I fredags vann Napoli den italienska fotbollsligan för fjärde gången någonsin. Det är en stor sak för den fotbollstokiga staden Neapel och det sägs att närmare ett hundratal personer har skadats av fyrverkerier och en person dött i det vilda firandet. Och firandet lär fortsätta i veckor. Och ja, det kan hända att jag grät en tår eller två när jag såg hur publiken firade sina hjältar.
Jag förstår att de flesta här inne inte riktigt ser hur stort det är att ett visst fotbollslag vann sin liga. Därför att verkligheten är att det i slutänden är mer eller mindre betydelselöst. Det står snarare som ett bevis på hur vi människor kan bli helt uppslukade av saker som bara gör oss mer avtrubbade inför vad som verkligen spelar någon roll.
Var och en av oss kommer att uppleva domens dag, Guds vredes stora dag. Du och jag kommer att avlägga räkenskap för varje ord och tanke. Många av oss kommer att tas in i Guds obeskrivliga glädje. Och sannolikheten är stor att det finns personer som hör den här predikan som kommer att kastas in i helvetets eviga plåga för att, dag och natt, gråta och skära tänder.
Så vilken strategi du än har för att sysselsätta dina tankar och avtrubba dig själv från det faktum att Guds vredes stora dag är en verklighet så vill jag be dig att lägga den åt sidan och begrunda allvaret i den text vi idag ställs inför.
Bibeln talar ofta om denna domens dag och det är en dag som i sanning är fruktansvärd. Om du vill ha en kristen tro utan Guds vredes stora dag är du tvungen att riva bort många sidor ur Bibeln. En teolog på 1930-talet beskrev vår moderna liberalteologi enligt följande:
En Gud utan vrede som för människor utan synd in i ett rike utan dom genom en Kristus utan ett kors.
//A God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through the ministrations of a Christ without a cross.
H. Richard Niebuhr, Kingdom of God in America (1937), s 193
Snällhetsteologi. Hur man än vänder och vrider på det går det inte att komma till någon annan slutsats än att det är en fundamentalt annan religion än den Bibeln talar om. Och det är en religion som kommer att leda till just det som den gör sitt bästa för att förneka. Förtvivlan utan slut.
Vi är alltså i Uppenbarelsebokens 20:e kapitel, som är ett av de mest omtvistade kapitlen i hela Bibeln. Men i den förra predikan tog vi oss igenom de flesta av de frågor som gör att olika kristna landar i olika tolkningar. Så jag tänkte inte ta om allt det, mer fortsätta i samma resonemang i de frågor som är kvar. Så om du vill höra mer om varför jag tänker som jag gör, framförallt i frågan om hur Satan är bunden, så får du gå tillbaka och lyssna på den predikan.
Texten vi har framför oss idag, Uppenbarelseboken 20:7-15 kan delas in i två delar. Vers 7-10 beskriver slutstriden mellan Satan och folken å ena sidan, de samlas i en slutlig attack mot kyrkan, men Gud låter eld komma ner från himlen där folken förtärs och därefter kastas Satan i sjön av eld och svavel.
Den andra delen är vers 11-15 där perspektivet ändras och Johannes säger att han såg ”en stor vit tron och honom som satt på den”. Och så beskrivs hur Gud håller dom över hela jorden.
Utifrån dessa två delar i texten, delar jag upp predikan i tre punkter: (1) Folkens sista attack mot kyrkan, (2) den sista domen och (3) två uppsättningar böcker.
I. FOLKENS SISTA ATTACK MOT KYRKAN
Vi börjar i vers 7,
7Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse.
Uppenbarelseboken 20:7 (SFB-15)
I förra predikan ägnade vi en del tid åt att fundera på vad det betyder att Satan bands för tusen år. Vi såg då 20:3 att det handlar om att Satan bands så att han inte skulle kunna förleda folken. De tusen åren är alltså en symbol för en lång tid då evangeliet kan gå fram över världen och förkunnas för alla folk, och ur alla folk kommer det att finnas personer som hör i tro och förenas med Kristus. Att Satan binds för tusen år innebär alltså inte att han är bunden i alla avseenden, utan just så att han inte ska kunna förleda folken på samma sätt som han gjort tidigare. Det innebär inte heller att världen är fri från synd eller ondska, inte minst eftersom både vi och världen fortfarande är där och för att Satan inte är bunden i alla avseenden. Det är en tid när kyrkan går framåt, även om det innebär att den går igenom många prövningar.
Gog och Magog
Men sedan säger den tredje versen att Satan skulle släppas lös för en kort tid och det är vad vi ser utspelas i den sjunde versen. Han släpps ut ur sitt fängelse och så läser vi i den åttonde versen,
8Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand. 9De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. […]
Uppenbarelseboken 20:8–9 (SFB-15)
Så nu ser vi återigen folken från hela världen gå samman i strid mot Gud och hans folk. Vi har sett det flera gånger förut i Uppenbarelseboken och vi har konstaterat flera gånger att det inte är meningen att vi ska läsa Uppenbarelseboken som en strikt kronologi utan att den är strukturerad i olika cykler där vi har olika bilder som beskriver samma sak. Den här slutstriden såg vi första gången i slutet av serien av den sju sigillen i kapitel 6 där det för första gången talas om ”Guds vredes stora dag”. Sedan såg vi antydningar av samma sak i det fjortonde kapitlet. Sedan återkommer samma sak i slutet av det 16:e kapitlet och sen förstås i det 19:e kapitlet (16:).
I både det 16:e och 19:e kapitlet står det tydligt att alla folk samlas för den stora striden. Och här, i den åttonde versen, får vi en anspelning på Hesekiels 38:e kapitel. Gog var kung i Syrien som kallades Magog. Det är en tydlig anspelning på den sista stora förföljelsen av Israels folk innan Kristi födelse ungefär 170 f Kr när den syriska kungen Antiochos IV Epifanes som samlade en enorm armé och som vigde judarnas tempel i Jerusalem till Zeus och offrade grisar där för att vanhelga det så mycket som möjligt.
Det finns flera anledningar till att texten i Uppenbarelseboken anspelar på den här händelsen. För det första blev den symbolisk för det sista stora förtrycket mot det judiska folket innan Kristi födelse. Därför är det en lämplig bild på den sista stora förföljelsen av kyrkan innan tiden nått sitt slut.
För det andra var Antiochus arméer oerhört numerärt överlägsna. Det är en lämplig bild på hur världen går samman för att utsläcka Guds församling.
För det tredje var Antiochus förföljelse mycket kraftfull men den varade bara under en kort tid. Därför är den en lämplig bild som symbol på en sista stor vedermöda som får ett abrupt slut.
För det fjärde besegrades Antiochus arméer både hastigt och oväntat i Mackabéerupproret, vilket var ett tydligt mirakel.
Men här i vår text kopplas alltså Gog och Magog till folk från jordens fyra hörn. Den här bilden av Syriens kung och hans stora armé breddas alltså för att handla om alla folk från hela jorden. De är som havets sand, det vill säga, det är oerhört många människor.
Sedan står det att de drog upp och omringade de heligas läger och den älskade staden. Det är alltså en annan symbol på vad vi såg i det 16:e kapitlet och platsen som heter Harmagedon. Poängen är inte att det är en fysisk plats som blir omringad av fysiska arméer. Det är inte ett krig mellan nationer. Vi talar alltså inte om en kristen eller en judisk nation som blir omringad av hedniska arméer. Det är ett andligt krig där hela världen förleds att söka förinta Guds församling var helst den finns. Det är ett krig som absolut tar fysiska uttryck där kristna kommer att dödas för sin tros skull, men de främsta vapnen i detta krig är inte bomber och granater. Det är snarare lögn och förtal för att splittra församlingar och föra enskilda kristna in i ett tillstånd av förtvivlan.
Men sedan säger texten att eld kom ner från himlen och förtärde dem, det vill säga alla folk. Det är samma sak som vi sett flera gånger tidigare. Och sedan står det att djävulen kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falska profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
Guds fiender besegras
Så får vi alltså se hur den ena efter den andra av Guds fiender besegras. Vilddjuret, den falska profeten, Babylon och nu draken. Ingenstans står det om någon svår kamp. När tiden Gud har bestämt har kommit så tar det bara slut. Satan är som en hund som springer runt och rycker i kopplet och får exakt det utrymme Gud låtit honom få och när tiden är ute får han ta sitt straff i evigheters evighet.
Men se vad det är Gud gör här. Vi är på väg att få se den nya skapelsen med en ny himmel och en ny jord. Men innan den nya skapelsen kan ta form måste Gud först göra upp med ondskan. Ingen ondska kan få plats i det rike Gud har i beredskap. Så vi har sett dessa skräckinjagande monster falla, det ena efter det andra.
Men när draken har kastats i sjön av eld och svavel vänder sig Gud till mänskligheten. Vi har tidigare sett flera gånger hur de har dödats i den sista striden. Vi har sett hur fåglarna har ätit deras kött och hur de har krossats i Guds vredes vinpress och hur de har ropat till bergen att kasta sig över dem.
Den slutliga uppståndelsen
Men Bibeln säger att döden inte är slutet. Döden är bara det tillstånd där själen har skilts från kroppen. Kroppen möter förgängelsen, men de rättfärdigas själar återvänder till Gud och får skåda Guds ansikte i ljus och härlighet medan de ondas själar kastas i helvetet där de förblir i plågor och fullständigt mörker, förvarade till den stora domedagen.
Så både själarna från de rättfärdiga och de onda inväntar uppståndelsen då de ska få nya kroppar och få ställas inför domen.
Det är vad vi ser här.
”Jag såg de döda”
Johannes säger i den den 12:e versen,
12Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen […]
Uppenbarelseboken 20:12 (SFB-15)
Här har uppståndelsen skett. Här ser Johannes dig och mig. Här är du med i Bibeln. Han såg de döda. Han såg dig stå inför tronen.
Döden och Hades
Och bara för tydlighets skull så kommenterar Johannes lite senare, i vers 13-14,
13Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.
Uppenbarelseboken 20:13–14 (SFB-15)
Så alla som har dött kommer tillbaka, det vill säga, de uppstår igen. Sedan säger han att döden och Hades, det vill säga, dödsriket – jag tror det är ett allvarligt misstag att översätta Hades till helvetet här – kastades i eldsjön. Efter den här dagen kommer alltså döden inte att finnas mer. Här sker en universell uppståndelse där alla får nya kroppar. Sedan gör Gud upp med sin sista fiende. Och det leder oss till den andra punkten, ”den sista domen”.
II. DEN SISTA DOMEN
Den elfte versen lyder,
11Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.
Uppenbarelseboken 20:11 (SFB-15)
Jag vill stanna upp vid tre saker: tronens storhet, tronens vithet och tronens ensamhet.
1. Tronens storhet
För det första: tronens storhet. Texten talar om en ”stor vit tron”. Det är ett sätt att tala om Guds storhet. Tronen får sin storhet från han som sitter på den. I Jesaja 66:1 säger Gud att himlen är hans tron och jorden hans fotpall.
Vänner, vi tillber en Gud som är oändlig. Det innebär att allt vad han är, är han oändligt. Han är oändlig i sitt väsen, och det innebär att hans godhet är oändlig godhet. Det är inte en klädsam godhet, eller en moderat godhet eller en lämplig godhet eller ens en överväldigande godhet – det är oändlig godhet, godhet utan gräns! Hans makt är oändlig makt. Hans kärlek är oändlig kärlek, hans vishet är oändlig vishet.
Att Gud är oändlig innebär att han är utan begränsningar. Det finns inte något som på något sätt kan sägas vara bortom Gud. Det finns inga geografiska platser, inga kunskaper, inga tider eller något annat som är någonstans utanför Gud. Att Gud är oändlig innebär att det blir meningslöst att tala om stort eller litet, långt eller kort i relation till honom. För hur stort något än är innebär det att det har en början och ett slut. Och på alla sidor om det finns en oändlighet av Gud. Om jag ritar en cirkel på ett papper spelar det ingen roll om den har 3 cm i diameter eller ett ljusår i diameter. För Gud är oändlig, och i jämförelse med oändligheten finns det inget som kan kallas stort eller litet.
I de traditionella utläggningarna av Guds oändlighet har man talat om tre innebörder: (1) att Gud är obegriplig, ofattlig (God’s incomprehensibleness) för våra förstånd, (2) att Gud är omätbar (God’s immensity), det vill säga, att han inte låter sig mätas och inrymmas i våra kategorier för tid och rum, och (3) att han är allestädes närvarande (God’s omnipresence).
Det är denna Gud du kommer att ställas inför. Det är denna Gud du just nu lever inför. Det är inför honom du tillber eller förhärdar dig. Din vandring med Jesus Kristus är inte ett fritidsintresse du tar upp lite då och då. Antingen är Jesus ditt liv eller också är han inget för dig. Det finns inget mellanting inför hans storhet. Så vad är han för dig?
2. Tronens vithet
Lägg också märke till tronens vithet. Det är en bild på hans helighet.
Ett av de mest intressanta kapitlen i Moby Dick är kapitlet som handlar om valens vithet. Moby Dick var en enorm vit val och kapten Ahab hatade honom intensivt och hade beslutat sig för att ägna sitt liv åt att döda honom. Kapitlet om valens vithet handlar om hur den vita färgen både kännetecknar något fruktansvärt och något rent. Och som läsare leds man till slutsatsen att kapten Ahab är en person som inte står ut med Guds helighet utan måste använda all sin kraft för att förgöra den. Valens vithet provocerar honom till vansinne.
I inledningen till sitt stora teologiska verk säger Calvin att all sann visdom vi äger består av två delar: kunskap om Gud och kunskap om oss själva. Sedan fortsätter han och säger att så länge vi inte ser bortom denna värld, så länge vi håller blicken fäst på oss själva så smickrar vi oss själva och ser oss själva som om vi vore något litet mindre än halvgudar, tills, om än för en sekund, vi lyfter blicken mot himlen och begrundar vilken slags varelse Gud är. I samma sekund är den gamla självtryggheten och självgodheten tillintetgjord. Vad som tidigare syntes vara kraftfullt hos oss visar sig vara den mest miserabla svaghet.
Genom att lära känna Gud lär vi känna oss själva. När vi lär känna Gud – det vill säga, den Gud som Bibeln talar om – så kommer det att prägla hela vårt liv. Det kommer att prägla hur vi ser på oss själva och det kommer att prägla vilka beslut vi fattar och vilken livsstil vi har.
Här ställs vi inför en tron som är vit. När profeten Jesaja ställdes inför Guds helighet på det här sättet föll han ner till marken och nedkallade en förbannelse över sig själv. I det bländande ljuset av Guds helighet framstår vår synd i all sin vidrighet och vi lär känna oss själva som vi aldrig känt oss själva tidigare. Och vi inser att utan en frälsare, utan Jesu Kristi egen rättfärdighet är det ute med oss. Han är vårt enda hopp.
3. Tronens ensamhet
Men, för det tredje, lägg också märke till tronens ensamhet. Vad menar jag med det? Ja, det här är inte den enda gången som Bibeln berättar om att någon har sett Gud på sin tron. Dels har vi profeten Jesaja som såg Gud på sin tron, men framförallt har vi aposteln Johannes i Uppenbarelsebokens fjärde och femte kapitel som fick se en himmelsk tronrumsscen. När vi jämför de olika bilderna är den här bilden anmärkningsvärd i tronens ensamhet. Låt mig nämna nio saker som inte finns med här, som säger något om just den här bilden av Guds dom.
1. Ingen beskrivning av domaren
För det första. Vi kan förmoda att det är Kristus som sitter på tronen eftersom han säger till exempel i Matteus 25:31 att han ska sätta sig på sin tron och alla folk ska samlas inför honom och han ska hålla dom. Men i här i Uppenbarelseboken 20 får vi ingen beskrivning av den som sitter på tronen. Det får vi i både kapitel 4 och när Jesaja såg honom, även om det var sparsamma beskrivningar.
Men när den här dagen har kommit är tiden för uppenbarelse över. Han kommer inte att visa sig mer för den som har avvisat honom hela livet. Du har hört talas om honom om och om igen, men aldrig lyssnat. Du har haft tillgång till böcker och hur mycket undervisning som helst, men har aldrig tagit den på allvar. Men här ställs du till sist inför tronen och då frågar du om du kan få lära känna honom. Men den möjligheten är över.
2. Ingen regnbåge – inga fler löften
För det andra. Här finns ingen regnbåge. I det fjärde kapitlet har vi en regnbåge och då såg vi att den representerade Guds trofasthet och löften. Och det finns mängder av löften, till exempel att var och en som tror på Jesus Kristus inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Det är ett löfte du hört om och om igen. Men på domens dag finns inga sådana löften kvar. Löftets tid är över. Tiden för andra chanser är över. Här är det tid för räkenskap. Har du tagit vara på Guds löften? För det kommer en dag då det inte ges några fler.
3. Inget hav – ingen vila eller rening
I det fjärde kapitlet fanns också ett hav, som troligtvis var en anspelning på en bassäng som fanns i templet som kallades för ett hav och som användes till rening från synd. Här, på domens dag, finns ingen möjlighet till rening. Här finns ingen vila eller något annat hopp om frälsning.
4. Inga mindre troner – mellan dig och honom
För det fjärde. Det finns inga mindre troner runt den stora tronen. Det har vi i det fjärde kapitlet, men alla dessa har dragit sig tillbaka. På domens dag är de inte längre där. Det är som att Gud säger att den här saken är mellan honom och dig. Han har uppmanat dig att bereda dig att möta din Gud och nu är frågan om du har lyssnat. Ingen kommer att stå bredvid dig och ingen kommer att se med medlidande på dig. Du kan inte gömma dig i mängden. Det är inte så att din familj eller ditt folk kommer att kallas fram tillsammans. Det finns ingen som kommer att hjälpa dig.
Det är du och Gud och alla de gärningar du har gjort. Alla de ord som kommit ut ur din mun och alla de tankar du tänkt.
5. Ingen åska eller blixtar – inga fler varningar
För det femte. Det hörs ingen åska och det syns inga blixtar. Vad betyder det? När Gud gav lagen på Sinai berg omgavs det av åska och blixtar. Och flera gånger i Uppenbarelseboken har vi sett åska och blixtar som ett tecken på Guds närvaro. Åskan och blixtarna fungerar som varningar på att du är nära en stor fara. Du har fått varning efter varning att bereda dig att möta honom, varning efter varning att på den dagen kommer allt att blottläggas och bara en enda fråga kommer att återstå, nämligen hur du har det med Kristus.
Men här kommer inga fler varningar. Varningarnas tid är över. Det finns inga fler löften och det finns inget mer hopp. Om du inte tagit vara på varningarna vid det här laget kommer det inte att komma fler.
Du minns Jesu liknelse om den rike mannen och Lasaros i Lukasevangeliets 16:e kapitel.
19Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.
Lukasevangeliet 16:19–31 (SFB-15)
Även den rike dog och blev begravd. 23 I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26 Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
27 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. 29 Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda.”
Det är ett allvarligt budskap: lyssnar de inte till Bibeln så kommer de inte att lyssna ens om någon kommer tillbaka från de döda och varnar dem. På domens dag kommer inte fler varningar.
6. Inga serafer – inga fler chanser
För det sjätte. Här finns inga serafer med glödande kol. När Jesaja såg Gud sitta på sin tron i templet ropade han om sin egen undergång. Men en av seraferna tog ett glödande kol och pressade det mot hans läppar som ett tecken på rening. Därför att din enda möjlighet till rening är genom Jesu Kristi blod och om du inte tagit vara på den möjligheten innan din sista dag så kommer inga fler möjligheter.
7. Inga facklor som symboliserar Anden
För det sjunde. I det fjärde kapitlet såg vi sju facklor som symboliserade den helige Ande. De finns inte heller där. Den enda som kan förvandla ditt hjärta är den helige Ande. Den ende som gör förkunnelsen av evangeliet till Guds kraft till frälsning är den helige Ande. När du hör evangeliet förkunnat – också i en predikan som denna – så kallar den helige Ande dig till omvändelse och tro. Men här finns inga facklor. Här sker ingen förvandling. Här finns ingen hjälp.
8. Ingen sång – bara fruktan
För det åttonde: här finns ingen lovsång från himmelska röster. Här kan ingen glädje höras. Här är det tyst. Varje rörelse från dig, varje andetag ekar som en åskknall. Precis allt kommer att komma fram.
9. Inget Lamm – bara en kung och domare
För det nionde. Här finns inget lamm som ser ut som att det blivit slaktat. Han fanns där i tronrummet i det femte kapitlet. Men här finns inget lamm. Lammet sitter på tronen, men här sitter han som kung och domare.
III. TVÅ UPPSÄTTNINGAR BÖCKER
Vi går vidare till den tredje punkten, ”två uppsättningar böcker”. Så vad är det då som händer när du ställs inför denna stora, vita och ensamma tron? Två saker – böcker öppnas och domen utfärdas. Jag läser den 12:e versen igen,
12Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna.
Uppenbarelseboken 20:12 (SFB-15)
Livets bok
En av böckerna är den som kallas ”livets bok”. På andra ställen i Uppenbarelseboken kallas den också ”livets bok som tillhör Lammet” (Upp 3:5; 13:8; 17:8; 20:12, 15; 21:27). Det är den bok som innehåller namnen på alla de som tillhör Jesus Kristus. Uppenbarelseboken 17:8 säger att dessa är skrivna sedan världens skapelse. Det är Guds folk, de som tillhör honom. Deras namn skrevs innan någon av oss ens hade blivit född.
Det är, med andra ord, något vi inte har förtjänat. Det är något vi fått som en gåva, helt och hållet på grund av Guds godhet. Anledningen att ditt namn kan stå där är på grund av vad Jesus gjort för dig. Romarbrevet 3:28 säger att människan förklaras rättfärdig genom tro och inte genom att göra några goda gärningar. Du har fått din plats i Livets bok helt och hållet som en gåva.
Böcker med gärningar
Men sedan öppnas det fler böcker. Det är livets bok och sedan är det andra bövker. Och i dessa andra böcker står våra gärningar, och texten säger att ”de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna.”
Då kan man fråga, ”men vilket är det? Sa vi inte nyss att vi förklaras rättfärdiga av tro och inte av gärningar? Men här säger du att vi ska dömas efter våra gärningar. Hur ska du ha det?”
Distinktionen ”genom” eller ”enligt” gärningar
Här behöver vi göra en distinktion. Vi behöver skilja på vad som kan kallas domen genom (eng. by works)gärningar eller domen enligt (eng. according to) gärningar. Om vi säger att vi ska dömas genom våra gärningar så säger vi att våra gärningar är grunden för domen. Men om vi däremot säger att vi ska dömas efter eller enligt våra gärningar så handlar det inte om att vi förtjänar frälsningen med våra gärningar utan snarare att gärningarna finns där för att vara beviset på att vår tro verkligen är en levande tro.
Bibeln avvisar bestämt att vi ska dömas genom våra gärningar, till exempel utifrån Romarbrevet 3:28 som jag nyss nämnde. Däremot säger Bibeln konsekvent att vi ska dömas enligt våra gärningar.
27Människosonen ska komma i sin Fars härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans gärningar.
Matteusevangeliet 16:27 (SFB-15)
6Han ska löna var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.
Romarbrevet 2:6–8 (SFB-15)
10Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
2 Korinthierbrevet 5:10 (SFB-15)
Så föreställ dig att du står inför Guds tron. Så öppnas livets bok och ditt namn blir uppläst. Du tillhör Kristus. Domen för din ondska kommer inte att falla på dig utan den har redan blivit straffad i honom. Sedan öppnas de andra böckerna och det visar sig där att din tro var en levande tro. Du ville verkligen leva för honom. Du hatade synden i ditt liv och försökte att döda den. Du ville se mer av Kristus och formas till att mer likna honom.
Det betyder inte att du levde ett syndfritt liv. Det betyder inte heller att böckernas syfte är att ställa goda gärningar mot onda gärningar och försöka se om det är svarta och inte röda siffror i bokföringen. Böckernas syfte är att ge bevis att det ändå i ditt hjärta fanns en tro som var levande och verksam till slutet.
Det andra som händer efter att böckerna har öppnats är att domen utfärdas. Den 15:e versen säger,
15Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Uppenbarelseboken 20:15 (SFB-15)
Det är alltså inte bara vilddjuret, den falska profeten, den stora skökan och draken som kommer att plågas i evigheters evighet. Hela den mänsklighet som uppstått från de döda till dom och som inte har sina namn skrivna i livets bok – och vi har sett tidigare i Uppenbarelseboken 13:8 att de som inte har sina namn i livets bok har tillbett vilddjuret – hela denna mänsklighet kommer att kastas i eldsjön med sina nya kroppar.
AVSLUTNING
Så jag har egentligen bara en enda fråga till dig: är du redo att stå inför hans tron och möta honom?
Löftets tid, evangeliets tid, är nu. Löftet är att var och en som tror på honom ger han rätt att kallas Guds barn. Du får ikläda dig Kristi rättfärdighet och han betalar priset för din synd. Nu finns tid för omvändelse och tro. Nu är tid att förtrösta på Kristus med hela ditt liv. Ingen av oss vet hur många dagar vi får efter idag. Om du inte är redo idag, varför skulle du vara redo imorgon? Om du är alldeles upptagen av dina egna grejer idag, varför skulle du inte vara det imorgon?
Älskade vänner, låt oss leva för honom med hela våra liv utan att hålla något tillbaka.
0 kommentarer