Slaget vid Nilen
År 1798 kom upplösningen på kriget till sjöss mellan Napoleons Frankrike och de brittiska arméerna som leddes av amiral Horatio Nelson. Napoleon hade haft framgångar norra Italien och på andra platser i Europa och han hade utmanat britterna till sjöss. Det visade sig vara svårt, men han hade en del framgångar i Medelhavet. Han ville invadera Egypten som ett första steg mot att ta det brittiska Indien och allting kulminerade i ett slag i Aboukirbukten vid Nildeltat. Den franska viceamiralen kom dit först och tänkte att han lyckades ta en stark defensiv position. Några dagar senare kom den brittiska flottan och fick se fiendens positioner. Amiral Nelson hade jagat de franska skeppen i två månader och beordrade en omedelbar attack när han fick se dem. Han delade upp sin flotta på två som sköt på de franska skeppen från två håll. Med 11 brittiska skepp attackerade han 17 franska skepp. Efter tre timmar var slaget över och det stod klart att amiral Nelson hade vunnit en överväldigande seger. Han skrev en rapport hem följande morgon och sa, ”seger är inte ett tillräckligt starkt ord för en sådan scen” (”Victory is not a name strong enough for such a scene”).
Överväldigande seger
En överväldigande seger – vilket underbart ord. När vi har gått igenom den andliga vapenrustningen har vi betonat vecka efter vecka att vi som kristna är del i ett krig. Ett krig som pågår varje dag och på flera olika fronter. Det är ett verkligt krig och det som står på spel i det här kriget är vår evighet. Därför är det så viktigt att vi förbereder oss väl och rustar oss. Jag har i mitt minne att skidåkaren Gunde Svan var känd för hur noga han var med alla detaljer. Han filade av två gram på varje stav eftersom han hade räknat ut hur många gånger han lyfter stavarna varje lopp och ansåg att dessa två gram gör en verklig skillnad. Om en idrottsman är så fokuserad för att vinna några medaljer, hur mycket mer fokuserade skulle inte vi vara när vår evighet står på spel?
Men när vi idag kommer till trons sköld vill jag börja med att påminna oss om det bibliska begreppet ”överväldigande seger”, eller mer ordagrant, vi ”hypersegrar” – vi mer än segrar, vi totalsegrar, vi översegrar, vi vinner en överväldigande seger. Paulus säger i Romarbrevet 8:35,
Romarbrevet 8:35–37 (SFB-15)
35Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.
37Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.
Paulus säger i all denna strid och i allt detta lidande – nöd, ångest, förföljelse, svält, nakenhet fara och svärd – i allt detta vinner vi en överväldigande seger, en hyperseger, genom Kristus som älskat oss.
Han säger liknande saker i Första Korinthierbrevet 15:57, att Gud ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. I 2 Korinthierbrevet 2:14 talar han om Kristi triumftåg och i Första Johannesbrevet 5:5 säger aposteln Johannes:
1 Johannesbrevet 5:5 (SFB-15)
5Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
Här börjar vi närma oss min första viktiga poäng. När vi har tittat på den andliga vapenrustningen har vi talat om sanningens bälte, om rättfärdighetens pansar och och beredskapens skor. Alla dessa är viktiga delar i vår rustning och i vårt dagliga liv. Men när vi talar om trons sköld kommer vi till en absolut skiljelinje mellan liv och död. Den som har trons sköld kommer att leva. Den som inte har den kommer att dö. Det betyder inte att de andra delarna i rustningen är oviktiga, absolut inte – de är till hjälp för oss på många olika sätt. Men när vi kommer till tron som en sköld så måste vi konstatera att utan den har vi ingen chans. Ingen kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son. Det är genom tron på Kristus som vi förenas med honom så att hans seger blir vår, som Paulus menar när han talar om den överväldigande segern. Tron är nyckeln.
“Framför allt”
Det är därför jag ansluter mig till den minoritet som anser att den grekiska texten borde översättas med ”ta framför allt trons sköld.” Man kan se i flera översättningar till engelska att man har valt att översätta det så. Nu står det ”dessutom” som också passar, men jag följer William Gurnall som menar att sammanhanget talar för att det är ”framför allt trons sköld.” Tron står framför de andra gåvorna texten nämner av flera anledningar än jag har tid att räkna upp. Men vi minns hur ofta Jesus talar om just tro. Han frågar i Luk 18:8 om människosonen ska finna en sådan tro på jorden när han kommer tillbaka. I Matt 8:10 möter han en romersk officer och han säger att han ingenstans i Israel mött en så stark tro. Och gång på gång läser vi i Paulus texter att vi förklaras rättfärdiga just genom tro.
Så när vi talar om tro är det något av det viktigaste vi överhuvudtaget kan tala om. Inte för vad den är i sig själv utan för vad den leder oss till. Därför står jag nu inför den svåra uppgiften att tydliggöra vad frälsande tro är. Så jag delar upp det som är kvar av den här predikan i två punkter. Först ställer vi frågan ”vad är frälsande tro?”. Därefter kommer vi till en mer praktisk punkt om hur tron fungerar för oss i det dagliga kriget, jag kallar punkten ”trons likhet med en sköld”.
I. VAD ÄR FRÄLSANDE TRO?
För att komma åt vad den frälsande tron är kan vi börja med att säga vad det inte är.
Vad det inte är
Jag vill nämna fyra saker.
1. Tillfälligt känslorus
För det första: frälsande tro är inte detsamma som ett tillfälligt känslorus. Det här är en viktig poäng i en tid som vår som är så extremt kalibrerad utifrån våra känslor. En stor del av den moderna protestantiska kristenheten utformar sina gudstjänster där man använder olika psykologiska knep för att försätta sina åhörare i ett särskilt känslotillstånd där det är lätt att fatta stora beslut. Men bara för att du hört ett inspirerande tal eller för att du har varit med och sjungit arenarock med hypnotiska ljudmattor eller för att du har lyssnat på en övertygande inbjudan med stämningsfull musik i bakgrunden och du är full med känslor och beslutsamhet och övertygelse så betyder inte det att det är frälsande tro.
Inte heller är det samma sak som vi ser i idrottspsykologin där vi lär oss att visualisera vår framgång och vi lär oss att komma åt vissa rum i vårt inre som sätter igång adrenalinproduktionen och vi lär oss att pressa igenom smärtor och motgångar för att nå våra mål. Frälsande tro är inte en övertygelse som säger att jag ska klara det.
2. Tron på eller efter ett under
För det andra: frälsande tro är inte tron på att det kan ske under. Inte heller är det den tro som vi kan ha efter att ha upplevt ett under. Jag har ingen aning om hur vanligt det är, men jag har sett under ske som gör att det är omöjligt för mig att förneka Guds existens. Jag har också upplevt saker själv som jag inte kan förklara på annat sätt än genom den helige Andes verk. Men jag har också upplevt hur fort det går att glömma det fantastiska man varit med om. Och om det man varit med om är så stort att det inte går att glömma så glömmer man innebörden av det. Tron på ett under eller efter ett under är inte frälsande tro. Det är en övertygelse att det finns krafter utanför oss själva som är större än oss och starkare än oss, men det är inte detsamma som frälsande tro. Judas sändes ut av Jesus tillsammans med de andra lärjungarna för att driva ut demoner och bota sjuka. Ändå hade han inte frälsande tro.
3. Att känna till fakta
För det tredje. Frälsande tro är inte detsamma som att känna till ett antal fakta. Den förutsätter att du känner till vissa fakta men är inte detsamma som att göra det. Det räcker alltså inte med att kunna skriva full poäng på bibeltestet för att säga att du har frälsande tro. Inte heller räcker det med att du har vuxit upp i en kristen familj och gått i kyrkan i hela ditt liv och lärt dig hur man pratar och beter sig för att verka vara en kristen.
Inte heller räcker det med att känna till ett antal fakta och också tro att de är sanna. Återigen kan vi ta Judas som exempel. Utan tvekan trodde han på Bibeln. Att känna till fakta är något vi gör med vårt förstånd, men den frälsande tron engagerar hela själen – både vilja och förstånd – och kommer därför inte bara att känna till något utan också tro att det är något gott och ljuvligt och värt att leva för.
4. Frälsningsvisshet
Men innan vi kommer in på vad den frälsande tron är i mer positiv mening så vill jag säga en fjärde sak om vad den frälsande tron inte är, nämligen frälsningsvisshet. Den frälsande tron är inte detsamma som att man är övertygad i sitt hjärta om att man är frälst.
Vad jag menar är att du kan vara övertygad om att du är frälst och ändå inte vara det. Är det inte precis det vi ser i Matteusevangeliet 7:e kapitel, när de falska bröderna kommer till Jesus och säger ”Herre, herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn?” De är så säkra på att han ska kännas vid dem. Men det gör han inte.
Samtidigt kan du kämpa med frälsningsvisshet och ändå ha frälsande tro. Jag skulle tro att alla sanna kristna har brottats med frågan om vi verkligen är födda på nytt. Vi kämpar med den frågan för vi ser så mycket synd och ondska i våra liv.
Men frälsningsvisshet kommer och går. Gurnall jämför den med en solros som öppnar sig på dagen och sluter sig på natten. Ändå, menar han, finns ju mängder av sanna kristna, ja, alla sanna kristna, vandrar i perioder i mörker. Att vandra en period i mörker är inte detsamma som att man saknar frälsande tro.
Vad det är
Så vad är det då, i mer positiv mening? Jag vill nämna två saker:
1. Själens förtröstan
För det första är det en själens förtröstan. Som jag nämnde tidigare involverar den hela själen, både vilja och förnuft. Förnuftet känner till och håller för sant vissa grundläggande saker om Gud: att Gud Fader är evig, allsmäktig och sann. Att han har sänt sin Son Jesus Kristus som är av samma väsen som Fadern att födas som människa för att i vårt ställe lida den död vi förtjänat och i sin uppståndelse besegra döden. Vidare vissa grundläggande saker om människan: att vi är både förlorade i vår ondska och utan förmåga att rädda oss själva. Detta känner förnuftet till och håller för sant.
Men det involverar också vår vilja som ser att detta inte bara är sant utan också något gott och ljuvligt och värt att leva för.
Det involverar alltså hela själen. Sedan talade jag om förtröstan – själens förtröstan. Det innebär att man vilar i det. Man förlitar sig på det. Man lägger hela sin vikt på det. Man lägger sig på en säng och slappnar av i hela sin kropp eftersom man är helt säker på att sängen inte kommer att falla samman och kollapsa under kroppens vikt. Man har ingen b-plan eller ingen alternativ lösning. Hela min vikt ligger här, i förtröstan.
2. På Kristus som korsfäst
Men var är det då, var ligger hela min vikt för att vi ska kunna tala om frälsande tro? Det är det andra jag vill säga: det är själens förtröstan på Kristus som korsfäst.
Vi vet alltså att det som separerar oss från vår skapare är vår ondska. Vår synd och hans helighet. Men vi förtröstar på Kristus som korsfäst.
Kom ihåg att den frälsande tron inte är det samma som frälsningsvisshet. Frälsningsvissheten säger ”jag vet att min synd är förlåten genom Kristus.” Tron, däremot, säger: ”jag tror på Kristus för syndernas förlåtelse.” ”Jag tror att förlåtelsen finns hos honom.” Det är det löftet jag lägger hela min vikt på. Hela mitt liv vilar på det.
Och anledningen till att förlåtelsen finns hos honom är att han betalat priset för min synd. Genom hans blod är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder, som Paulus säger i Efesierbrevet 1:7. Och om jag har förlåtelse för mina synder så har jag också liv. Jag förtröstar på Kristus korsfäst för förlåtelse och liv.
Förutsätter insikt om vår egen ondska och tomhet
Jag stannar här, därför att jag vill inte krångla till det. Och det finns en risk för att ju mer jag säger, desto mer komplext blir det. Men den frälsande tron är inte särskilt komplex. Ett barn kan ha frälsande tro.
Men innan vi går vidare måste jag säga detta: en förutsättning för frälsande tro är en insikt om vår egen ondska och tomhet. Det är två ord jag valt med omsorg och dessa ord representerar två olika saker.
Dels måste vi ha en insikt om vår egen ondska. Det innebär att vi måste ha en insikt att om vi skulle dömas rättvist så förtjänar vi helvete och fördömelse.
Dels måste vi ha en insikt om vår egen tomhet. Det betyder att vi måste ha en insikt om vår totala oförmåga att frälsa oss själva. Att hur mycket vi än försöker samla egna meriter och framstå som duktiga så gräver vi bara vår egen grop djupare.
Om du saknar insikt om någon av dessa två så kommer du att hamna i en situation där du inte anser att du behöver den frälsning som Kristus ger av nåd. Och då har du inte frälsande tro. Om du däremot har insikt om dessa två så är det ofta så det börjar. Jesus säger, ”saliga de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3). Himmelriket tillhör sådana som kommer till Gud som tiggare, med tomma händer och utan något att berömma sig själva av. De ska bli tröstade. De ska bli mättade. De ska se Gud och kallas Guds barn.
II. TRONS LIKHET MED EN SKÖLD
Okej, om den frälsande tron är själens förtröstan på Kristus som korsfäst, hur hjälper det mig i mitt vardagliga kristna liv? Det som vi har sagt så här långt låter väl mest som att det är vägen in i det kristna livet, eller? Varför skulle det vara en del i den andliga vapenrustningen? Och varför skulle någon argumentera för att det är den viktigaste delen?
Vi har kommit till den andra punkten, om trons likhet med en sköld.
De romerska soldaternas sköldar
Men innan vi kommer till hur tron fungerar på det här sättet måste vi börja med att förstå vad skölden användes till.
Det fanns flera olika sorters sköldar som användes vid olika tillfällen, men framför allt är det två olika sorter som nämns ofta. Den ena var en liten rund sköld, ungefär som en stor freesbee som man satte på soldatens vänstra arm och som användes tillsammans med ett kort svärd i den högra handen. Det var vad man använde när man behövde något lätt i en kamp, en mot en, där man tydligt kunde se varje slag som kom.
Men det är inte den skölden som nämns här. Här har vi det grekiska ordet θυρεός som kommer från ordet θύρα, som vi känner igen lite i tyskans Tür och så småningom svenskans ”dörr”. Den här skölden, θυρεός, är en dörr. Den var ungefär 140 cm hög och 80 cm bred. Den bestod av två lager trä som hade limmats ihop och utanpå det hade man satt ett lager läder och ibland också metall.
Syftet med den här stora skölden var att den skulle täcka hela kroppen. Innan striden lade man skölden i blöt så att lädret skulle släcka de brinnande pilarna som kom farande, vilket innebar att skölden gav ett totalt skydd. Armén kom i sin formering och så satte främsta ledet ner sina sköldar i marken framför sig och skapade tillsammans en vägg av skydd. De som stod bakom satte sina sköldar som tak över sina huvuden och därmed hade man ett helt överlägset skydd mot fiendens projektiler.
Hur den släcker alla brinnande pilar
Så vad har då den här stora skölden med tron att göra? Hur fungerar tron som en sköld?
Ja, hur den än fungerar måste vi börja med att se att den är tillräcklig. Den släcker alla brinnande pilar. Vad Satan än försöker att kasta på oss kommer trons sköld att stå emot det.
Satans lögner: “tro mig, inte Gud”
Djävulen opererar genom lögner. Han är en lögnare och han kallas lögnens fader. Han skjuter mot oss pilar av själviskhet, av tvivel, av fruktan, av lusta, av girighet, fåfänga och begär. Han bombarderar oss dagligen med mängder av dessa och många fler och som skydd har vi fått trons sköld.
Kom ihåg vad tron är. Det är själens förtröstan. Det är att lägga hela sin vikt på Guds löfte och vila där. Att tro att Gud är den han säger sig vara. Att han är allsmäktig och god och att han har sänt sin Son för att friköpa sitt folk med sitt eget blod.
Vad är det som händer när Satan kommer för att fresta dig? Han säger samma sak som han säger till Eva i lustgården. ”Har Gud verkligen sagt?” ”Nej,” försöker han övertyga dig, ”du kan inte lita på Gud. Han har annat för sig. Han har andra motiv. Han bryr sig inte om dig. Han klarar inte eller vill inte ta hand om dig som han har lovat.” ”Tro på mig, inte på honom.”
Vi ser det när han frestar Jesus i öknen, i Lukas 4 och Matteus 4. Jesus har fastat i 40 dagar. Så kommer Satan och uppmanar honom att förvandla stenarna till bröd. Vad menar han med det? Han försöker att övertyga Jesus om att Gud har övergett honom. ”Skulle inte Gud ta hand om honom? Skulle inte Gud se till alla hans behov? Nej, du kan inte vänta på Gud. Gör något själv istället. Använd din kraft på ditt eget sätt. Ta saken i egna händer.”
Satan fortsätter, ”hade inte Gud sagt att Jesus skulle bli kung? Att alla knän skulle böjas inför honom? Följ med till templet. Om du kastar dig ut därifrån så kommer änglarna att bära dig och alla kommer att se vilken kung du är. Förresten, skulle du inte få världens alla riken? Hur går det med det? Om du bara tillber mig så ska jag ge dem till dig.”
Med andra ord: ”tro inte på Gud. Han håller inte sitt ord. Det går inte att lita på honom. Han har inte sagt sanningen till dig. Tro mig, gör det på mitt sätt. Det är roligare. Det är enklare. Du får det som du vill och du får det direkt.”
Det är Satans brinnande pilar. Märker du att när du lyssnar till honom så är du inte så tom längre. All din insikt om din egen ondska och tomhet är som bortblåst. Nu är varken din ondska särskilt farlig och istället för tomhet är du full av idéer på hur du ska klara dig själv.
Gud säger en sak. Han säger att sex utanför äktenskapet är synd och kommer att förgöra dig. Djävulen säger, ”tro inte på honom. Han vill inte ditt bästa. Han vill inte att du ska leva och ha det bra.” Gud säger, ”du ska inte gifta dig med någon som inte är kristen.” Djävulen kommer och säger ”gör det! Ni har ju en så fin relation och dessutom ber alla för honom. Det kommer att bli bra. Det Gud säger spelar ingen roll.”
Gud säger: ”titta inte på det där. Slösa inte bort ditt liv med meningslöst scrollande. Fuska inte med skatten.” Satan säger ”gör det, gör det, gör det! Du tjänar på det. Du får njutning av det. Du måste väl vila ibland, eller hur? Han vill inte ditt bästa.”
Varje synd vi begår är för att vi tror på djävulens lögn. Vi väljer den kortsiktiga vinsten framför att lita på Guds faderliga omsorg. Men när vi lever i tro så lägger vi hela vår vikt på Kristus för syndernas förlåtelse och evigt liv. Vi tror på Gud som den han säger att han är. Han frågar: om du ber honom om bröd, kommer han att ge dig en sten? Givetvis inte. Genom Kristus har du all andlig välsignelse i himlen (Ef 1:3). Han förmår göra långt mer än allt vi ber om eller ens kan föreställa oss (Ef 3:20). Han påminner oss att allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från honom som är ljusens Fader (Jak 1:17).
Vänner, det är en sköld. Att förtrösta på att Gud talar sanning. Att lägga hela sin vikt på hans löfte.
Mot förståndet
Ibland skjuter Satan mot huvudet. Mot vårt förstånd. Han säger, ”det här kan inte stämma. Hur kan en person ha två naturer på samma gång? Det är omöjligt. Antingen är han människa eller Gud, men det här är ju tramsigt.” Men då ställer vi oss bakom trons sköld som säger att jag hellre litar på Guds ord än på mina egna, klart bristfälliga, slutsatser som ofta är förvirrade eftersom jag inte tagit allt i beaktande.
Mot samvetet
Ibland skjuter Satan mot våra samveten. Han pekar på vår synd och frågar vad vi är för avskum som är kapabla till något sådant? Vi har till exempel fångvaktaren som vaktade Paulus och Silas i Apostlagärningarna 16 som kände sig så misslyckad att han ansåg att han behövde ta livet av sig. Men han frågar Paulus och Silas vad han måste göra för att bli frälst och de svarade ”tro på Herren Jesus så blir du frälst”. Och så står det att han förde dem hem till sin bostad jublande glad för att han och hans familj hade kommit till tro på Gud. Det var tron som var skillnaden mellan hans vilja att avsluta sitt eget liv och jublande glädje.
Mot viljan
Ibland skjuter Satan mot vår vilja. Han pekar på områden i det kristna livet som inte kan lydas om om vi inte övar oss i självförnekelse, och han ropar till oss: ”vad menar du? Vill du leva för en Gud som tar bort allt det roliga ur ditt liv? Om du älskar någonting högre än något annat så måste han ta det från dig. Se på Abraham, han var tvungen att lämna sin familj och allt han höll kärt för att Gud hade bestämt sig för att ha just honom någon annanstans. Ska du finna dig i att leva under sådana villkor? Att när som helst vara beredd att lämna allt för hans skull?”
Det är en kraftfull projektil han skjuter. Men vi ställer oss bakom trons sköld och påpekar att Abraham gick ut i tro, utan att veta vart han skulle. Och vi läser inte att han en enda gång såg sig om eller fortsatte att vara fäst vid sitt hemland. Tron gjorde honom villig. I tron såg han ett bättre land ett land av evig vila. Den sämsta platsen i det landet är bortom jämförelse av glädje och tillfredsställelse i förhållande till den bästa platsen vi kan finna här.
Joshafats seger
Med trons sköld håller vi fast vid Gud, oavsett hur omständigheterna ser ut. Innan vi avslutar vill jag ge en illustration från en händelse i Gamla testamentet, nämligen från när kung Joshafat blev attackerad av tre arméer på samma gång. Det står om det i Andra Krönikeboken 20.
I de första verserna får vi bakgrunden,
2 Krönikeboken 20:1–4 (SFB-15)
1Sedan kom moabiterna och ammoniterna och med dem andra ammoniter för att strida mot Joshafat. 2 Man kom och berättade det för Joshafat och sade: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi.” 3 Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.
Tre arméer har gaddat sig samman för att anfalla Juda. Och hela landet drabbas av fruktan för de inser att de kommer att förlora stort. Så de utlyste en fasta och de sökte Herren och bad om hans hjälp. Sedan kommer i texten en ganska lång bön av deras kung, Joshafat, som avslutas med den 12:e versen,
2 Krönikeboken 20:12 (SFB-15)
12Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.
Gud svarar genom att sända sin Ande till en levit som tröstar dem och säger att detta är Guds strid. Därför går de upp tidigt nästa morgon. Joshafat säger till folket att ”stå fasta i tron på Herren er Gud så ska ni bestå” (2 Krön 20:20) och sedan ställde han upp sångare som skulle gå framför armén och sjunga om Guds nåd.
Sedan läser vi i vers 22,
2 Krönikeboken 20:22–24 (SFB-15)
22Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.
24 När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan.
AVSLUTNING
Nu kanske du tycker att det är en märklig illustration. Men Joshafat hade fått Guds löfte. Och även om det såg omöjligt ut uppmanade han folket att stå fasta i tron på Gud. När de gjorde det fick de se hur de vann en överväldigande seger utan att ha lyft ett finger. Det enda de hade gjort var att tro på Gud och sjunga hans lov.
Här sammanfattas hela budskapet med trons sköld. Tro på honom så strider han för dig! Det betyder inte att livet kommer att vara fritt från lidande. Du kommer att gå igenom mörka dalar. Men det är där tron luttras och renas. Och löftet om evig gemenskap med vår alltillräcklige frälsare Kristus övergår allt vi kan föreställa oss. Han lovar oss en evighet med honom själv. Tro på det och vinn en överväldigande seger.
0 kommentarer