”Mig ska inget fattas” – det är vår text idag. Och vilken text det är! Det är det första av tre påståenden i psalmen som sägs i jag-form som talar om vad det innebär att tillhöra den gode herden. ”Mig ska inget fattas” eftersom Herren är min herde. ”Jag fruktar inget ont” eftersom du, det vill säga, Herren, är med mig. Och ”jag ska bo i Herrens hus för evigt” eftersom Herrens godhet och nåd följer mig varje dag i mitt liv.
Mig ska inget fattas. Vilken djärvhet! Hur kan han påstå något sådant? För är det inte så att vi hela tiden tycker att något fattas? Bättre hälsa. Bättre jobb. Bättre lön. Bättre betyg. Bättre familjeförhållanden. Bättre relationer. Lugn och ro.
Tänk dessutom att detta kommer från kung David. Det var en person som vuxit upp som herdepojke och som upplevt stora motgångar och jagats på flykt av både Saul och senare sin son Absalom. Han hade upplevt fattigdom och förräderi och förföljelse, syndens förödande konsekvenser och stor sorg i att både ha förlorat barn och orsakat nära vänners död.
Och även om vi inte levt lika dramatiska liv som kung David har vi vår Herre Jesu ord att ”i världen får [vi] lida” men att vi ska vara vid gott mod eftersom han har övervunnit världen.
Hur går det ihop – ”i världen får vi lida.” Och ”mig ska inget fattas”?
Vi ska förstås undersöka den frågan närmare, men det svar som psalmen ger går just tillbaka på att Herren, allsmäktig Gud, är vår herde. Om vi ser att han inte bara kan, eftersom han har all makt, utan att han också vill eftersom han är oändlig i godhet vilket han har bevisat i och med att han utgett sin enfödde Son för att alla som tror på honom skulle få rätten att kallas Guds barn, dessutom vet han exakt vad vi behöver eftersom han är oändlig i vishet – om vi ser att denne obeskrivligt gode och mäktige Gud är vår herde – ja, då kan vi inte komma till någon annan slutsats än att inget kommer att fattas oss. Han ger oss inget annat än goda gåvor.
Det finns alltså en tydlig logisk koppling mellan det faktum att Herren är vår herde och att inget ska fattas oss. Och resten av psalmen – ja, resten av det kristna livet – är bara en utveckling av detta andra påstående i den första versen. Om den första delen av versen är vår trosbekännelse; vår teologi; det vi tror om Gud – så rymmer den andra delen av versen hemligheten till ett väl levt kristet liv; det vi ibland kallar förtröstan. Och resten av psalmen fortsätter alltså på samma sätt, där varje vers är en utveckling av vad det innebär att lita på den gode herdens omsorg.
Man skulle till och med kunna pressa tanken en smula och se hur motsägelsefullt det vore att säga att Herren förvisso är min herde men jag kan aldrig veta om han kommer att ta hand om mig och ge mig vad jag behöver. I så fall har man fundamentalt missförstått vem Gud är. Den Gud som Bibeln beskriver, den Gud som talar till oss på varje sida av dess blad, den Gud som inte bara skapat hela universum utan dessutom sände sin evigt enfödde Son att lida och dö i vårt ställe, uppstå för vår rättfärdighet och som fortsätter att be för oss i varje ögonblick – om han är vår herde kan vi veta med säkerhet att han kommer att ge oss allt vi behöver i den stund vi behöver det. Vilket innebär att våra uttryck för missnöje inför hur han leder inte bara är svindlande högmod eftersom det säger att vi vet bättre än Gud – det är dessutom irrationellt: om du säger att du tror på en ond och godtycklig gud skulle det gå ihop. Då skulle du inte kunna veta om han kommer att kunna ta hand om dig och ge dig vad du behöver. Men psalmen talar om HERREN – den Gud som i oändlig godhet låter dig förenas med hans Son genom tron så att allt hans blir ditt och du får kallas Guds barn. Då är den enda rimliga slutsatsen just detta: mig ska inget fattas.
Men låt oss gå tillbaka till frågan: hur kan ”i världen får ni lida” gå ihop med ”mig ska inget fattas”? Jag lägger upp resten av predikan i tre punkter. Den första punkten kallar jag ”missnöjets problem” och där ska vi försöka förstå vad som underminerar den vackra förtröstan vi möter i psalmen. Den andra punkten kallar jag ”förnöjsamhetens gåva” och där får vi istället se en positiv bild av vad psalmen talar om. Och i den tredje punkten vill jag ge några konkreta förslag på hur vi kan öva oss i förnöjsamhet.
I. MISSNÖJETS PROBLEM
Men vi börjar som sagt med den mer negativa sidan som underminerar och motarbetar den kristna glädjen och förtröstan som vi ser i psalmen. Problemet med missnöjet. Problemet som inte bara innebär att man har svårt att instämma i orden ”mig ska inget fattas” utan dessutom menar att det liv som Gud har gett mig här och nu inte är tillräckligt bra. Något viktigt fattas och jag kan inte, och tänker inte, bli lycklig om jag inte får det.
Två faror
Det finns alltid två ytterligheter som har sina egna sorters frestelser och som vill dra oss ur vår glädjefyllda förtröstan som kristna. Å ena sidan har vi materiell brist och fattigdom. Å andra sidan har vi materiellt överflöd. Hör vad Agur ber om i Ordspråksboken 30,
7Två saker ber jag dig om,
Ordspråksboken 30:7–9 (SFB-15)
neka mig dem inte intill min död:
8Håll falskhet och lögn ifrån mig.
Ge mig varken fattigdom eller rikedom,
men ge mig den mat jag behöver.
9Annars kan jag bli så mätt
att jag förnekar dig och säger:
”Vem är Herren?”
eller så fattig att jag stjäl
och vanhelgar min Guds namn.
Han ber om att varken behöva vara fattig eller rik. Eftersom rikedom tycks leda till högmod och en känsla av att man är tillräcklig i sig själv. Och fattigdom tycks leda till att man i desperation bryter mot Guds bud och försöker att rädda sig själv. Nej, säger Agur, låt mig ha ett tacksamt hjärta som vill följa i glädje vart min gode herde än leder. Ingen fåfäng självtillräcklighet och ingen fåfäng självhjälp.
Materiellt överflöd ≠ andlig välsignelse
För även om vi egentligen vet bättre är det så lätt att vi faller tillbaka på misstaget att förknippa materiellt överflöd med andlig välsignelse. Vi vet att det inte är sant. Hör vad Jesus säger till en av församlingarna i Turkiet i Uppenbarelseboken.
17Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken.
Uppenbarelseboken 3:17 (SFB-15)
Här har vi problemet i ett nötskal. Du tror att din rikedom innebär att du inte behöver någonting. Du är tillräcklig i dig själv. Du klarar dig fint. Du har ladorna fulla och nu kan du luta dig tillbaka och ta det lugnt. Men Jesus säger, ”du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken.”
Den koppling som vi så ofta gör, att om vi bara får ett bättre jobb så vet vi att vi har Guds välsignelse och så länge vi inte har ett bättre jobb, så länge vi har den här trånga lägenheten, eller så länge jag har den här gamla grejen, vad det nu kan vara, så kan jag inte se eller värdesätta Guds välsignelse i mitt liv.
Att tillhöra en ond herde
Men det behöver inte bara handla om pengar. Vi har alla olika mätare för vad ett bra liv är. Vissa av oss är missnöjda med vår plats i livet, med att Gud inte har gett mig en livskamrat, eller att min livskamrat inte är tillräckligt bra, eller att min familj är bristfällig eller dysfunktionell, eller att mina vänner inte är tillräckligt omsorgsfulla eller att min församling eller min pastor inte klarar att ge vad jag behöver. Och så ger vi oss själva till rastlösheten och tomheten och frustrationen och missnöjet. Och när missnöjet väl fått fäste fortsätter det att sluka en tills man kan bli galen.
I förra predikan nämnde jag Philip Keller som skrivit en bok om den 23:e psalmen utifrån sina egna erfarenheter som herde. Och jag vill återkomma till honom alldeles strax, men en sak som han nämner om och om igen är hur stor skillnad det är mellan olika flockar av får beroende på vem de tillhör. Han berättar om en man som arrenderade gården intill som verkligen inte brydde sig om sina får. Han beskyddade dem inte, vilket gjorde att rovdjur kom och tog dem. Han gav dem ingen mat, vilket gjorde att de svälte och han brydde sig inte om deras hälsa, vilket gjorde att de plågades av parasiter av olika slag. Och Keller berättar vidare att han fortfarande kunde se för sitt inre öga de där smala, svältande fåren som stod hopträngda i små grupper och tittade längtansfullt genom stängslet ut på de gröna betesmarker där hans egna får gick på andra sidan.
Den inhyrde herden ignorerade fårens behov. Han kunde inte bry sig mindre. Och Keller berättar att han aldrig kunde titta på de där stackars fåren utan att tänka på synden och Satan som är onda herdar som driver fåren på sina brända marker utan att bry sig om deras svåra tillstånd.
Synden, vårt missnöje och vår frustration, är onda herdar som inte vill oss väl och som får oss att söka oss till usla källor och dålig mat. Matthew Henry skriver,
Den största rikedom är blott ett torrt bete för en ogudaktig man, som bara njuter av det som tillfredsställer sinnena; men för en gudfruktig man, som i all sin njutning smakar Guds godhet och genom tron uppskattar det, är även det lilla han har av världen ett grönt bete. Ps. 37:16; Ord. 15:16, 17.
//The greatest abundance is but a dry pasture to a wicked man, who relishes that only in it which pleases the senses; but to a godly man, who tastes the goodness of God in all his enjoyments, and by faith relishes that, though he has but little of the world, it is a green pasture, Ps. 37:16; Prov. 15:16, 17.
Ett relativt uttryck
Dessutom är det viktigt att komma ihåg att ”inget fattas” är ett relativt uttryck. Det som den ene uppfattar som fattigdom kan den andre uppfatta som överflöd. Den ene kan säga att det fattas 200 kronor så att han kan köpa mat för veckan som kommer och den andra kan säga att det fattas två miljoner för att han ska kunna renovera sitt sommarhus. Båda kan uppriktigt känna att något fattas.
Och det är tydligt hur vår längtan förflyttas. Jag längtar efter det första. Men när jag fått det första så vill jag ha det första och det andra. Och när jag fått det första och det andra så vill jag ha det första och det andra och det tredje. Mer trygghet, mer stabilitet, mer som jag vill ha det, och i denna hunger och denna tomhet missar jag de största rikedomarna av alla.
Missnöjd med Guds omsorg
Om man ska sammanfatta problemet är det att jag är missnöjd med Guds omsorg. Att kalla Kristus för den gode herden, men sedan inte tro på att han kommer att förse oss med allt vi behöver, att inte tro på att han kommer att försvara oss från de verkliga farorna eller leda oss rätt. Problemet är att vi bekänner med våra läppar att han är vår herde men vår frustration och vårt missnöje avslöjar att han inte alls är det. Att vi talar som om han vore vår vän och ville vårt bästa, men att vi lever som om hans vänskap inte alls är verklig. Istället är vi missnöjda och frustrerade.
”Fru Drivaomkring”
Herden Philip Keller berättar om ett av sina får som gav honom mer problem än hela den övriga flocken tillsammans. Det var ett av de vackraste får han någonsin haft och hon fick också fina lamm som växte fort och blev lika vackra som sin mamma. Men hon var en så kallad staketkrypare (fence crawler). Han kallade henne ”Fru Drivaomkring” (Mrs Gad-about) och berättar att hon hela tiden var missnöjd med den plats som han hade valt. Hela tiden skulle hon hitta kryphål i staketet och ta sig iväg, vilket ofta ledde henne till farliga ställen. Dessutom hade hon dåligt inflytande på den övriga flocken. Först lärde hon sina egna lamm att börja rymma och så småningom började hennes otillfredsställelse spridas till de andra fåren. Keller insåg att situationen hade blivit ohållbar och att om fåren alls ska klara sig så måste Fru Drivaomkring gå. Så för de andras skull tog han fram kniven och slaktade henne.
Jag förmodar att hans poäng är att lyfta fram allvaret i att hela tiden vara missnöjd med hur den gode herden leder. Att hela tiden vara missnöjd och veta bättre hur ditt liv borde vara är att underkänna hans godhet, hans vishet och hans makt för att istället säga att det han saknar, det har du. Det är ett allvarligt tillstånd att befinna sig i för den som kallar sig ett Guds barn, och det är ett allvarligt tillstånd att befinna sig i som församlingsmedlem. Inte för att man behöver vara rädd för att det ska komma fram en kniv helt plötsligt utan snarare för att synd föder synd och frustrationen över Guds dåliga herdeskap så lätt smittar av sig på andra. Så låt oss vara varsamma med varandra och istället söka att uppmuntra varandra.
Det var den första punkten, om det negativa som underminerar den glädjefyllda förtröstan vi ser i psalmen. Missnöjets problem. Låt oss nu gå till den andra punkten och titta närmare på vad det då är, i positiv mening, som psalmen ger uttryck för.
II. FÖRNÖJSAMHETENS GÅVA
Jag kallar punkten ”förnöjsamhetens gåva”. Förnöjsamhet och missnöje står som ett motsatspar som har bäring på vår andliga hälsa. När kung David säger att inget ska fattas honom menar han inte att han för alltid kommer att njuta av materiellt överflöd. Det är inte heller ett naivt påstående om att han aldrig kommer att behöva gå igenom lidande. Nej, istället är det den lyckliga och ödmjuka insikten att även om jag går igenom lidande och oavsett om jag lever i materiell brist eller överflöd så vet jag att min himmelske Fader inte kommer att hålla tillbaka någon välsignelse för mitt bästa.
Förnöjsamheten är vissheten att om jag inte har något, oavsett hur gärna jag vill ha det, så är det bättre för mig just nu att inte ha det. Det är vissheten att Gud ger bara det som är bäst för mig och han gör det i rätt tid. Eller som John Newton uttryckte det, som jag citerade i förra predikan: ”allt som Gud sänder i vår väg är nödvändigt; inget kan vara nödvändigt som han undanhåller.” (Everything is necessary that God sends our way; nothing can be necessary that he withholds.)
När psalmen säger ”mig ska inget fattas” är det alltså inte så mycket ett uttryck för yttre omständigheter som det är en inre disposition att vara villig att ta emot ur Guds faderliga hand den omsorg han ger, oavsett om jag förstår eller inte förstår varför jag får det. Det är vissheten att han vet bäst.
Jag vet inte hur du har föreställt dig bilden, men jag har alltid tänkt att den där änkan som Jesus och hans lärjungar såg lägga sina två sista kopparslantar i offerkistan – ni minns att både Markus och Lukas betonar att hon hade gett allt hon hade att leva på. Jag tänker att hon är glad. Hon gav ur sin fattigdom, mer än alla andra. Varför? Ja, vi kan bara spekulera, men sannolikt för att hon visste att Herren är hennes herde! För att hon visste att hon har en vän som kommer att ta hand om henne. Alla hennes mänskliga möjligheter att få en försörjning är uttömda, men hon vet att vilket tillstånd hon än befinner sig i så kan hon gå i det med glädje.
Hemligheten till kristen glädje
Älskade vänner, här är hemligheten till den kristna glädjen. Att förtrösta på att Gud har omsorg om mig oavsett omständigheter. Den som äger förnöjsamheten lever i en ständig fest. För vi vet att inget kan hända oss i det här livet som inte är reglerat av Guds ofelbara vishet.
När psalmisten säger ”mig ska inget fattas” talar han inte om den här förgängliga världens glittrande skatter. Nej, han har precis som Martas syster Maria valt ”den goda delen” och visste att vad som än händer kan den inte tas ifrån honom. Han visste att vilka goda gåvor han än behövde, om de så var andliga eller timliga så skulle den gode herden ge dem till honom. Han var villig att bli vad helst Gud ville att han skulle bli, oavsett om det skulle innebära fattigdom eller rikedom, oavsett om det skulle innebära heder eller vanära.
Vänner det här är det mest saliga och välsignade tillstånd en kristen kan befinna sig i på den här sidan av härligheten. Och vi kan bara nå detta tillstånd genom tro – genom att se vem Gud är och påminnas om hans ofelbara omsorg om oss i varje stund.
Det är just detta som Paulus talar om i Filipperbrevets fjärde kapitel,
11Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. 13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
Filipperbrevet 4:11–13 (SFB-15)
Paulus använder språk som påminner om stoisk filosofi, det vill säga, en filosofi som handlar om att man ska lära sig att uthärda lidande med jämnmod. Men skillnaden som Paulus gör är att det inte är fråga om att uthärda lidande med ren viljekraft, nej, det är snarare så att insikten att Kristus är den gode herden som tar hand om honom oavsett omständigheter ger honom en djup glädje som inga omständigheter kan ta ifrån honom. Om han lever enkelt har han Kristus och om han lever i överflöd har han Kristus.
Förstå mig rätt – jag menar inte att vi bara måste säga att allt är bra och att vi aldrig får prata med varandra om vilka behov vi har. Poängen är just att dina behov har ett syfte. Om du behöver ett jobb så behöver du inte gå och låtsas som att du har det bra ändå, nej, du får komma till din himmelske Fader dag efter dag och be om denna goda gåva. Och samtidigt kan du glädja dig över att du är precis där han vill ha dig och att du har tillgång till de skatter som är långt mer värda än alla pengar i världen och som vi ska återkomma till i nästa punkt. Så låt oss gå dit.
III. ÖVNINGAR I FÖRNÖJSAMHET
Den tredje punkten kallar jag ”övningar i förnöjsamhet”. Jag skulle bara vilja ge tre förslag på hur vi kan öva oss så att vi lättare kan instämma i psalmens underbara ord. Vad kan vi göra för att växa i förnöjsamhet?
1. Fly begäret
För det första: fly begäret och sök de verkliga skatterna. Hör vad Paulus skriver till Timotheos i Första Timotheosbrevet 6:9,
9De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. 10 Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
1 Timotheosbrevet 6:9–11 (SFB-15)
11 Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.
När du känner dig missnöjd och frustrerad med hur Gud har ordnat det för dig, ta för vana att påminna dig att i det tillstånd du är har han gett dig bästa tänkbara förutsättningar att sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Där har du den sanna rikedomen. De ökar ju mer du använder dem och de kommer aldrig att tas ifrån dig. När ditt hjärta är inställt på att söka dessa rikedomar kommer det aldrig att bli sjukt eller inåtvänt eller tomt. Tvärtom, det kommer att blomstra!
Om ditt hjärta däremot är inställt på världens rikedomar kommer alla sorters andliga sjukdomar och till sist fördömelse. Hör vad aposteln Johannes säger,
15Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.
1 Johannesbrevet 2:15–17 (SFB-15)
Så – fly begäret och sök de verkliga skatterna.
2. Öva generositet
För det andra: öva dig i generositet. När du övar dig i generositet bryter du Satans makt över ditt liv och ditt hjärtas längtan efter världens skatter. Så din generositet är först och främst för din egen andliga hälsas skull, inte för att du måste vara med och rädda församlingens budget. Samtidigt tycks Nya testamentet ta för givet att precis som vårt lärjungaskap levs ut genom vår lokala församling så tycks också vår generositet främst ta sig i uttryck i vår lokala församling. Om du inte tycker om att ge till församlingen för att du inte tror på vad församlingen gemensamt gör, ja, då skulle jag uppmuntra dig att gå med i en annan församling där du kan ge med rent samvete.
3. Öva tacksamhet
För det tredje: öva dig i tacksamhet. Ta för vana att påminna dig om vilka välsignelser du har tillgång till som kristen.
Salig är den som har Kristus! Han kan vända sin blick uppåt och säga ”mig ska inget fattas” eftersom han som sitter på majestätets sida i höjden; han som har all makt i himlen och på jorden; han som ständigt ber för mig och förser mig med allt jag behöver, han är den gode herden och kommer aldrig att lämna mig eller överge mig.
Salig är den som har Kristus! Han kan vända sin blick nedåt och säga ”mig ska inget fattas” eftersom hela världen är Herrens och allt den rymmer. Han förser fåglarna med allt de behöver och han klär blommorna i kungars prakt. Om han tar hand om sin skapelse, hur mycket mer ska han inte ta hand om mig som han kallar sitt eget barn?
Salig är den som har Kristus! Han kan vända sin blick inåt och säga ”mig ska inget fattas” eftersom han har fött mig på nytt och gett mig ett nytt hjärta med en ny sorts längtan. Han har lärt mig att hata synden och hungra efter rättfärdigheten, att älska honom fast jag inte kan se honom och längta efter att formas mer efter hans likhet.
Salig är den som har Kristus! Han kan vända sin blick bakåt och säga ”mig ska inget fattas”. Jag var död i mina överträdelser. Jag var en fiende till Kristus. Jag var upptagen av mig själv och mitt eget, utan hopp och utan Gud i världen. Mina synder var oräkneliga och varenda en allvarlig nog att föra mig till evig fördömelse. Men han älskade mig och gav sitt liv för mig och gav mig förlåtelse och upprättelse, och han gav mig den helige Ande som ger mig ny kraft för varje dag.
Salig är den som har Kristus! Han kan vända sin blick framåt och säga ”mig ska inget fattas”. Han kan se med tro och tillförsikt att vad min lott än må vara – även om den går genom smärta och tårar så har min gode herde lovat att förse med ny kraft och ny nåd för varje dag. Jag har allsmäktig Gud till min vän i livets alla skiften och han är min gode herde genom varje dal och på den yttersta dagen är han också den domare som kommer att uttala den frikännande domen på grund av Kristi blod för min skull och han kommer att bjuda mig in i Faderns välsignade rike som varit berett för mig sedan jordens skapelse.
AVSLUTNING
Så, kära vänner, låt oss öva oss i tacksamhet. Låt oss se uppåt på vem han är, låt oss se nedåt på hur han tar hand om sin skapelse, låt oss se inåt och det förvandlande verk han redan har gjort, låt oss se bakåt och hur han har räddat oss från fördömelsen och låt oss se framåt och löftet om att allt kommer att samverka till det bästa och sedan evig härlighet tillsammans med Kristus.
Låt oss fly begäret och längtan efter världen och istället söka de skatter som är långt mer värdefulla, som gör oss väl och som aldrig kan tas ifrån oss.
0 kommentarer