Ikväll ska vi tala om något som i alla fall jag har haft svårt att förhålla mig till, inte minst för att det finns så många olika läror om det. Fasta. Ska kristna fasta? Varför ska kristna fasta? Har det med vår rättfärdiggörelse att göra? Ska vi fasta för att göra bot för våra synder? Ska vi fasta för att Gud ska ändra sig? Svaret på dessa frågor är nej. Det har inte med vår rättfärdiggörelse att göra och det har inte med någon sorts botgöring att göra, inte heller att Gud ska ändra sig.
Dessutom är fasta extra svårt för oss moderna människor eftersom vi lever i ett samhälle som präglas av frosseri och där vi får lära oss från barnsben att jag, mig och mitt är det viktigaste. Att vi skulle förneka oss själva något så fundamentalt som mat av något annat syfte än att vi ska bli smalare verkar vara en helt avlägsen tanke.
Ändå talar Bibeln ganska mycket om fasta. Faktum är att Bibeln talar mer om fasta än den gör om dopet, exempelvis. Så, det finns mycket för oss att lära.
Jag lägger upp det här föredraget i tre punkter. Först kommer två kortare punkter som jag kallar ”fasta förklarad” och ”fasta är förväntad”. Därefter kommer den tredje punkten som är huvuddelen i föredraget och handlar om fastans syfte. Sedan kommer en kort fjärde punkt med ett par varningar.
I. FASTA FÖRKLARAD
Den kristna, bibliska fastan är att den troende frivilligt avstår från mat och gör detta för ett andligt syfte. Det finns förstås andra sorters fasta och olika typer av dieter, men dessa kan inte kategoriseras som kristen fasta.
Det är något som den troende gör, det vill säga, det är något som måste vara rotat i en gemenskap med Kristus och syfta till att vi formas till att bli mer lika honom. Vidare är det något som den troende gör frivilligt. Den består i att den troende avstår från mat.
Historiskt har den romerska kyrkan använt fastan både som en typ av botgöring och som ett sätt att samla meriter inför Gud, vilket är en allvarlig villfarelse. Sedan har man infört olika typer av fasta, att fastan handlar om att avstå från kött medan fisk var okej. Under 1900-talet har det sedan utvecklats till att handla om att avstå från i princip vad som helst. Att avstå från att titta på någon särskild sorts underhållning eller att avstå från att äta socker eller vad som helst. Men inget av detta kan sägas vara en biblisk fasta – jag skulle snarare kategorisera det som helt vanligt lärjungaskap. Om jag tittar på någon särskild typ av underhållning eller om jag äter något som är skadligt för mig är det något som jag som kristen lärjunge vill motarbeta. Men det gör det inte till fasta. Vi ska återkomma till detta med att avstå från kött, men i övrigt är den enda fastan Bibeln känner till den fasta där den troende frivilligt avstår från mat.
Till sist är det viktigt att betona att biblisk fasta är när den troende frivilligt avstår från mat för ett andligt syfte. Det är avgörande för frågan huruvida det är en biblisk fasta eller inte och det är därför huvuddelen av det här föredraget handlar om fastans syfte. Vi återkommer alltså till det.
Olika sorters fasta
Där har vi en definition av fasta: fasta är när den troende frivilligt avstår från mat för ett andligt syfte. Med det sagt, kan vi se många olika sorters fasta i Bibeln.
Dels har vi det vi kan kalla för en normal fasta. Det är när man avstår från all sorts mat, men inte från vatten. Det är den fasta vi läser om att Jesus gjorde i öknen i Matteus 4 och Lukas 4. Han avstod från mat i 40 dagar.
Sedan finns det vad vi kan kalla för en partiell fasta. Jag är lite tveksam till den här kategorin eftersom den aldrig kallas för fasta i Bibeln. Men det är vad vi läser om i Daniels bok när Daniel och hans tre judiska vänner bara fick grönsaker att äta och vatten att dricka (Dan 1:12). Vi har även Johannes Döparen som livnärde sig på gräshoppor och vildhonung (Matt 3:4).
Det finns även vad vi kan kalla för en absolut fasta, det vill säga, när man inte bara avstår från mat utan också vatten. Det läser vi om i Esra 10:6, att Era varken åt eller drack för att sörja den otrohet som hans landsmän hade sysslat med. Vi ser också i Esters bok att det judiska folket varken åt eller drack i tre dagar, natt och dag, i en fasta inför att Ester skulle gå in till kungen med risk för sitt eget liv och vädja för sitt folk (Ester 4:16). Även aposteln Paulus, efter att ha mött Jesus på vägen till Damaskus i Apg 9:9 var han slagen med blindhet och han varken åt eller drack på tre dagar.
I Gamla testamentet läser vi också om flera nationella fastor. Till exempel kung Joshafat som i Andra Krönikeboken 20:3 uppmanar folket att fasta för att be om räddning från den stora armé som var på väg mot Jerusalem. Jag nämnde nyss fastan i Esters bok, dessutom har vi Nehemja 9:1 där hela folket fastade och bekände sina synder. Även i modern tid har tre olika amerikanska presidenter uppmanat folket till fasta.
Dessutom finns i Gamla testamentet regelbundna fastor. Till exempel förväntades varje israelit fasta på försoningsdagen (3 Mos 16:29-31).
Men de mest intressanta för den nytestamentliga kyrkan är dels den vi kan kalla för en privat eller enskild fasta. Det är den Jesus beskriver i Bergspredikan när han talar om att vi ska fasta på ett sätt som inte märks av andra (Matt 6:16-18).
Vidare kan vi läsa om församlingars fasta som vi till exempel kan läsa om församlingen i Antiokia i Apostlagärningarna 13:2 som fastade innan man lade händerna på och avskilde Paulus och Barnabas till deras tjänst (se även Joel 2:15-16).
Till sist har vi kategorin för enstaka eller tillfälliga fastor. Det är fastor för särskilda tillfällen när ett särskilt behov har uppstått. Jag har nämnt både Joshafat och Ester, men det är också den här typen av fasta som Jesus återkommande talar om (se till exempel Matt 19:5).
Och som sagt, den fasta som är mest intressant för oss som kristna är den som är normal, det vill säga, att man avstår från mat men inte vatten, privat, det vill säga den som Jesus talar om i Bergspredikan när man ser ut som vanligt utan att deklarera för alla andra att man fastar, och tillfällig, det vill säga, för särskilda tillfällen när ett särskilt behov har uppstått. Även en församlings fasta är förstås intressant.
II. FASTA ÄR FÖRVÄNTAD
Vi går vidare till den andra punkten och konstaterar att fasta är något som förväntas i Bibeln. Det är något Jesus förväntar sig av sina efterföljare.
Hör vad Jesus säger,
Matteusevangeliet 6:16–18 (SFB-15)
16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte 18så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Han tar för givet att detta är en verklighet i varje troendes liv och han är angelägen om att när vi gör det så ska vi undvika vissa synder. Hans resonemang är liknande när det gäller givande i början av kapitlet. Han säger i vers 2 och 3 ”när du ger…” På samma sätt talar han om bön i den 5:e, 6:e och 7:e versen: ”När du ber…”
Bön hör till det kristna livets andning. Det går inte att föreställa sig ett kristet liv utan bön. På samma sätt är givande något som hör till det kristna livets självklarhet. Ett kristet liv där man inte ger till sin församling och övar sig i generositet är något som verkar helt främmande för Nya testamentet. På samma sätt talar Jesus om fasta. Han förutsätter att detta är något hans efterföljare gör.
Det blir ännu tydligare i Matteus 9:14-15 när Jesus diskuterar med fariséerna om varför hans lärjungar inte fastar. Han säger att man inte fastar så länge brudgummen är med dem, ”men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem och då ska de fasta” (Matt 9:15). Den tiden är nu. Jesus befinner sig fortfarande i himlen och vi väntar på hans återkomst. Därför ska hans folk fasta i längtan och förberedelse för hans ankomst.
Det finns ingen undervisning i Bibeln om hur ofta eller hur länge vi ska fasta. Precis som med all form av tillbedjan är det viktigt att det inte förfaller och blir en tom ritual. Däremot finns det många bibliska exempel på hur länge en fasta har varit. Vi har exempel som varit en dag eller del av en dag (Dom 20:26; 1 Sam 7:6; 2 Sam 1:12; 3:35; Neh 9:1; Jer 36:6), i Dan 6:18 har vi en fasta över en kväll och natt, det finns tredagarsfastor (Ester 4:16; Apg 9:19), sjudagarsfastor (1 Sam 31:13; 2 Sam 12:16-23), en fjortondagarsfasta (Apg 27:22), en 21-dagarsfasta (Dan 10:3), 40-dagarsfastor (5 Mos 9:9; 1 Kung 19:8; Matt 4:2) och fastor vars längd inte beskrivs (Matt 9:14; Luk 2:37; Apg 13:2; 14:23).
Det verkar, med andra ord, vara upp till den troende under den helige Andes ledning att avgöra hur lång fastan ska vara.
III. FASTANS SYFTE
Så, låt oss då gå till den tredje och längsta punkten om fastans syfte. Det här är helt avgörande för att förstå den bibliska fastan. Om det inte finns ett andligt syfte är fastan bara en diet, en bantningskur. Utan ett andligt syfte kommer du att bli mer självcentrerad, inte mindre, och mer självrättfärdig, inte mindre när du utstår hunger och övar dig i uthållighet.
När du fastar, när ditt huvud värker och när maken kurrar och du tänker på att du är hungrig behöver du ha ett tydligt syfte att fästa tankarna på. Så fort du känner din hunger så blir det en påminnelse om varför du fastar och därmed en påminnelse om att syftet med din fasta är viktigare än att äta mat. Utan ett tydligt syfte blir det, som sagt, bara en övning i att uthärda hunger vilket bara stärker din självrättfärdighet. Den bibliska fastan står alltså och faller med ett tydligt andligt syfte. Din hunger och din smärta blir en fysisk påminnelse om detta du vill uttrycka inför Gud.
Låt säga att du fastar med syftet att be för din fru. Varje gång du känner hungern, varje gång du känner hur kroppen längtar efter mat, varje gång du känner huvudvärken eller vad det än är – vare sig det är när du sitter på bussen eller om du är på jobbet eller om du pratar med någon – så blir det en påminnelse för dig att be till Gud och ett uttryck för att denna bön är viktigare för dig än att äta mat.
I Bibeln finns det beskrivet många olika syften för fasta. Jag har sammanställt dem i tio kategorier. Lägg märke till att ingen av kategorierna handlar om att du ska försöka vinna Guds välvilja eller att du ska samla meriter eller stärka din egen rättfärdighet eller få Gud att ändra sig på något sätt. Det enda sättet vi kan komma till Gud är i Jesu Kristi rättfärdighet. Det är genom tron på Jesus som vi förklaras rättfärdiga och tas upp som hans barn. Det är genom den helige Ande och i Kristus som vi träder fram inför Fadern. Vår status inför honom är ingenting vi kan påverka med våra egna gärningar, den har vi fått som gåva. Däremot fastar vi för att uttrycka saker, till exempel att vi vill lära känna mer av Gud, att vi vill gå djupare in i att känna all hans fullhet.
Så, när du fastar, låt ditt syfte vara tydligt. Låt det handla om ett eller fler av dessa tio syften.
1. Att stärka bön
För det första: vi fastar för att stärka vår bön. Vi ser till exempel i Esra 8:21 att Esra utlyste en fasta för att be Gud om en lyckosam resa från Babel tillbaka till Jerusalem, för kvinnorna och barnen och alla deras ägodelar. Vi ser samma sak i Nehemja 1:4, Daniel 9:3 och Joel 2:12.
Jean Calvin skriver att ”när man ska be till Gud om något stort, är det lämpligt att sätta fasta tillsammans med bön.” (”Whenever men are to pray to God concerning any great matter, it would be expedient to appoint fasting along with prayer.”)
Detta är kanske det vanligaste syftet vi ser i Bibeln. Om och om igen, när Guds folk ställs i en situation med ett särskilt behov så har man valt att också fasta för att ge kraft och emfas till sin bön. Det betyder inte att fasta är någon typ av hungerstrejk för att tvinga Gud att svara på vår bön. Det som förändras när vi fastar är inte Gud utan vi. Vi uttrycker ett fördjupat andligt behov, en fördjupad andlig längtan.
Notera att detta är ett medel som Gud själv gett oss i sitt ord. Vi använder ett medel som Gud har gett oss i sitt ord för att understryka vår bön och också visa för oss själva hur viktig den är för oss. I Bibeln är fastan en given följeslagare till bönen. Arthur Wallis skriver följande:
Genom att ge oss privilegiet att fasta liksom att be har Gud lagt till ett kraftfullt vapen i vår andliga arsenal. I sin dårskap och okunnighet har kyrkan till stor del betraktat det som föråldrat. Hon har kastat det ner i något mörkt hörn för att rosta, och där har det legat glömt i århundraden. En stund av förestående kris för kyrkan och världen kräver dess återupplivande.
//In giving us the privilege of fasting as well as praying, God has added a powerful weapon to our spiritual armoury. In her folly and ignorance the Church has largely looked upon it as obsolete. She has thrown it down in some dark corner to rust, and there it has lain forgotten for centuries. An hour of impending crisis for the Church and the worlds demands its recovery.
Wallis, God’s Chosen Fast, s43
2. Att söka Guds ledning
Det andra syftet för fasta är att söka Guds ledning. I Domarboken 20 förberedde sig elva stammar för att gå i krig mot Benjamins stam. Fast de var numerärt överlägsna förlorade de slaget och 22 000 män dog. Nästa dag bad de till Gud och fortsatte att lida nederlag. Men den tredje dagen bad de och fastade till kvällen och sökte Guds ledning. Ska vi gå ut igen? Gud svarade att de skulle göra det och gav dem segern.
I Apg 14:23 skulle Paulus och Barnabas utse äldste i de församlingar de grundat, men inte förrän de bett och fastat för att få Guds vägledning. De uttrycker allvaret i frågan. De inser att ett felaktigt beslut kan få katastrofala konsekvenser och därför fastar de tillsammans med sin bön.
3. Att uttrycka sorg
Ett tredje och ett av de mest återkommande syftena i Bibeln med fasta är att uttrycka sorg. Det är ett fysiskt och konkret sätt att uttrycka ett extra djup i våra känslor. Vi kan till exempel läsa i Första Samuelsboken 31:13 att efter att filisteerna dödat kung Saul och de begravt honom fastade de i sju dagar. När kung David fick höra om samma nyhet i Andra Samuelsboken 1 fastade både han och hans män till kvällen i sorg efter Saul och hans son Jonatan.
Men man fastar inte bara efter att någon har dött. Ännu vanligare är att man fastar i sorg över sin egen synd. Återigen, det handlar inte om att man på något sätt försöker sona sin synd eller göra bot för sin synd. Man vill uttrycka på ett fysiskt och konkret sätt att man är förkrossad över den.
Dessutom förekommer i Bibeln fasta över andras synd. Det kan vara den synd som pågår i ett land eller synd hos någon som står en nära. När kung Saul försökte döda David svarade Sauls son Jonatan med att avstå från mat under månadens andra dag eftersom han sörjde för Davids skull (1 Sam 20:34).
4. Att söka befrielse och beskydd
Ett fjärde och också vanligt återkommande syfte med fasta i Bibeln är att söka Guds beskydd och Guds befrielse från fiender som vill en illa. Här har vi dels de tre exempel som jag redan nämnt, med kung Joshafat som tillsammans med folket sökte beskydd från en ankommande armé, Esra som sökte beskydd från rövare under den långa resan tillbaka till Israel och Ester som sökte beskydd från kungens vrede. Men vi har också kung David som skrev den 109:e psalmen som ett bön om beskydd från sina fiender,
Psaltaren 109:24 (SFB-15)
24Mina knän vacklar av fasta,
min kropp förlorar sitt hull.
Att fasta inför fienders angrepp verkar vara en given reflex hos Guds folk och skulle kunna vara en av våra försvarslinjer när vi blir angripna från familjemedlemmar eller klasskompisar eller arbetskolleger på grund av vår tro. Vi är snabba att hitta andra strategier, men jag vill föreslå att vår första reflex borde vara att gå till Gud i bön följt av fasta.
5. Att uttrycka omvändelse
Ett femte andligt syfte med fasta är att uttrycka omvändelse. Det ligger förstås nära det tredje som handlar om att uttrycka sorg, men här finns det mer. Biblisk omvändelse börjar med genuin sorg över sin synd, men det slutar inte där. Det fortsätter med att vi tar ansvar för vår synd och sätter våra liv i en ny riktning. I Joel 2:12 befaller Gud sitt folk att uttrycka sin omvändelse och återvända till honom med fasta.
Joel 2:12 (SFB-15)
12Men nu, säger Herren,
vänd om till mig av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
I profeten Jonas bok ser vi en förunderlig fasta till följd av en väckelse utifrån profetens varning om Guds dom, där hela folket – från den högste till den lägste, till och med djuren – fastade som ett uttryck för omvändelse.
6. Att ödmjuka sig inför Gud
Ett sjätte syfte med fasta är att ödmjuka sig inför Gud. Vi uttrycker ödmjukhet inför Gud på ett fysiskt sätt genom att tillbe honom på våra knän och detsamma gäller fasta.
En av de värsta männen i det judiska folkets historia var kung Ahab. Men vad vi ibland glömmer med honom är att han faktiskt ödmjukade sig till sist och han gjorde det just genom fasta.
1 Kungaboken 21:27–29 (SFB-15)
27När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. 28 Då kom Herrens ord till tishbiten Elia.
Han sade: 29 ”Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid ska jag låta olyckan drabba hans hus.”
Men inte bara Ahab ödmjukade sig på det här sättet. En av de mest framstående männen i det judiska folkets historia var kung David. Han säger i Psalm 35:13,
Psaltaren 35:13 (SFB-15)
13Men jag gick i sorgdräkt när de var sjuka,
jag späkte min själ med fasta och bad med böjt huvud.
Kom ihåg att fasta i sig själv innebär inte att ödmjuka sig inför Gud. Det finns inget ödmjukt med farisén som stod och bad i templet och tackade Gud för hur förträfflig han var (Luk 18:12). Men det är likafullt ett medel som Gud gett oss för att uttrycka ödmjukhet och om vi genom den helige Ande dödar köttets gärningar genom att fasta så kommer vi att växa i nåd till Guds ära.
7. Att uttrycka omsorg för Guds verk
För det sjunde: ett andligt syfte med fasta är att uttrycka omsorg om Guds verk. Precis som en förälder kan fasta och be för Guds verk i ett av sina barns liv, kan vi som kristna också uttrycka angelägenhet för Guds verk på en bredare nivå.
När Nehemja fick höra att Jerusalems murar var nerbrutna kan vi läsa,
Nehemja 1:3–4 (SFB-15)
3De sade till mig: ”De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nedriven och portarna är nerbrända.”
4 När jag hörde det satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himlens Gud.
Den börda han bar var att Gud skulle göra något för sitt folk. Att folkets ära och därmed Guds ära skulle återupprättas. Detsamma gäller profeten Daniel, Dan 9:3.
På samma sätt kan vi fasta och be för en större hunger efter Gud i vår församlings liv och i många församlingars liv. Vi kan be och längta efter att människor inte ska nöja sig med en ytlig kristen bekännelse som inte får några verkliga konsekvenser i sina liv. Vi kan be och längta efter fler som vill bryta upp från sin bekvämlighet och bilda nya församlingar för att evangeliet ska förkunnas på platser där det nu är tyst eller förvanskat.
8. Att möta andras behov
För det åttonde: ett syfte med den bibliska fastan är att möta andra människors behov. Det visar oss att det kristna livet aldrig är bara vår egen ensak eller att våra andliga discipliner bara syftar till vår egen uppbyggelse. Som kristna lever vi alltid i gemenskap med andra och även vår fasta har som syfte att bygga upp andra. Hör vad Gud säger i Jesaja 58,
Jesaja 58:3–8 (SFB-15)
3”Varför fastar vi när du inte ser det?
Varför späker vi oss när du inte märker det?”
Men se, på er fastedag
sköter ni era sysslor och driver alla era arbetare hårt.
4 Ni håller er fasta med gräl och bråk,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar i dag inte på sådant sätt
att er röst blir hörd i höjden.
5 Är det en sådan fasta jag vill ha,
en dag då människan ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet som ett sävstrå
och sitter i säck och aska,
kallar du det en fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok!
7 Dela ditt bröd med den hungrige,
ge de fattiga och hemlösa en boning,
klä den nakne när du ser honom
och dra dig inte undan
för den som är ditt kött och blod.
8 Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen
och ditt helande växa fram med hast.
Din rättfärdighet ska gå framför dig
och Herrens härlighet följa i dina spår.
Gud låter oss alltså inte isolera vårt kristna liv i förhållande till andra. Också vår fasta syftar till att möta andras behov, vilket alltså är viktigare för oss än att äta.
Nu menar varken jag eller profeten Jesaja att vi måste sälja allt vi äger för att ge till de fattiga. Det handlar snarare om en livshållning, ett förhållningssätt där jag är inriktad på att söka andras goda, framförallt genom att tala om evangeliet med dem, men också att hjälpa dem på de praktiska sätt jag kan. Först och främst har jag ansvar för min familj, sedan för bröderna och systrarna i min församling och därefter för min nästa, det vill säga, den som Gud i in försyn sänder in i mitt liv som jag kan vara till hjälp för.
9. Att övervinna frestelse
Det nionde syftet med fasta som vi ser i Bibeln är att övervinna frestelser. Fastan kalibrerar oss, den påminner oss om den kamp som vi vill vinna till varje pris. När vi står inför en frestelse är det ett sätt att uttrycka inför Gud och inför oss själva hur viktigt det är för oss att gå segrande ur den striden. Att be om den helige Andes kraft att besegra köttet. Sannolikt var detta ett av de syften som Jesus hade när han gick ut i öknen och fastade i 40 dagar innan djävulen kom för att fresta honom.
Så när du står inför en frestelse eller en synd som du inte tycks kunna övervinna: använd fastan tillsammans med bönen som ett vapen. Låt det värka i din kropp, låt din mage ropa och låt det tjäna som en påminnelse för hur viktigt det är för dig att övervinna synden.
10. Att uttrycka kärlek och tillbedjan till Gud
För det tionde: ett andligt syfte med fasta som Bibeln ger är att uttrycka kärlek och tillbedjan till Gud. Det behöver alltså inte bara vara kopplat till problem och stora utmaningar. I Lukasevangeliets andra kapitel finns en underbar kvinna, Hanna (men vi kan tänka på henne som Anna). Hela hennes liv finns sammanfattat i tre verser,
Lukasevangeliet 2:36–38 (SFB-15)
36Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37 och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram [till Maria] och prisade Gud och talade om honom [Jesus] för alla som väntade på Jerusalems frälsning.
Vilken historia detta är. Hon hade bara varit gift i sju år innan hon blev änka. Om vi antar att hon gifte sig som ung så hade denna kvinna tillbringat minst ett halvt sekel i templet, natt och dag, för att tjäna Gud med fastor och böner.
Fasta är ett vittnesbörd, framförallt för dig själv, att din största njutning och din största glädje finns i Gud själv. Det är ett sätt att visa att du älskar Gud mer än mat, att söka honom är viktigare än att äta, att Jesus – som är livets bröd – är en större tillfredsställelse för dig än jordiskt bröd. När du fastar är det en påminnelse för dig själv att din mage inte är din gud (Fil 3:19) utan att du tjänar den Högste och att du är villig att underordna din mages längtan under din längtan efter den helige Ande.
Så, sammanfattningsvis: att fasta måste alltid ha ett andligt syfte; ett syfte som kretsar kring Gud och inte kring dig själv. När du tänker på mat, vilket du oundvikligen kommer att göra, fungerar det som en påminnelse för dig om varför du väljer att avstå mat för det som är viktigare än mat. Det kan handla om att stärka och understryka din specifika bön inför Gud, att söka Guds ledning, att uttrycka sorg, att söka befrielse och beskydd från fiender, att uttrycka omvändelse, att ödmjuka sig inför Gud, att uttrycka omsorg och längtan efter Guds verk, att möta andras behov, att övervinna frestelse eller att uttrycka kärlek och tillbedjan. Något av det är det – vår bibliska fasta är aldrig utan ett bibliskt syfte, annars blir det bara något som gör oss mer självrättfärdiga.
IV. NÅGRA VARNINGAR
Då kommer vi till den fjärde punkten som innehåller ett par varningar.
Varning för mekanistisk syn
Dels vill jag varna för en mekanistisk syn på fasta. Det är ingen tvekan om att Gud ofta har gett fantastiska välsignelser som svar på fasta och bön. Dessutom säger ju Jesus själv att när vi fastar, det vill säga, när vi inte ser dystra ut utan när vi smörjer våra huvuden och tvättar våra ansikten så att bara vår Fader ser, då ska också vår Fader belöna oss.
Samtidigt får dessa löften inte leda oss att tro att vi genom att fasta kan vrida om Guds arm och tvinga honom att göra som vi vill. Vi kan inte manipulera honom. Precis som med bönen är det ett uttryck för hopp och tro, att han i sin nåd välsignar oss som svar på bön.
Vi kan be, och vi kan be ihärdigt, om dåraktiga saker. Därför måste vi alltid förtrösta på Guds godhet och Guds tankar som är långt högre än våra. Vi fastar inte för att tvinga igenom vår vilja utan för att uttrycka olika saker inför Gud och för oss själva. Det finns flera texter som där Gud tillrättavisar sitt folk för att deras fasta är orättfärdig och falsk. Till exempel Sakarja 7:5,
Sakarja 7:5–6 (SFB-15)
5”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker?
Vad jag vill säga är att i alla våra andliga discipliner, oavsett om det handlar om bön eller bibelläsning eller fasta eller något annat så syftar det till gemenskap med Gud och förtröstan på honom. Det är därför jag så starkt betonar fastans syfte så att det inte blir till en tom ritual.
Varning för obibliska läror
En annan varning. I samband med Askonsdagen som alltså är starten på Svenska kyrkans kyrkoårs fasta dyker det ofta upp artiklar i kristen media som är rent ut sagt värdelösa. Det verkar som att fastan lockar fram dålig teologi och osunda läror. Till exempel läste jag i år på The Gospel Coalition en artikel som citerade Jesaja 40 om en röst som ropar i öknen om att bereda väg för Kristus och menar att det är det vi gör när vi fastar. Men det stämmer inte. Vi bereder inte väg för Kristus i vår fasta. Johannes Döparen beredde väg för Kristus.
Eller påståendet att när vi fastar så går vi med Jesus ut i ödemarken. Det är helt enkelt inte sant och att jämföra vår efterföljelse av Kristus med vad Kristus åstadkom för oss är en allvarlig villfarelse. Kristus gick in i öknen för vår skull och han segrade över Satan där den första Adam besegrades. Vår fasta har ingenting med detta att göra.
Det är bara två exempel från en artikel i ett sammanhang där jag annars brukar hålla med om det allra mesta som skrivs. Om jag skulle öppna tidningen Dagen eller någon av våra svenska medier är villfarelserna långt värre. Så vad jag vill göra här är att uppmuntra och inspirera församlingen till fasta. Jesus utlovar lön för biblisk fasta och vi ser om och om igen, både i Bibeln och i kyrkohistorien många välsignelser som kommit som svar på fasta och bön. Men låt er inte dras iväg av dålig teologi och tomma ritualer. Håll er till de syften vi ser i Bibeln – det är precis vad vi behöver, varken mer eller mindre.
AVSLUTNING
Kanske är det så att några av oss behöver omvända oss från vår fruktan för att fasta. Det finns tillfällen i livet då vi behöver påminna oss om att vår verkliga näring kommer från gemenskapen med Gud. Det finns tillfällen i livet då vi behöver påminna oss om att självförnekelse är en viktig del i det kristna livet, vilket symboliseras kanske allra tydligast när vi fastar och förnekar oss själva det som vi annars betraktar som våra mest grundläggande behov.
Jag inser att det inte är medicinskt möjligt för alla att fasta och ingen skam ska falla på er. Gud har gett oss olika magar och han har sina syften. Men samtidigt finns det olika nivå av fasta. Kanske skulle det gå bra att hoppa över ett mål mat för att låta hungern påminna oss under ett par timmar vad som är viktigast i våra liv. Här finns, som Arthur Wallis säger, ett andligt vapen som legat och rostat under lång tid.
0 kommentarer