Då, kära vänner, fortsätter vi att gå igenom den andliga vapenrustningen som Paulus uppmanar varje kristen att ikläda sig. I den förra predikan tittade vi på vers 14 och det som Paulus kallar för ”sanningens bälte”, där vi talade om vikten av att vara redo för strid, att påminna sig om det vi vet är sant och navigera genom livet utifrån det, snarare än att bli förvirrade av de omständigheter vi står i för tillfället.
Idag stannar vi kvar i samma vers när vi tittar på nästa del i rustningen, nämligen ”rättfärdighetens pansar”. Varför liknar Paulus rättfärdighet som ett pansar som man hänger över överkroppen?
Pansaret skyddar några av kroppens mest vitala organ, framförallt hjärtat. Puritanen William Gurnall säger
Man kan överleva många sår i armarna eller benen, men ett hugg i hjärtat eller i andra vitala delar är en säker budbärare om att döden nalkas.
//A man may outlive many wounds received in the arms or legs, but a stab in the heart or other vital parts is the certain messanger of death approaching.
Bilden är att vi som kristna befinner oss i ett andligt krig. I detta krig har vi andliga vitala organ som, om de blir träffade på rätt sätt, kommer att leda till döden. Det är de djupaste delarna hos oss, och därtill de delar som Satan kanske allra oftast siktar på. Till detta säger Paulus att det finns en del i den kristnes rustning som är ett skydd mot dessa andliga organ och detta skydd är rättfärdighetens pansar.
Det andliga organ som detta främst handlar om är vårt hjärta. Vad menar Bibeln när den talar om vårt hjärta? Det finns texter som talar om hjärtats tankar och förstånd, men dessa är i minoritet. Oftast handlar det om vår vilja och våra känslor.
Om vi ska gå lite djupare kan vi till exempel ta Jonathan Edwards till hjälp. Han skrev en bok som heter Religious Affections. Boken handlar om hur man kan veta att man är en sann kristen och hans idé är att sann religion känns igen på dessa heliga affections. Vad menar han med det? Ja, som människor är vi kropp och själ. Vår kropp har fem sinnen genom vilka vi tar in världen. Vår själ har två fakulteter, två departement: vår förnuft och vår vilja. Med förnuftet ser vi vad något är och med viljan har vi ett känsloliv där vi avgör vad vi känner inför det vi ser med vårt förnuft.
Edwards argumenterar för att det framförallt är viljans benägenheter, böjelser, dragningar, inklinationer (inclinations) som leder våra handlingar. Vissa dragningar är milda och svaga, såsom att bestämma vilka strumpor vi ska ha på oss idag, medan andra dragningar är starka, livliga och ihärdiga, såsom att bestämma vem vi ska gifta oss med. Det är dessa senare dragningar som Edwards kallar för affections. Det är våra mest kraftfulla övningar av vår vilja.
I bibliskt språkbruk kan vi tala om hjärtat som sätet för dessa affections, dessa starkaste uttryck för vår vilja. Det är just det som är Edwards poäng, att om du vill veta vilken sorts hjärta du har så kan du titta på dessa affections. Titta på vad du mest älskar och hatar, vad du mest fruktar, vad du mest längtar efter och vad du mest gläds över. Sedan ger han en massa verktyg i hur vi kan bedöma allt detta, men det är en annan historia.
Frågan som rättfärdighetens pansar landar i är denna: hur kan vi som kristna bevara vårt hjärta? Det är egentligen inget annat än det välkända budet från Ordspråksboken 4:23,
Ordspråksboken 4:23–27 (SFB-15)
23Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.
24Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran från dig.
25Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26Tänk på stigen där din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27Vik inte av åt höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
För att förstå frågan så bra som möjligt och för att utrusta oss som församling så mycket som möjligt delar jag nu upp det som återstår av predikan i fyra punkter. Först ska vi fundera på vad det är för sorts rättfärdighet Paulus talar om. Därefter ska vi titta på varför detta med rättfärdighet är så viktigt. Sedan ska vi titta på hur denna rättfärdighet ser ut och till sist vill jag ge ett antal punkter till praktisk vägledning för hur vi kan leva ett heligt liv.
I. VILKEN SORTS RÄTTFÄRDIGHET
Vi går till den första punkten och frågar oss vilken sorts rättfärdighet det är Paulus talar om här, när han talar om en rättfärdighet som bevarar vårt hjärta.
Bibeln talar om två sorters rättfärdighet. Den ena är juridisk och den andra är evangelisk.
1. Juridisk rättfärdighet
Den juridiska rättfärdigheten är den rättfärdighet som Gud kräver av människan genom laggärningar. Paulus säger i Romarbrevet 10:5 att Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen när han säger ”den människa som håller lagen ska leva genom den”. Det finns tre element som kännetecknar denna rättfärdighet.
Dels måste den vara fullkomlig, både i fråga om att hålla hela lagen och i fråga om att hålla hela lagen med hela hjärtat. Om det finns minsta brist i antingen det ena eller det andra faller allting. Dels måste den hållas av den person som själv är fullkomlig. Och dels måste denna lydnad vara oupphörlig, oavbruten. Om lagen en gång brutits finns inget utrymme för omvändelse och ånger. Då är den juridiska rättfärdigheten förbrukad.
Vem som helst förstår att i den här meningen har Paulus helt rätt när han i Romarbrevets tredje kapitel citerar den 14:e psalmen som säger att det inte finns någon rättfärdig, inte en enda. Förutom Kristus finns ingen människa som kan leva upp till den fullkomliga standard som behövs för att göra anspråk på juridisk rättfärdighet. William Gurnall säger att Gud har spikat igen dörren så att ingen genom lagens rättfärdighet kan träda in till liv och glädje.
2. Evangelisk rättfärdighet
Den andra sortens rättfärdighet Bibeln talar om är det vi kan kalla för evangelisk rättfärdighet. Också av den här finns två sorter: dels den tillräknade (imputed) rättfärdigheten och dels den ingjutna (imparted) rättfärdigheten. Den tillräknade rättfärdigheten är den som Kristus åstadkommer för den troende och den ingjutna rättfärdigheten är den Kristus åstadkommer i den troende.
Tillräknad rättfärdighet
Den tillräknade rättfärdigheten är den genom vilken vi förklaras rättfärdiga genom tron på Kristus. Han har fullgjort den juridiska rättfärdigheten i vårt ställe – han levde det fullkomliga liv vi borde ha levt – och när vi förenas med honom genom tron så ikläder han oss sin egen rättfärdighet. Det är alltså en fullkomlig rättfärdighet som är främmande för oss i meningen att den kommer utifrån och på grund av denna rättfärdighet har vi tillträde till Fadern.
Den här rättfärdigheten ska vi återkomma till om några veckor när vi talar om den fjärde rustningsdelen som är trons sköld (Rom 4:11), så det är inte den rättfärdighet Paulus talar om här när han talar om rättfärdighetens pansar.
Ingjuten rättfärdighet
Nej, Paulus talar om den ingjutna rättfärdigheten. Det är den rättfärdighet som förknippas med vår helgelse. Det är en rättfärdighet som är given oss genom den helige Ande, som kommer till oss genom det nya liv som Anden ger och som tar sig i uttryck av ett nytt hjärta med ny vilja och nya känslor.
Den är given oss genom den helige Ande. Det är den helige Ande som är den verksamma orsaken till denna rättfärdighet och därför måste vi säga att den är en gåva från Gud. Genom syndafallet förlorade vi vår likhet till Gud, men Kristus upprättar den genom att ingjuta sin rättfärdighet.
Anden föder oss på nytt och ger oss ett nytt hjärta. Det innebär att vi får en ny inre disposition, en ny läggning, nya känslor och en vilja att söka det som är heligt. Det innebär att den kristne är passiv i själva förvandlingen det innebär att få nytt liv och ett nytt hjärta, men därefter aktiv i sitt samarbete med den helige Ande i att döda synden och söka växa i helighet och rättfärdighet.
Och detta nya hjärta tar sig alltså i uttryck av en ny vilja och nya känslor. Men här märker vi att förvandlingen inte är fullständig. Vår vilja är förvandlad, men samtidigt har vi den gamla människan kvar som blandar våra känslor och förhindrar oss från att lyda Gud fullkomligt. Det är som att hjärtat är villigt men kroppen är svag. Jag vill springa upp för hela backen, men jag klarar det inte hur gärna jag än vill. Jag har fått ett nytt hjärta, men det är som att resten av kroppen inte blommat ut än. Men gradvis, långsamt, kan jag se att ju mer jag följer Jesus, ju mer jag läser Bibeln och ju mer jag umgås med Gud i bönen, ju mer jag övar mig i tro, hopp och kärlek tillsammans med mina syskon i tron, desto mer svarar min nya människa och växer sig starkare. Även om jag åldras och blir fysiskt svagare växer sig den nya människan starkare och jag blir mer och mer lik min frälsare. Gud avbild i mig av helighet och rättfärdighet förverkligas mer och mer.
Det är den rättfärdigheten vi talar om. Det är den rättfärdigheten som blir ett skydd för mitt hjärta när jag går ut i striden. Det är inget fullkomligt eller ogenomträngligt skydd, men ändå ett viktigt skydd.
II. VARFÖR RÄTTFÄRDIGHET ÄR VIKTIGT
Det leder oss till den andra punkten: varför är denna ingjutna rättfärdighet så viktig? Därför att det är en väsentlig del i Guds syfte med hela frälsningshistorien. Här får du sex kategorier som visar hur central vår ingjutna rättfärdighet är i Guds frälsningsverk.
1. Syftet med utväljelsen av ett folk
För det första: det är del i syftet med att Gud utvalde ett folk åt sig. Hör vad Efesierbrevet 1:3-4 säger,
Efesierbrevet 1:3–4 (SFB-15)
3Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 4Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom.
Här talar inte Paulus om en tillräknad rättfärdighet, utan om en kvalitet som karaktäriserar våra liv. Syftet med Guds utväljelse är att vi ska vara heliga och fläckfria inför honom.
2. Syftet med att sända sin Son
För det andra: det är en del i syftet med att Gud sände sin enfödde Son till oss. Titus 2:14 säger,
Titusbrevet 2:14 (SFB-15)
14Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Om vi inte hade fallit i synd, om vi hade behållit vår ursprungliga helighet och rättfärdighet skulle Kristus inte behövt offra sig själv. Det var vår helighet han kom för att återta.
3. Syftet i den helige Andes verk
För det tredje: det är del i syftet med den helige Andes pånyttfödande verk. Hesekiel 36:26 säger,
Hesekiel 36:26 (SFB-15)
26Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.
Det är Guds löfte till sitt folk. Men varför ska han göra det? Det säger han i nästa vers,
Hesekiel 36:27 (SFB-15)
27Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.
Det är på det sättet vi är Guds verk, som Efesierbrevet 2:10 säger, ”skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.” Det är vad den helige Ande gör med oss.
4. Syftet med Guds ord
För det fjärde: det är del i syftet med Guds ord. Buden och lagarna visar oss hur vi lever ett heligt liv, löftena lockar oss till ett heligt liv och hoten påminner oss om allvaret för den orättfärdige. Paulus säger i Romarbrevet 1:18,
Romarbrevet 1:18 (SFB-15)
18Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
5. Syftet med Guds försyn
För det femte: det är del i syftet med Guds försyn, med hur han för varje detalj i hela historien framåt enligt sin bestämda plan. Romarbrevet 8:28 säger att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Hur kan något sägas samverka för vårt goda om det inte handlar om att göra oss mer heliga och rättfärdiga? Det är vårt goda. Det är så Guds avbild i oss förverkligas mer och mer. Det innebär att vi kan vara glada och tacksamma i medgång, eftersom den helige Andes glädje och tacksamhet tjänar till vår helgelse, och vi kan vara tålmodiga i motgång eftersom vi vet att inget skapat kan skilja oss från Kristi kärlek och inget kan röras utan hans vilja.
6. Syftet med Guds församling
För det sjätte: det är del i syftet med Guds församling. Gud har satt oss här, som en ny människa. Alla gamla fiendskaper är borta, alla skiljemurar är borta, alla kulturella koder och preferenser är satta i bakgrunden. Vi är ett nytt folk, en ny familj och han har satt oss tillsammans för att vi ska slipa varandra, uppmuntra varandra, tillrättavisa varandra – kort sagt för att vi ska hjälpa varandra att växa som kristna, det vill säga, växa i helighet och rättfärdighet såsom Gud har avsett. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att det är Guds församling som spelar en av de mest centrala rollerna i detta arbete. Vi formas genom den helige Ande, utan tvekan. Anden är den verksamma orsaken. Men Guds församling är den instrumentella orsaken. Den är, så att säga, mejseln i skulptörens hand; det verktyg skulptören använder för att forma och färdigställa sitt verk.
Här har du fått sex tunga, massiva, orsaker till varför det är så viktigt att växa i helighet och rättfärdighet. I ljuset av dessa sex orsaker framstår det ytterst märkligt att så många människor som kallar sig kristna inte alls verkar bry sig om sin andliga växt eller att leva heliga liv. Jag skulle till och med påstå att de flesta i Sverige som kallar sig kristna inte ens har en kategori för att växa som kristna. De vet inte ens att det är en del i det kristna livet. De tror att det kristna livet går ut på att inte svära, att tro att det finns en gud och att kanske gå till kyrkan någon gång då och då.
Älskade vänner, Gud har ett syfte med varför just du är just här idag och hör just den här predikan. Han har ett syfte med varför han frälste dig. Det syftet är att du ska växa i helighet och rättfärdighet. Låt inte ditt liv förspillas i jakt på meningslösa saker. Lev det liv han har avsett för dig och se hur den helige Ande verkar i dig.
III. HUR RÄTTFÄRDIGHET SER UT
Vi går till den tredje punkten och försöker att konkretisera en smula: hur ser ett sådant liv ut?
Ett liv som karaktäriseras av dygd
Det är en stor fråga eftersom det finns mängder av bibeltexter som svarar på den. Men jag skulle vilja läsa två listor för dig. Först har jag gjort en lista av alla listor av synder som karaktäriserar de människor som inte ska ärva Guds rike. Sedan har jag sammanställt en lista av alla listor av dygder som karaktäriserar det folk som växer i helighet och rättfärdighet.
Vi börjar med listan av de som inte ska ärva Guds rike:
Markusevangeliet 7:21–22 (SFB-15)
Onda tankar, sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap.
Romarbrevet 1:24–31 (SFB-15)
Orenhet, homosexualitet, all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, avund, mordlust, stridslystnad, svek, illvilja, skvaller och förtal, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa
Romarbrevet 13:13 (SFB-15)
vilda fester, fylleri, otukt, orgier, strid och avund
1 Korinthierbrevet 6:9–10 (SFB-15)
sexuell omoral, avgudadyrkan, äktenskapsbrott, homosexualitet, tjuvar, giriga, drinkare, förtalare eller utsugare.
Galaterbrevet 5:19–21 (SFB-15)
Sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester.
Kolosserbrevet 3:5–9 (SFB-15)
Sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan, vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun, lögn.
1 Timotheosbrevet 1:9–10 (SFB-15)
Laglöshet, rebelliskhet, ohelighet, de som misshandlar sin far och mor, mördare, de som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran
Uppenbarelseboken 21:8 (SFB-98)
De fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare.
Det var hur helighet och rättfärdighet inte ser ut. Låt oss då höra de mer positiva listorna.
Romarbrevet 12:9–21 (SFB-15)
Uppriktig kärlek, avsky för det onda, att hålla fast vid det goda, innerlig syskonkärlek, att överträffa varandra i ömsesidig aktning, brinnande i anden, tjäna Herren, glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen, generositet, gästfrihet, välsigna fiender, glädje med dem som är glada, sorg med dem som gråter, eniga med varandra, ödmjukhet, tänk på det som är gott i alla människors ögon, håll fred med alla människor så långt det är möjligt, hämnas inte, inte låta sig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda
1 Korinthierbrevet 13:4–7 (SFB-15)
Kärleksfull, tålig, mild, inte avundsjuk, inte skrytsam, inte arrogant, inte självisk, inte lättretlig, inte föraktfull, gläder sig inte med orätten men gläds med sanningen, bär allt tror allt, hoppas allt, uthärdar allt.
Galaterbrevet 5:22–23 (SFB-15)
Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.
Kolosserbrevet 3:12–15 (SFB-15)
Innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod, överseende med varandra och förlåt varandra, kärleken, frid, tacksamhet.
2 Petrusbrevet 1:5–7 (SFB-15)
Dygd, insikt, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek, kärlek till alla människor.
Du kan se att det är många teman som återkommer och som ger en ganska klar bild av hur rättfärdighet och helighet ser ut. Det står inte mycket om hur mycket man måste be varje dag eller hur mycket pengar man ska ge till de fattiga. Däremot står det mycket om vår karaktär. Vi klär av oss den gamla människan och tar på den nya. Vi dödar köttets gärningar och klär på oss Kristus.
Den amerikanske pastorn Kevin DeYoung skriver att vi kan tänka på helighet i termer av en kropp. Vårt sinne är fyllt av kunskapen om Gud, det söker honom i bön och är fixerat på det som är gott. Våra ögon vänder sig bort från sensualitet och vi ryser vi åsynen av ondska. Munnen talar sanning och vägrar att skvallra, förtala eller tala det som är grovt eller hädiskt. Anden är uppriktig, orubblig och mild. Hjärtat är fyllt av glädje, tålamod, mildhet, ödmjukhet och tacksamhet. Kroppen är ren och reserverad för äktenskapet mellan en man och en kvinna. Fötterna rör sig mot de ödmjuka och bort från konflikter, splittringar och vilda fester. Händerna är redo att hjälpa de som är i behov.
Ett rent samvete
Att söka ett liv i helighet och rättfärdighet är i hög grad att söka ett rent samvete. Gud talar till oss genom samvetet och att ignorera det är att försätta sig i fara.
Dock måste vi veta att våra samveten inte är ofelbara. Vi kan ha onda samveten som inte vänder sig bort från synd (Hebr 10:22), eller brännmärkta samveten som inte längre reagerar på ondskan (1 Tim 4:2), eller svaga samveten som varnar för saker som egentligen inte alls är synd (1 Kor 8:7-12). Och vi kan ha orena samveten som inte kan skilja mellan rätt och fel (Tit 1:15).
Inte desto mindre är samvetet en gåva från Gud och det är viktigt att vi lyssnar på samvetets röst. Paulus talade om att han alltid strävade efter att ha gott samvete inför Gud och människor (Apg 24:16).
Att bevara sitt hjärta
Det är här vi kommer till själva kärnan när det handlar om att bevara vårt hjärta. Att ta på rustningen innebär att du ber Gud att rena ditt samvete och kalibrera det efter hans ord.
Här vill jag säga något allvarligt och viktigt. Att bevara sitt hjärta, att söka att växa i helighet och rättfärdighet handlar till stor grad om att skydda sig själv från alla korrumperande krafter som pressar på. Hur har du det med all underhållning du konsumerar? Nästan alla filmer som görs innehåller antingen grovt våld eller sensualitet eller språk som gör någonting med oss. Det formar oss. Vi sitter i två timmar och tar in det, kanske till och med njuter av det. Hur kan du tro att det inte påverkar dig? Efter att du har tittat på en film som glorifierar synd är du en annorlunda person. Hur tror du att det påverkar dig att titta på femtio sådana filmer, eller hundrafemtio?
Hur tror du att det påverkar dig att ägna timmar åt att titta på din telefon och se manipulerade bilder av andras liv eller fastna i långa debatter som gör dig upprörd? Det är inte bara en fråga om hur du förvaltar din tid, det är också en fråga om hur du förvaltar ditt hjärta. Kan du tacka Gud för det du ser? Om inte, varför tittar du på det? Du kanske tänker att du måste slappna av och då måste jag fråga: varför måste du slappna av med något som glorifierar synd? Att behöva slappna av med något som bedrövar Anden låter inte som avslappning, det låter som slaveri. Älskade vänner, vi behöver ta på oss rättfärdighetens pansar! Låt oss söka leva ett helt annat sorts liv, ett liv där vi växer i helighet och rättfärdighet och inte låter våra hjärtan korrumperas av hädelser och lögnaktiga intriger och sex och våld.
Alypius vid gladiatorspelen
För fyra och ett halvt år sedan berättade jag kyrkofadern Augustinus berättelse om sin kompis Alypius. Det var så länge sedan att jag kan ta den igen. Alypius var en seriös, from kristen på 400-talet som ville kämpa mot synden och undvika världens inflytande. På den tiden i det romerska imperiet älskade folk en rejäl gladiatorkamp. Mycket blod i sanden, väldigt populärt. Alypius avskydde det. Han ville hålla sig ren från allt det där. Augustinus berättar att några av Alypius vänner använde sig av vänskapligt våld och tog med honom till en gladiatorkamp och satte honom på första parkett vid arenan som formligen kokade av glädje inför den mest monstruösa grymhet. Det var fullt av jubel och vrål, men Alypius höll sina ögon stängda och förbjöd sig själv att tänka på den ondska som ägde rum precis framför honom. Men han kunde inte hålla för sina öron. En man föll i striden och arenan exploderade i ett vrål som slog honom med sådan kraft att han överväldigades av nyfikenhet och öppnade sina ögon. Folkets vrål gick in genom hans öron och tvingade upp hans ögon.
Augustinus berättar att så snart han såg blodet drack han in barbariet och vände sig inte bort. Hans ögon var fastnaglade, han söp in galenskap. Och utan att vara medveten av vad som hände med honom fann han glädje i denna mordiska match. Han var berusad av blödtörstig njutning. Nu var han inte längre samma person som hade kommit in till arenan. Han tog galenskapen med sig hem så att den tvingade honom att återvända till arenan.
Poängen med berättelsen är att det du ser på förändrar dig. Det kommer att etsas in i din själ. Vad det än är du vänder din blick mot kommer att forma dig till sin avbild. Så frågan är: har du tagit på rättfärdighetens pansar som blir till ett skydd för ditt hjärta?
IV. PRAKTISK VÄGLEDNING TILL HELIGT LIV
Här skulle predikan kunna vara slut, men för att bli så praktisk som möjligt har jag med en fjärde punkt som jag kallar ”praktisk vägledning till ett heligt liv.” Här vill jag ge dig sju råd till vägledning. Väldigt kort.
1. Håll dig till Guds ord
För det första: håll dig till Guds ord. Jesus ber till Fadern, ”helga dem i sanningen, ditt ord är sanning”. Det är i mötet med Guds ord som den helige Ande förvandlar ditt hjärta. Så håll Guds ord högt! Men när du gör det, undvik misstagen att antingen tro att Guds ord inte innehåller någon form av lag som binder ditt samvete, det vill säga den liberala eller antinomistiska positionen. Undvik misstaget att lägga till något till Guds ord, att hålla dig själv eller andra till saker som faktiskt inte står där, det vill säga den fariséiska positionen. Och undvik misstaget att bara lyda vissa saker i Guds ord och bortse från andra, det vill säga, den hycklande positionen.
Våga låta Guds ord vara den norm som normerar alla andra normer. Våga lita på och tro att det Guds ord säger är gott för dig och kommer att leda dig rätt!
2. Lev i tacksamhet, inte som merit
För det andra: lev ditt liv i helighet och rättfärdighet, men gör det i tacksamhet och inte för att det ska vara något du kan berömma dig av inför Gud. Det ögonblick du tänker att Gud är skyldig dig något för att du lever så heligt och fint är det ögonblick din helighet förvandlas till orättfärdighet och ondska. Nej, anledningen att du vill leva ett liv i helighet och rättfärdighet är för att han har sänt sin älskade Son att dö i ditt ställe. Det är två helt olika psykologier. Den ena försöker samla på sig meriter så att man ska bli accepterad av Gud. Det är ett slaveri. Den andra söker leva rättfärdigt utifrån en frihet att Gud redan har frälst mig, gett mig ett nytt liv och gett mig sin Ande så att jag kan söka honom. Det är en rättfärdighet som föds ur tacksamhet. Sök den och fly den andra.
3. Följ Kristus
För det tredje: se på Kristus. Vår rättfärdighet är Kristuslikhet. Studera honom. Se på hans kärlek (Joh 13:34), hans ödmjukhet (Fil 2:5-8), hur han möter frestelser (Hebr 4:15), hur han möter lidande (1 Pet 4:1-2) och hur han underordnar sig Fadern (Joh 6:38; 14:31). Se hur han full av barmhärtighet, men aldrig på bekostnad av rättvisa. Se hur han är full av sanning, men aldrig på bekostnad av nåd. Se hur han är som den gode herden som gav sitt liv för fåren. Han lydde sina föräldrar, höll Guds lag och förlät sina fiender.
Vi kan förstås aldrig leva som han, men vi kan ta honom till föredöme. Vi kan be den helige Ande att fortsätta forma oss till Kristi likhet.
4. Lev i sammanhang som bygger upp
För det fjärde: sök de sociala sammanhang som bygger upp. Du har ett ansvar för din själ. Sök en församling som hjälper dig att ta Bibeln på allvar och växa i tron. Rota dig där och undvik sällskapet som drar dig in i synd.
5. Ha en trofast vän som talar sanning med dig
För det femte: ha, i församlingen, en vän som är trofast och som mer än andra är villig att tala sanning med dig. Vi frestas ofta att tro att vår kristna växt är vår ensak, men det är det inte alls. Vi är experter på att bedra oss själva. Vi är fulla av egenkärlek och därför blinda för många synder i våra liv. Dessutom kan vi vara överdrivet misstänksamma mot oss själva så att vi ser synd där ingen synd finns. Nej, du behöver en vän som känner dig och som älskar dig tillräckligt för att tala sanning med dig. Och beväpna dig med ödmjukhet så att du kan ta emot med glädje det han säger. De som inte kan ta emot korrigering är de som skadar sig själva allra mest.
William Gurnall säger att den som inte har tillräcklig kärlek för att ge en tillrättavisning i rättan tid till en broder, eller ödmjukhet för att höra en tillrättavisning från honom inte är värd att kallas för en kristen. Dels för att han visat sig vara en som hatar sin broder (3 Mos 19:17) när han inte säger något och dels för att han visat sig vara en som Ordspråksboken 9:8 kallar för en ”hånare” när han vägrar lyssna på vad den andre har att säga.
6. Gör dödsbäddsprioriteringar
För det sjätte: gör dödsbäddsprioriteringar. Jag har fått sitta vid en del dödsbäddar och samtala med människor i livets sista timmar. Jag har aldrig hört någon säga att de ångrar att de inte tillbringade mer tid på sociala medier, eller tittat på fler filmer, eller att de hade en tydligare identitet i sitt arbetsliv.
Vänner, lev nu det liv du kommer att önska att du skulle ha levt när du står inför döden. Prioritera det som är rätt och sant och gott och bygger upp.
7. Tro inte på lögnen att rättfärdighet är glädjefattig
Till sist: tro inte på Satans lögn att ett liv i rättfärdighet är ett liv där du bara måste avstå en massa glädje. Att det är ett glädjefattigt liv. Om du tror att det är synden som ger glädje i livet så är du allvarligt förvirrad. Syndens glädje är en glädje som bara leder till ett djupare slaveri. Nej, sök rättfärdighetens glädje – glädjen att få leva det nya livet av nåd, ett liv i gemenskap med levande Gud, i gemenskap med friköpta bröder och systrar, med riktning mot den värld som behöver höra evangeliet och med hopp om evig salighet. Sök Gud och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också.
AVSLUTNING
Så, kära vänner, jag återkommer till Ordspråksboken 4:23.
Ordspråksboken 4:23–27 (SFB-15)
23Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta,
för därifrån utgår livet.
24Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran från dig.
25Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26Tänk på stigen där din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27Vik inte av åt höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
0 kommentarer