Mannens uppdrag att leda | Ef 5:25-32

Nu har vi kommit till den fjärde eller femte predikan utifrån det stycke som handlar om äktenskapet i Efesierbrevet 5:21-33 och nu kan vi börja se hur de flesta stora bitarna fallit på plats. Jag säger att det är den fjärde eller femte eftersom vers 21 är en övergångsvers som både handlar om hur vi underordnar oss i församlingen när vi är uppfyllda av Anden och hur vi underordnar oss varandra i äktenskapet. Där såg vi att det går alldeles utmärkt att underordna sig varandra utan att det tar bort alla de distinktioner som Gud gett. Se bara på Jesus Kristus själv, när han tillbringade den sista kvällen med sina vänner innan han skulle korsfästas. Han böjde sig ner och satte sig vid deras smutsiga fötter och tvättade dem. Som en slav. Jag kan garantera att ingen i det rummet var det minsta förvirrad över vem det var som var mästaren i rummet. Ändå lägger han ner sina privilegier och sina egna önskemål och underordnar sig sina lärjungar för att ge dem vad de behöver. 

Därefter gick vi vidare till vers 22-24 och funderade på underordning och auktoritet. För Paulus fortsätter resonemanget hela vägen in i kapitel 6 och talar om olika former av auktoritet. Han börjar med att säga att hustrun ska underordna sig sin man. Sedan säger han lite senare att barnen ska lyda sina föräldrar och ytterligare lite senare säger han att tjänarna ska lyda sina herrar. Vi såg att Gud har satt upp strukturer för auktoritet. Vi ser dem i Bibelns uppmaningar att underordna sig överheten. Vi ser dem i Bibelns uppmaningar till barn att underordna sig sina föräldrar. Vi ser det i Bibelns uppmaningar till tjänare, eller arbetstagare att underordna sig sina herrar, eller arbetsgivare. Vi ser det i den lokala församlingen där församlingsmedlemmarna uppmanas underordna sig sina ledare. Och vi ser det i andra sammanhang. Poängen är att det här är strukturer som Gud har gett för vårt bästa. Och poängen i verserna 22-24 är alltså att hustrun ska underordna sig sin man. Så vi tittade dels på var detta kom ifrån i Första Mosebok och såg att män och kvinnor är lika i värde, men har fått olika roller. Och dels tittade vi på vad det kan innebära i praktiken att underordna sig sin man. 

Därefter ägnade jag en hel predikan åt alla dessa kopplingar som Paulus och andra bibliska författare gör mellan äktenskapet mellan man och kvinna och föreningen mellan Kristus och hans församling. Äktenskapet är en bild av något långt större och djupare och vi kan förstås inte förstå bilden till fullo om vi inte också förstår något av den större verklighet som bilden representerar. 

Och förra veckan gick vi vidare till vers 25 och började att titta på mannens plikter gentemot sin fru. Där började vi med den mest grundläggande som texten nämner, nämligen att älska henne. Vi ägnade en hel del tid åt att fundera på vad kärlek är i biblisk mening och landade i en definition som säger att kärlek är villig självuppoffring för den andres goda, utan krav på ömsesidighet eller älskvärda kvalitéer hos den andre.* (”Love is willing self-sacrifice for the good of another that does not require reciprocation or that the person being loved is deserving”). I den sista punkten i den predikan gav jag också nio konkreta förslag på vad det innebär för en man att älska sin hustru på det sättet. 

I dag ska vi fortsätta och ta upp det andra av mannens uppdrag gentemot sin hustru. De gamla puritanerna talade om att en man har två grundläggande plikter gentemot sin hustru, nämligen att älska henne och utöva auktoritet eller leda henne. Att älska och leda. De talade om att dessa två är intimt förenade och sammankopplade. Att en makes ledarskap är en del av hans kärlek. Att det ena färgar av sig på det andra. Och att Gud uppmanar varje make att utöva båda dessa plikter. 

Vi ska titta lite närmare på detta med ledarskap alldeles strax, ja, under resten av predikan, men innan vi ens kommer till det vill jag föra fram samma varning som puritanerna förde fram för 400 år sedan, och som även moderna författare talar om idag. 

Om kvinnans benägenhet till synd främst handlar om att dominera mannen, som vi såg för några veckor sedan utifrån texten i Första Mosebok 3:16, så har mannen två syndfulla benägenheter i förhållande till sin hustru: å ena sidan kan han utöva en kärlekslös auktoritet, en dominerande auktoritet som kommer att slita ut och sudda ut henne. Å andra sidan kan han abdikera från sitt ansvar som ledare, vilket, som CS Lewis säger, kommer att skapa förakt hos henne. Han säger, 

Det måste finnas något onaturligt över att kvinnor styr över sina män eftersom hustrurna själva skäms lite för det och föraktar de makar över vilka de styr.

//There must be something unnatural about the rule of wives over their husbands because the wives themselves are half ashamed of it and despise the husbands whom they rule. 

Mere Christianity, 113

Christopher Ash, som fortfarande är verksam i Proclamation Trust i England skriver i sin stora bok om äktenskapet, 

Paradoxalt nog är det kanske inte utmaningarna från den sekulära feminismen som utgör det största hotet mot Guds ordning för äktenskapet, utan syndiga mäns patetiska abdikerande och ovilja att ta på oss vårt gudagivna ansvar att utöva ledarskap i våra äktenskap och i vårt hem.

//Paradoxically, it may not be the challenges of secular feminism that pose the greatest threat to God’s order of marriage, but the pathetic abdications of sinful males who will not take upon ourselves our God-given responsibility to exercise headship in our marriages and in our home. 

Ash, Marriage, 339

Det är överraskande att höra så hårda ord från den i övrigt så godmodige och älskvärde Christopher Ash. Men jag tror att han har en viktig poäng. Gud har gett oss en ordning, han har gett oss ett ansvar. Det är utan tvekan så att mannens ledarskap i äktenskapet har missbrukats svårt, vilket var precis vad Gud sa skulle hända i förbannelsen efter syndafallet. Men det faktum att något har missbrukats rättfärdigar förstås inte att vi därför ska kasta upp våra armar och abdikera, nej, svaret på ett missbruk borde snarare vara att undersöka vad som är ett rätt bruk istället för att hamna i andra diket och revoltera. 

Så låt oss titta på vad det kan handla om. Jag delar in återstoden av predikan i tre punkter. I den första punkten ska vi titta på ledarskap. Vi ska fundera på vad det är och vad det är i texten som indikerar att mannen ska utöva det. Den andra punkten kallar jag för ”beskydd och försorg” (protection and provision) och där ska vi titta på vilka uttryck ledarskapet får i den text vi har framför oss. Sedan ska vi dra slutsatser och tillämpa texten i den tredje punkten. Jag kallar den ”andliga och fysiska tillämpningar”

I. LEDARSKAP

Vad är ledarskap? Vi har alla erfarenhet av ledarskap, både dåligt ledarskap och bra ledarskap. Och vi vet att skillnaden är oerhörd. Att vara under dåligt ledarskap, till exempel i våra arbeten, stjäl livsglädjen från oss. Vi blir deprimerade och frustrerade och passiva. Men att vara under bra ledarskap kan vara helt magiskt. Man blir gladare och presterar bättre än man trodde var möjligt. 

Ledarskap finns överallt. Det finns på våra arbetsplatser, i alla tänkbara organisationer – utan att ha ägnat särskilt mycket tanke åt det skulle jag nog ändå gissa att en del i vad som gör en organisation till en organisation är att det finns en struktur för ledarskap. Det finns i militären, i politiken och i församlingen. 

Ledare existerar för att uppnå mål

Men vad är det en ledare gör? Ja, enkelt kan man säga att ledare existerar för att uppnå mål, eller snarare att influera andra att uppnå mål. Vilken sorts mål beror förstås på vilken typ av organisation vi talar om. För en företagsledare kan det handla om att göra ekonomisk vinst. För en militär ledare kan det handla om nationens säkerhet. För politiska ledare handlar det om folkets väl. 

Men vad har en kristen ledare för mål? Ja, vårt mål är att leva till Guds ära och njuta av honom. Som kristna ledare vill vi influera andra att leva så som Gud har avsett för dem. Vi vill att de ska blomstra och växa som kristna. Vad har vi för mål för våra barn, om vi är kristna föräldrar? Självklart vill vi att de ska vara lyckliga och må bra, men vi förstår samtidigt att den djupaste tänkbara lyckan och det djupaste tänkbara välmåendet är när vi pekar ut riktningen så att de lär känna Gud och lever till hans ära. Det kan vara en bra övning för oss som kristna föräldrar att ställa oss frågan vad vi djupast sett önskar för våra barn. 

Men om vi funderar vidare på vad det kristna ledarskapet innebär så kan vi också se att Gud inte bara sätter målet dit vi vill föra andra. Han bestämmer också metoden. Ni vet att olika ledare använder olika metoder för att nå sina mål. Vissa är auktoritära och pressar sin organisation med hjälp av skam och skuld och rå kraft. Andra använder andra metoder. Men för den kristne ger Gud alltså inte bara målet utan också metoden. Hör till exempel vad Jesus säger i Markus 10:42,

Markusevangeliet 10:42–45 (SFB-15)

⁴²Då kallade Jesus till sig dem och sade: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. ⁴³Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, ⁴⁴och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ⁴⁵Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Det är en typ av ledarskap som var chockerande unikt då och som är lika unikt nu. Att vara de andras tjänare. Att den som utövar auktoritet drivs av kärlek och böjer sig under de andra och ger sig själv till dem för deras godas skull. Ni känner igen tankegången från när vi tittade på den bibliska kärleken i förra predikan. Kärlek och ledarskap är intimt sammanflätade. 

Att kallas “huvud” innebär ledarskap

Då kanske du tänker ”jaha, det låter ju bra. Ledarskap. Men vad har det med äktenskapet att göra, och vad har det med texten i Efesierbrevet att göra?” Dels finns det uttryckligen i att Paulus använder ordet ”huvud” när han talar om mannen i förhållande till kvinnan. Dels finns det beskrivet i verserna 25-30. Vi ska titta på båda dessa. Vi börjar med uttrycket ”huvud”. 

Vers 22-23, 

Efesierbrevet 5:22–23 (SFB-15)

²²Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. ²³En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp.

Det här ordet, ”huvud” har vi till exempel i Domarboken 11:11 där det står, 

Domarboken 11:11 (SFB-15)

¹¹Jefta följde då med de äldste i Gilead, och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta uttalade allt som han hade sagt inför Herren i Mispa.

Här är det tydligt att ordet huvud är ett uttryck för ledarskap.

Vi kan också titta på Efesierbrevet där samma ord förekommer. I första kapitlets 20:e vers står det, 

Efesierbrevet 1:20–23 (SFB-15)

²⁰Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, ²¹högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. ²²Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen ²³som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Återigen talar det här ordet klart och tydligt om auktoritet och herravälde och ledarskap.

Men vi kan också se hur texten beskriver ledarskap i funktion. Låt oss läsa vers 25 igen, 

Efesierbrevet 5:25 (SFB-15)

²⁵Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den

I förra predikan tittade vi på den här texten och lade märke till vilket uttryck för kärlek den är. Men den är mer än så. Vi måste också lägga märke till vilken avgörande handling det är. Jesus Kristus var inte reaktiv. Det var inte församlingen som hade planerat att det skulle bli så här. Det var inte församlingen som hade tänkt att hon skulle frälsas ur dödens fasa. Det var inte församlingen som hade tänkt att hon skulle smyckas och framställas utan fläck eller skrynkla. Det var inte församlingen som åstadkom något av detta. Det var Kristus. Fadern och Sonen planerade det. Sonen inkarnerades, han ödmjukade sig och tog mänsklig gestalt och genomförde hela frälsningsverket. Han bar vår död på sig. Han planerade det och han verkställde det till högsta tänkbara pris, nämligen sitt eget liv. Här har vi ledarskap i sin renaste form.

Så slutsatsen i den här första punkten är att männen i äktenskapet kallas huvud och har Kristi ledarskap som mönsterbild. Här finns en stark uppmaning till ledarskap, vilket innebär först och främst att influera sin hustru och sin familj att lära känna Kristus och leva till hans ära. Att växa och blomstra som kristna. 

II. BESKYDD OCH FÖRSORG

Vi tar med oss de tankarna och gå till nästa punkt. Därför att det finns mer av ledarskap att se i texten och nu får vi mer vägledning i hur den här typen av ledarskap ser ut. Här vill jag ge två kategorier: beskydd och försorg (protection and provision). Jag inser att ordet ”försorg” kan vara lite svårt, men jag tror att det är det bästa ordet. Försorg betyder ”omhändertagande ansvar” och det sammanfattar precis vad texten säger. 

1. Beskydd

Men vi börjar med beskydd. Att mannen utövar ledarskap i sitt äktenskap innebär att han beskyddar sin hustru och sin familj. Var ser vi det i texten? Låt oss läsa verserna 25-27,

Efesierbrevet 5:25–27 (SFB-15)

²⁵Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. ²⁶Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, ²⁷och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara.

När vi läser att Jesus Kristus offrat sig själv för församlingen hör vi hela evangeliet om hans frälsningsverk. När han offrade sig för oss tog han vår plats. Han bar våra synder i sin kropp (1 Petr 2:24) och han blev till förbannelse i vårt ställe (Gal 3:13). Han gav sitt liv för oss (Rom 5:8) på därför kan vi försonas med Gud och räddas från hans vrede. Jesus Kristus ställer sig på vår plats och beskyddar oss från den eviga plåga det innebär att kastas ut i mörkret utanför där man ska gråta och skära tänder. Han beskyddar oss från den eviga fördömelsen. Han är vår borg. Han är vår sköld. Han är vår tillflykt. Han är vår försvarare, vår hövding, vår advokat. Så uppmanar Paulus oss makar att älska våra hustrur, som ledare eller huvuden som ger sig själva som beskydd för de som har anförtrotts åt oss. 

2. Försorg

Försorg då, var finns det i texten? Kom ihåg – försorg är omhändertagande ansvar. Står det någonstans att en man ska försörja sin hustru? Titta i verserna 28-29,

Efesierbrevet 5:28–29 (SFB-15)

²⁸På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. ²⁹Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den. Så gör också Kristus med församlingen,

Här har vi två ord som är extra intressanta. Det står att Kristus ger [församlingen] näring och sköter om den. Det första ordet används oftast i Bibeln för att beskriva när man uppfostrar barn och ger dem vad de behöver. Så som Kristus ger församlingen allt församlingen behöver. Så som man tar hand om sin egen kropp och ger kroppen vad den behöver – så uppmanar Paulus makarna att älska sina hustrur. 

I den grekiska översättning av Första Mosebok 45:11 används samma ord. Då är det Josef som säger till sina bröder att han ska försörja dem i Egypten eftersom det återstår fem år av hungersnöd. Han ska försörja dem. Poängen i texten är att maken som utövar sitt ledarskap med Kristus som förebild tar initiativet att se till att hans hustrus behov är tillgodosedda. Vi ska återkomma till hur det kan se ut för oss idag, men här har vi i alla fall textens budskap. 

Det andra ordet där det står att man sköter om sin egen kropp handlar om att vårda. Paulus använder det ordet en annan gång och då till församlingen i Thessalonike, där han säger i 1 Thess 2:7 att ”vi uppträdde kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina egna barn.” Här finns en ömhet och kanske den starkaste bilden av mänsklig omsorg, nämligen när en mor sköter om sitt barn. Så säger Paulus att en man ska försörja sin hustru. 

III. ANDLIGA OCH FYSISKA TILLÄMPNINGAR

Då har vi funderat på ledarskap i allmänhet och sett att det också finns en tydlig uppmaning till ledarskap i vår text. Det finns uttryckligen i att mannen kallas för sin hustrus huvud och det finns beskrivet i att Kristus offrade sig för församlingen. Sedan har vi sett två tydliga aspekter av detta ledarskap, nämligen att beskydda och försörja sin hustru. Då kan vi gå vidare till den tredje punkten och fundera på vad det kan betyda för oss idag. 

Något som är intressant med de här två kategorierna, att beskydda och försörja, är att det är lätt att se både andliga och fysiska dimensioner av dem. Så jag tänkte ge fyra underpunkter. Vi börjar med försorg. Där har vi först andlig försorg och sedan fysisk försorg. Och därfter ska vi fundera på beskydd i andlig och sedan fysisk bemärkelse. 

1. Andlig försorg

Vad innebär det att en man försörjer sin hustru andligt? Som kristna måste vi förstå att vårt allra djupaste behov är ha en rätt relation till Gud. Vårt djupaste behov är att vara djupt rotade i Kristus så att vi får del av hans liv och så att vi växer och blomstrar som kristna. Det är ett behov som är djupare än hälsa. Det är ett behov som är djupare än någon annan sorts välgång. En av mina livsverser, ni vet, en sådan bibeltext som har blivit så betydelsefull att den satt djup prägel på hela livets inriktning är Psalm 34:11 (ja, hela psalmen egentligen),

Psaltaren 34:11 (SFB-15)

¹¹Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren saknar inget gott.

Den hälsa du först och främst måste vaka över är din andliga hälsa. Det innebär att vi behöver kasta om ordningen när vi fattar livsavgörande beslut. Vanligtvis brukar vi tänka att vi hittar ett bra jobb någonstans och utifrån det väljer vi var vi ska bo och sedan utifrån var vi bor så hoppas vi att kunna hitta någon rimlig församling. Men om din andliga hälsa är ditt djupaste behov behöver du först och främst se till att du kan vara del i en församling där du växer och blomstrar som kristen. Utifrån det kan du fundera på hur nära församlingen du behöver bo. Och utifrån det kan du fundera på vad du kan ha för jobb. 

Det innebär också att om du som är make ska försörja familjen med andlig mat så måste du själv leva av andlig mat. Precis som en pastor kan man bara göra tjänst utifrån sitt eget överflöd och därför hör det till ditt största ansvar att vaka över din egen andliga hälsa. 

Hur kan du försörja familjen med andlig mat? Ja, du behöver samla familjen. Samla dem varje dag och tillbed Gud tillsammans. Läs ur Bibeln och sedan kan du leda ett samtal om vad texten betyder. Ni kan memorera text tillsammans, det är extra roligt om man har barn som är lite yngre. Be till Gud tillsammans. Prisa Gud för den han är. Be för er familj, för medlemmar i församlingen, be för vänner och bekanta som inte är kristna. Sjung en sång tillsammans, eller flera om ni vill det. Det behöver inte vara långt eller komplicerat, men gör det till en vana, en fast punkt i vardagen som blir en sorts andningspaus. Lägg undan alla skärmar och mobiler, läs ur en riktig bok. Dessutom tycker jag mycket om att sitta kvar en stund och bara samtala när familjen är samlad. Man kan prata om allvarliga saker eller lättsamma saker. Men här växer också familjen i vänskap, vilket är underbart. 

Innan jag går vidare vill jag ge er män några frågor att ta med er: Kristus var angelägen om att församlingen skulle helgas och framställas utan fläck eller skrynkla. Hur är det med dig och din hustru? Är din hustru mer lik Kristus för att hon är gift med dig? Eller är hon lik Kristus trots din inverkan? Är du en positiv kraft i hennes helgelse eller verkar det snarare som att du håller henne tillbaka? 

2. Fysisk försorg

För det andra: fysisk försorg. Att försörja sin fru och tillgodose hennes fysiska, materiella behov. Här finns det förstås mycket att säga och ändå vill jag inte dröja mig kvar. 

Under alla tider har både man och kvinna arbetat. Men de har haft olika roller. När vi tittade på skillnader mellan man och kvinna och deras olika roller lade vi märke till att mannen skapades utanför trädgården och sattes i den för att bruka den. Kvinnan skapades inom trädgården som mannens hjälpare, vilket antyder att hon hade en särskild koppling till trädgårdens inre värld. Mannen som har större fysisk styrka är bättre lämpad för att arbeta med jorden och underlägga sig den medan kvinnan som bär inom sig kapaciteten att bära och föda fram nytt liv är bättre lämpad att uppfylla jorden och göra den till ett hem.

Det innebär att mannen behöver ta initiativet och det huvudsakliga ansvaret för familjens fysiska försörjning. Det innebär inte, absolut inte, att kvinnan inte kan arbeta utanför hemmet. Vi ser i Ordspråksboken 31 att hustrun verkar driva något sorts företag. Samtidigt gör hon det inte på bekostnad av hemmet, och det är här som mannen har ett ansvar att skapa förutsättningar för att det ska kunna fungera. Här måste det finnas rum för olikheter i personligheter, men vi älskar våra hustrur genom att ta initiativet för försörjningen. 

Naturligtvis kan det finnas perioder då mannen har sämre förutsättningar att försörja familjen. Han kanske läser på universitetet eller precis har startat ett företag och behöver ett år på sig att komma på fötter. Men jag tror att han abdikerar från sitt ansvar om ni sätter upp ett system där mannen ska bejaka sin konstnärliga gåva och ständigt vara beroende av sin hustrus fasta inkomst om hushållet ska gå runt. 

3. Andligt beskydd

För det tredje. Nu går vi till kategorin för beskydd och börjar med andligt beskydd. Hur beskyddar man sin hustru och sin familj andligt? 

Dels genom att be för henne. Be för henne varje dag. Be för henne flera gånger per dag. Be att Gud inte ska inleda henne i frestelse utan rädda henne från det onda. Be att hon ska glädjas i Gud och älska honom mer. 

Beskydda familjen andligt genom att ta initiativet och arbeta igenom en konsekvent hållning med din fru när det gäller vilken typ av musik barnen får lyssna på, vilken typ av filmer de får se, vilken typ av tv-spel de får spela, vilket typ av kläder de får ha. Jag vet att många föräldrar är rädda för sina barn och rädda när det gäller att sätta gränser och att hålla dem. Men bara för att det är svårt eller obehagligt är ingen anledning att inte göra det. Ta initiativet, var en man och gör jobbet! Men gör det inte själv. Lyssna på din fru. Undervisa dina barn i vad som är sann skönhet, sant mod och sann integritet. 

Beskydda familjen andligt genom att vaka över konflikter och splittringar. Att konflikter uppstår hör till alla hälsosamma relationer. Frågan är vad vi gör av dem. Det är ditt ansvar att se till att ni inte hamnar i låsningar som leder till förakt och bitterhet. Arbeta med att förstå era konflikter och arbeta med dig själv så att du kan vara ett föredöme i att söka försoning och upprättade relationer. 

4. Fysiskt beskydd

För det fjärde: fysiskt beskydd. Det är en kategori som inte behöver särskilt mycket förklaring. Om du vaknar mitt i natten av att ett fönster går sönder så råder det ingen tvekan om vem det är som reser sig upp och går in i ovissheten. Om huset börjar brinna och det finns i din makt att påverka så är du den sista att lämna huset. Om en bil kör upp på trottoaren för att träffa din familj är det din kropp som träffas först. 

AVSLUTNING

Okej, vänner – det var allt jag hade för idag. Vi har tittat på mannens uppdrag att leda i allmänhet och på uppmaningarna till beskydd och försorg i synnerhet. Och i allt detta påminner vi oss om Kristus som inte bara är vårt föredöme utan vår frälsare. Vi faller ständigt till korta. Vi syndar mot Gud och mot våra makar och mot våra barn och mot varandra. Men Gud är trofast är rättfärdig och dag efter dag får vi komma till honom för förlåtelse och försoning. Låt det bli din högsta prioritet, oavsett om du är man eller kvinna, gift eller ogift. Ta emot hans förlåtelse och befrielse, ty det är först då du kan ge dig i tjänst för andra.