (SFB-15)
Att han är i himlen är ett sätt att han regerar över varje atom i hela universum, och han ordnar allt till det bästa för sina barn, för de som älskar honom.
Hans ära och majestät
Att han är i himlen är också ett sätt att tala om hans ära och majestät.
1 Lova Herren, min själ!
Psaltaren 104:1–2 (SFB-15)
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
Han är ojämförlig i ära och majestät, upphöjd över jordens alla kungar.
Hans allvetande
Dessutom är himlen ett sätt att tala om Guds allvetande. Psalm 2 beskriver hur folken tänker tomma tankar, men han som tronar i himlen ler och gör narr av den. Hebreerbrevet 4:13 säger att ”Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon”.
Så, det är denne himmelske Gud, denne fruktansvärde och allsmäktige Gud, den Gud som skapat hela universum ur intet, den Gud som delade Röda havet och förde sitt folk igenom, den Gud vars eld uppfyllde templet så att prästerna var tvungna att fly därifrån, den Gud som får bergen att darra och Libanons cedrar att skaka – det är denne höge och otillgänglige som sveper sig i ljus som en mantel, som Jesus säger att vi ska kalla ”vår Fader”! Det är en chockerande tanke.
II. VAD KÄNNETECKNAR OSS SOM BARN?
Det leder oss till nästa punkt, som handlar om vad som kännetecknar oss som barn. För om vi läser Bibeln, och särskilt Nya testamentet, är det tydligt att alla inte har rätt att kalla Gud för far. Naturligtvis är han allas far i meningen att han är allas skapare och det finns ett par bibeltexter som talar på det sättet (Apg 17:28; Mal 2:10), men det är inte den bemärkelsen som avses i vår text.
Jesus säger i Johannesevangeliet 8:44 till de judiska ledarna att de har djävulen till sin far. I Första Johannesbrevet 3 finns ett liknande resonemang där vissa är Guds barn och vissa är djävulens barn. Aposteln Paulus gör en tydlig skillnad mellan ljusets barn och mörkrets barn (1 Thess 5:5). I Johannesevangeliet 1:12 står det,
12Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.
Johannesevangeliet 1:12–13 (SFB-15)
Vi blir Guds barn genom att födas på nytt av den helige Ande. Vi blir Guds barn genom tron på Kristus, som Paulus säger i Galaterbrevet 3:26. Genom tron förenas vi med Kristus och får del av det sonskap som är hans. Vi adopteras in i den kärlek som Fadern har till sin Enfödde Son sedan all evighet.
Så det är den sant kristnes privilegium att kalla Gud för Fader. En icketroende eller en falsk kristen kan kalla Gud för Skapare och domare, men inte för Fader. Det är en rätt som vi får genom den frälsande tron på Kristus.
Nya testamentet lär oss att göra en distinktion mellan sanna och falska bröder. Hur kan man veta att man är en sann kristen? Det finns några saker som kännetecknar Guds sanna barn. Jag vill nämna sju kännetecken, mycket kort.
1. Sorg över synd
För det första: en sann kristen sörjer över sin synd eftersom synden uttrycker fiendskap mot Gud och otacksamhet mot honom.
2. Älskar Guds sanning
För det andra: en sann kristen älskar Guds sanning. Vi älskar Guds ord och vill lära känna honom bättre. Vi vill formas av Guds ord och gläds över att förstå mer av hans vilja för våra liv.
3. Vördnadsfull fruktan
För det tredje. En sann kristen älskar Gud med vördnadsfull fruktan. Vi vill vara i hans närhet, men söker honom med glädje och bävan eftersom han är helig. Det bedrövar oss när hans namn hädas.
4. Älskar sann tillbedjan
För det fjärde. En sann kristen älskar sann tillbedjan. Vi längtar efter sabbaten, efter Herrens dag, då vi får samlas med vår församling och tillbe honom. Och samtidigt som den sanna tillbedjan är vår glädje bedrövas vi av när tillbedjan av honom dras i smutsen av vidskepelse och utformas för att passa människors tycke och smak snarare än hur Gud har befallt.
5. Vi har den helige Ande
För det femte: en sann kristen är fylld av den helige Ande. Dels har Anden fött oss på nytt och gett oss en ny vilja att kämpa emot synden i vårt liv och leva helt för Kristus. Men vi vägleds också av Anden. Vi älskar det goda och hatar det som drar oss bort från livet med Kristus. Dessutom hjälper Anden oss att be. Anden ropar inom oss till Fadern, det är skillnaden mellan en kristen bön och all annan bön.
6. Älskar de heliga
För det sjätte. En sann kristen kännetecknas av sin kärlek till sina kristna bröder och systrar. Första Johannesbrevet talar om detta en hel del, att den som är född av Gud älskar inte bara Gud utan också de andra som är födda av honom.
7. Skapar fred, inte splittring
Och för det sjunde, vilket är en fortsättning i samma resonemang. Den som är en sann kristen är någon som skapar fred bland Guds barn i församlingen. Fadern kallas för ”fridens Gud” (Hebr 13:20), Sonen kallas ”fridsfurste” (Jes 9:6) och i Efesierbrevet 4:3 talar Paulus om att bevara Andens enhet genom fridens band. Den som hör till honom vill, och gör allt han kan för att skapa fred. Och Paulus säger om den som inte känner Gud, att ”fridens väg känner de inte” (Rom 3:17) och har inga problem med att skapa splittring bland de heliga.
Där har vi sju kännetecken på en sann kristen, en person som har fötts på nytt, som har förenats med Kristus genom tron och fått rätten att kallas Guds barn. Poängen är inte att en sann kristen är stark på allt detta, i så fall skulle vi sammanblanda en kristen natur med kristen mognad. Nej, poängen är snarare att det finns något av allt. Vi kan växa i allt, allt eftersom vi lär oss mer, men finns det ett frö av det som jag har nämnt? Om det inte gör det vill jag vädja till dig att kasta dig på Kristus och be Gud att ge dig ett nytt hjärta.
III. VILKEN GLÄDJE HAR VI AV ATT HA GUD SOM FADER?
Vi går till nästa punkt och kommer till den första frågan som är mer tillämpande: villken glädje har vi av att ha Gud som Fader? Det här är en viktig punkt som jag skulle önska att alla kristna vore experter på. Jag vill ge elva punkter:
1. Han älskar oss
För det första: om Gud är vår Fader innebär det att han älskar oss med fullkomlig kärlek. Han har den största välvilja mot oss och glädje över oss. I Andra Korinthierbrevet 1:3 kallar Paulus honom för ”barmhärtighetens Far och all trösts Gud” och i Efesierbrevet 3:19 talar han om en kärlek som går långt bortom all kunskap. Du kan inte föreställa dig den kärlek han har till dig. Den bästa och starkaste kärlek vi har som föräldrar till våra barn är bara en skugga av vad vår himmelske Faders kärlek till oss.
2. Han undervisar oss
För det andra: om Gud är vår Fader innebär det att han undervisar oss och hjälper oss att växa. Våra bästa jordiska fäder har sin glädje i att lära oss den väg vi ska vandra. Gud, som uppmanar oss som är föräldrar att undervisa våra barn, skulle inte han som fullkomlig Fader undervisa sina barn? Han säger i Jesaja 48:17
17[…] Jag är Herren din Gud som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på vägen du ska vandra.
Jesaja 48:17 (SFB-15)
Det innebär att vi kan komma till honom och be om hans vägledning, och vi kan ta emot den med glädje eftersom vi vet att han kommer att lära oss vad som är nyttigt och leda oss på den väg vi ska vandra.
3. Han gläds över den minsta godhet i oss
För det tredje: om Gud är vår Fader innebär det att han gläds över den minsta godhet som finns i oss. Tänk dig att du är en förälder som har ett barn som håller på att lära sig att skriva. Även om bokstäverna är missformade och även om orden är felstavade och även om syntaxen är bakvänd så gläds du och jublar över barnets tafatta försök att sätta sina tankar på pränt. Du kan komma till honom med dina böner även om de inte är perfekta. Du kan försöka vara till uppmuntran för dina bröder och systrar i församlingen, även om du blir missförstådd. Han gläds över dig mer än du kan föreställa dig.
4. Han korrigerar oss efter vår förmåga
För det fjärde: om Gud är vår Fader innebär det att när han korrigerar oss gör han det efter vår förmåga. Det gör han på två sätt. Dels kommer han inte att lägga mer smärta på oss än vi klarar att bära (1 Kor 10:13). Han vet vad du klarar, han vet hur du är skapad eftersom det är han som har skapat dig. Dels kommer han inte att låta dig bära smärtan under längre tid än du klarar (Ps 125:3). Det kommer att komma en dag då alla tårar ska torkas för Guds barn. De gudlösas plåga kommer att vara för evigt (Upp 14:11), men vår smärta är inte ett straff för synd utan Faderns korrigering till tro och tålamod och ödmjukhet.
5. Ingen verklig ondska ska drabba oss
Det leder oss vidare till nästa punkt. För det femte: om Gud är vår Fader innebär det att ingen verklig ondska ska drabba oss. Eftersom all verklig ondska drabbade hans Enfödde Son i vårt ställe. Psalm 91:10 säger att inget ont ska drabba oss. Den säger inte att vi kommer att slippa smärta och sorg, däremot säger den att inget ont ska drabba oss. Vi ser i Uppenbarelseboken 16:9 att när smärta drabbar de gudlösa lockar det fram ondska gör det dem värre och de hädar Gud. Men för den kristne är giftet borta, och smärtan hjälper oss att växa i tålamod och uthållighet och ödmjukhet.
6. Satan ska inte segra över oss
För det sjätte: om Gud är vår Fader innebär det att Satan inte ska segra över oss. Han strider mot de heliga med lögner och anklagelser och frestelser. Och han kan komma att skada oss för en tid. Men när det gäller hans anklagelser har vi en försvarare i Jesus Kristus som har burit straffet för allt Satan kan anklaga oss för. Och när det gäller allt annat han kan göra mot oss kommer det att leda oss till mer bön, mer tålamod och större hopp om Guds nåd.
7. Alla Bibelns löften är våra
För det sjunde: om Gud är vår Fader innebär det att alla Bibelns löften är våra. Hebreerbrevet 6:17 kallar oss för ”löftets arvingar”. Vi har löftet om syndernas förlåtelse utifrån Jeremia 33:8. Vi har löftet om frid och läkedom utifrån Jesaja 57:19. Vi har löftet om frälsning utifrån Romarbrevet 10:13 och så mycket mer.
8. Han upprättar oss på den yttersta dagen
För det åttonde: om Gud är vår Fader kommer han att upprätta oss på det yttersta dagen. I den här världen får vi dela Kristi lidande och bli förnedrade och förtalade. Vi kallas för fula saker och förlorar vårt anseende. Men det ställer oss bara i raden av generationer av kristna före oss. De första generationerna av kristna anklagades för att mörda sina barn, för incest och kannibalism. Om Satan och hans allierade inte kan förleda Guds barn kan han förnedra dem. Men Jesaja 25:8 säger att vår himmelske Fader ska ”torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden”.
9. Han ger oss ett arv som aldrig kan förstöras
För det nionde: om Gud är vår Fader kommer han att ge oss ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna. En jordisk far kan förlora allt han äger och lämna sina barn utan arv. Men Jesus säger i Lukas 12:32,
32 Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.
Lukasevangeliet 12:32 (SFB-15)
Han kommer inte bara att ge er sitt kungarike, han kommer att ge er härlighetens segerkrans och klä dig i vita kläder och odödlighet (1 Kor 15:53).
10. Han kommer aldrig att överge oss
För det tionde: om Gud är vår Fader kommer han aldrig att lämna oss eller överge oss. Det är möjligt att vi kommer att uppleva hans tystnad under en tid, men han kommer aldrig att lämna oss eller ta arvet från oss. Våra fäder är nyckfulla och kan ändra sig. Men även om de är trofasta så är de dödliga och kommer att lämna oss om de inte redan har gjort det. Men Gud kommer aldrig att lämna oss. Aldrig. Gud säger i Jeremia 32:40,
40 Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott […].
Jeremia 32:40 (SFB-15)
Det betyder inte att vi inte kommer att gå igenom kriser. Men vår himmelske Fader lämnar oss aldrig. Hans beslut ligger fast sedan innan världens grund blev lagd. Om han är vår Fader kommer han att bevara oss till härlighet.
11. Vi kan komma till honom med glädje
För det elfte: om Gud är vår Fader kan vi komma till honom med glädje. Om vi skulle gå till en fiende med våra önskningar skulle vi inte ha mycket hopp. Inte heller om vi skulle gå till en domare. Men om ett barn kommer till sin far, om han så är ledare för världens supermakt, så kommer han att lyssna. Eller? Det kan vi inte veta eftersom våra jordiska fäder är syndare. Men om Gud är vår Fader älskar han oss mer än vi älskar oss själva. Det finns mer nåd i Kristus än det finns synd i oss. Hos vår himmelske Fader finns glädjens fullhet. Därför kan vi komma till honom med glädje.
Vi har en evig Fader, fullkomlig i godhet, att be till. Vi har den helige Ande som hjälper oss att be. Och vi har Kristus, vår försvarare och vår tros upphovsman, i vars namn vi får komma. Hur skulle han annat än glädjas av att höra vår bön?
IV. HUR PÅVERKAR DET VÅRA LIV?
Så vad betyder det för oss? Om Gud är vår Fader har vi minst elva anledningar till glädje. Hur påverkar det våra liv? Jag vill nämna fyra sätt.
1. Vi förtröstar på honom i allt
För det första kan vi förtrösta på honom i allt. Vi förtröstar på honom i alla våra svårigheter och lidanden. Vi förtröstar på att han kommer att förse oss med allt vi behöver, precis som barnen i ett hushåll förtröstar på att deras föräldrar ska förse dem med vad de behöver.
Jesus säger att vi ska se på korparna som varken sår eller skördar och som Fadern ändå ger mat (Luk 12:24). Hur mycket mer värda är inte vi som har honom som Fader? Om Gud ger kläder åt liljorna, ska han då inte ge kläder åt sina barn?
7 Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
1 Petrusbrevet 5:7 (SFB-15)
Vi kan förtrösta på att Gud alltid kommer att ge oss det som är gott för oss och inget annat. Han har omsorg om oss. Våra jordiska föräldrar är inte bara syndare utan är också begränsade med vad de klarar att förse oss med. Men vår himmelske Fader har inga sådana begränsningar. Han ger oss exakt det vi behöver. Dessutom är våra jordiska föräldrar begränsade i sitt förstånd, så att de kan ge oss saker som egentligen inte är bra för oss, fast de menar väl. Men vår himmelske Fader vet exakt vad vi behöver. Därför kan vi inte bara förtrösta på honom utan också ödmjuka oss inför hans vilja.
2. Vi söker ett heligt liv
För det andra kan vi söka att vandra den väg han vill att vi ska vandra. Vi söker ett heligt liv. Så här säger aposteln Petrus,
14Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga.15Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör.16Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig. 17Om ni kallar honom Far som dömer var och en opartiskt efter hans gärning, vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar.
1 Petrusbrevet 1:14–17 (SFB-15)
Vi är Guds barn när vi hör hans röst och följer hans vilja. När vi för krig mot synden och när vi ber till honom att mer få likna hans Son.
3. Vi älskar varandra
För det tredje påverkar det våra liv genom att vi uppriktigt söker att älska varandra. Kung David säger i den 133:e psalmen,
1[…] Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans!
Psaltaren 133:1 (SFB-15)
Var och en som är född av Gud är köpt till priset av Jesu Kristi blod. Det är en person där den helige Ande bor och som Fadern älskar med evig kärlek. Kärleken mellan bröderna och systrarna i den lokala församlingen är vårt främsta kännetecken. Om vi inte har den är det väldigt svårt att säga att vi har Kristus.
4. Vi ber i tro
För det fjärde påverkar det våra liv genom att vi söker Gud i bön, i tro. I tro. Precis innan han kommer till själva bönen säger Jesus två sätt som vi inte ska be på. Vi ska inte be som hycklarna som vill bli beundrade för att de ber. Och vi ska inte be som hedningarna som ber mekaniskt med många ord. Nej, istället ska vi komma till Gud i tro.
Det betyder, å ena sidan att vi kommer med ödmjukt hopp. De som ber som hycklarna tror att Gud ska höra deras bön på grund av något värde i dem, att de har så många meriter att berömma sig av, eller för att de är särskilt goda. Men vi kommer med ödmjukt hopp, i tro, vilket innebär att vi kommer inte på grund av vilka vi är i oss själva utan vi kommer i Jesu namn till den Fader som älskar oss mer än vi älskar oss själva.
Och de som ber som hedningarna tror att de ska bli bönhörda för att de använder många ord. De tror att det hänger på orden i bönen. Fler ord, rätt ord. Men vi kommer i tro, på grund av Guds nåd, och inte på grund av något vi kan prestera.
AVSLUTNING
Kom till honom som Fader och be till honom från hjärtat. Kom till honom på grund av vad Kristus har gjort för dig. Det är så Kristus lär oss att inleda vår bön.
0 kommentarer