Vad är det egentligen för skillnad mellan att leva ett liv i dårskap och ett liv i vishet? Vi kan se många skillnader i hur det går i att den som lever i dårskap hela tiden hamnar i nya problem, problem som man har orsakat själv genom att fatta dåliga beslut. Det alltid något, beroende på vilka som är ens största svagheter. Nya relationsproblem, det blir aldrig riktigt bra. Eller också kanske man har fattat nya dumma ekonomiska beslut och hamnat i problem.
Men vad är skillnaden mellan att fatta dåliga beslut och goda beslut? Vi ser att den som är vis har förmågan att navigera genom livet, inte utan lidande eftersom lidandet är en del av allas liv, men ändå på ett sätt som gör att han växer och blir ännu klokare och dessutom lyckas förmedla samma klokhet till sina barn och kommande generationer. Det finns en sorts harmoni.
Vi är inne i ett sammanhang i Efesierbrevets femte kapitel där Paulus fortsätter att ställa upp kontraster. Han började med det i det fjärde kapitlet där han uppmanar församlingen att lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär för att istället klä i sig den nya människan som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. Han uppmanar församlingen att leva som de nya skapelser de är. Kristus har gjort dem nya och därför kan de lämna sina gamla liv för att istället leva nya liv.
I resonemanget som följer ger han ett stort antal kontraster mellan det gamla livet och det nya livet och uppmanar dem att lägga bort lögnen och istället tala sanning; att lägga bort bitterhet, häftighet, skrikande och förolämpningar för att istället vara goda och barmhärtiga mot varandra, och så vidare.
Nu har vi alltså kommit till den 15:e versen i det femte kapitlet och här talar Paulus om vishet och ovishet, vilket är oerhört viktiga frågor. Och det väcker ju frågan: hur levs ett liv i vishet?* Vi har nog en instinktiv känsla av vad vishet är, men om man tar fram det i ljuset för försöker förstå vad det är, vad kommer man då att se?
Vi ska fundera på den frågan utifrån de här tre verserna under två punkter. I den första punkten ställer jag frågan ”vad är vishet?” och i den andra punkten ska vi fortsätta att svara på frågan under rubriken ”ta väl vara på tiden”.
I. VAD ÄR VISHET?
Så vad är vishet? Får vi någon vägledning i den här texten? Ja, det får vi. Men först måste vi påminna oss om vad vi redan vet, nämligen att vishet inte är samma sak som att känna till en massa fakta. Vishet är inte samma sak som expertis. Inte heller är det samma sak som att vara handlingskraftig och har stor kapacitet. Inte heller är det samma sak som att vara intelligent. Nej, vishet har mer att göra med det vi kallar för omdöme (”judgement”). Det handlar om förmågan att navigera genom okänd terräng i livet.
Men om vi ska titta på det i mer detalj så måste vi följa Paulus och börja med det negativa och säga vad visheten inte är. Vishet är inte ovishet. Det är ju den kontrasten Paulus ställer up. Vad är då ovishet, eller det som Bibeln på andra ställen kallar för dårskap?
Inte att styras av känslor
Dårskap är, för det första, att styras av sina känslor. Man fattar beslut utifrån hur det känns i hjärtat istället för att använda sitt förnuft.
I år är det 100 år sedan Disney grundades i Kalifornien. Under dessa 100 år har vi fått lära oss att vi ska fatta beslut genom att lyssna till vårt hjärta, det vill säga, att fatta beslut utifrån våra känslor och våra begär. Det är skolbokexempel på dårskap. Nu kanske vi inte ska ge Disney äran för allt detta, men under 1900-talet har det växt fram en kultur som liknar en sorts nyromantik där vi är mindre intresserade av vad förnuftet säger och istället är helt upptagna av vad våra känslor säger. Vi får lära oss att vi måste slå oss fria från de gamla förnuft-strukturerna och istället lyssna till våra hjärtan.
Det här är ett tänkesätt som vissa delar av kristenheten adopterat till hundra procent och därför utformat sina gudstjänster med det enda syftet att väcka en viss sorts känslor hos dig, ofta med psykologiska tekniker som har med monoton repetition och hypnotiska ljudmattor att göra, tillsammans med ödesmättade uppmaningar att fatta stora beslut.
Inte att styras av begär
Ett annat kännetecken på dårskap är att styras av sina begär. Tanken att jag måste ha vad jag vill ha och eftersom jag vill ha det måste det vara rätt. Det här är en av de stora anledningarna till att så många äktenskap går sönder – att man aldrig ställer frågor till förnuftet utan att man helt enkelt använder sin make eller maka som ett medel för att få allt det där som man längtar efter. Och vidare att man agerar utifrån impulser och instinkter. Man kan till och med skryta över att man inte behöver bry sig så mycket om förnuftet utan kan fatta snabba beslut på magkänsla.
Allt det här kokar ner till att den dåraktiga personen inte tänker på ett konstruktivt sätt. Han ser inte i förväg, han är bara upptagen av vad som känns rätt just nu. Ordspråksboken 22:3 säger,
Ordspråksboken 22:3 (SFB-15)
3Den kloke ser faran och söker skydd,
de okunniga fortsätter och får sitt straff.
Dåren är så upptagen av nuet att han inte tar sig tid att fundera på vilka konsekvenser han beslut kan få. Att han är så upptagen av nuet innebär också att han är otålig. Han ser bara en sak i taget och därför saknas balans i hans liv. Hur han än gör tycks det alltid få slagsida.
Att lyssna på bevisen
Det här är något Paulus uppmanar församlingen att komma bort ifrån. Något som är återkommande i de här tre verserna är hans betoning på noggrannhet. Han börjar med att säga ”tänk alltså noga på hur ni lever…”. Det är en stark betoning på att vara uppmärksam. Det handlar om att ta sig tid att titta på bevis och fakta och resonera och väga. Det är en person som avstår från att bli så uppslukad av hur något känns eller om något är politiskt korrekt att han fattar beslut utan att använda sitt förnuft. Nej, det är en person som är en god lyssnare och som orkar lyssna på argument som kanske talar emot vad han helst skulle vilja.
Det är också en person som avstår från att fatta förhastade beslut. Istället för otålighet har han tålamod och inser att varje beslut behöver en viss process, både av insamling av data och av reflektion.
Att fatta välgrundade beslut utifrån grundläggande principer
Nu börjar vi närma oss ett mer positivt svar på frågan om vad vishet är. Vi har sagt att det inte är att styras av känslor och begär, utan att det är någon som är en god lyssnare och observatör, som har mod och integritet att avstå från att ryckas med i känslostormar och det är en person som har tålamod att låta beslutet ha sin process.
Men vi är fortfarande inte framme vid ett svar ännu. Den svenska översättningen att vi ska tänka noga på hur vi lever är en ganska fri översättning av den grekiska texten. Den grekiska texten börjar med uppmaningen att se. Sedan fortsätter det med ett intressant ord som handlar om att man ska vara noggrann, men det är en särskild sorts noggrannhet. Det är att man ska vara strikt, och då i förhållande till någon sorts regel. Man är exakt.
Att vara vis handlar om att fatta välgrundade beslut – det är det vi precis har talat om – men att också göra det utifrån grundläggande principer. Att man har principer i sitt liv – principer som kommer från Guds ord – och att man följer dessa principer så nära man någonsin kan.
Man lyssnar alltså på fakta, även om dessa fakta skulle tala emot det man helst skulle vilja. Man begrundar det och funderar. Men så prövar man också dessa tankar mot de grundläggande principer som Bibeln ger. Förmågan att ta fram dessa grundläggande principer och tillämpa dem på livets olika beslut är förmågan att navigera genom livet med vishet. Det är här hemligheten finns.
I den sjuttonde versen säger Paulus att vi inte ska vara oförnuftiga ”utan förstå vad som är Herrens vilja.” Du ser kontrasten. Dåren vet inte vad Gud vill att han ska göra, eller också bryr han sig inte. Den som är vis karaktäriseras av att han förstår vad som är Herrens vilja. Det är att att pröva sina observationer och sina tankar mot grundläggande principer. Den som är vis förstår vilka dessa grundläggande principer är och fattar sina beslut utifrån dem.
Jag har fattat en hel del dåraktiga beslut i mitt liv. Men när jag ser tillbaka på dessa beslut kan jag se en röd tråd i att jag antingen inte visste eller brydde mig om vad som var Guds vilja. Jag kanske inte visste att det fanns massor av biblisk undervisning på något givet område. Eller också ville jag helt enkelt hellre göra på mitt eget sätt. Eller, och det här är de beslut som varit mest ödesdigra, så visste jag att Bibeln hade saker att säga klart och tydligt och ändå kompromissade jag med dem. Än en gång,
Ordspråksboken 22:3 (SFB-15)
3Den kloke ser faran och söker skydd,
de okunniga fortsätter och får sitt straff.
Vishet är att fatta välgrundade beslut utifrån grundläggande principer. Och det är faktiskt först när vi lever efter grundläggande principer som vi kan tala om att vi är verkligt fria. För om vi bara ska följa vårt hjärta hela tiden innebär det att vi blir slavar under våra känslor och våra begär. Hela tiden måste vi fråga oss vad vårt hjärta vill och så ska vi tycka att det är rätt och bra och så ska vi göra så. Men hur är det annorlunda mot djuren lever? Det är först när vi håller fast vid grundläggande principer som vi är fria att säga nej till våra känslor och våra begär och istället göra det vi vet är rätt. Det är därför som till exempel ett livslångt äktenskap innebär långt större frihet än den som tycker att han är fri att byta partner hela tiden.
Att lyssna på andra
Nu har vi kommit ganska långt, men jag har fortfarande utelämnat en viktig sak. Det är att allt jag sagt hittills låter som en väldigt individualistisk övning. En del i att fatta ett välgrundat beslut utifrån grundläggande principer är att inser att en stor del av vad jag är, är jag i relation till andra. Romarbrevet 14:7 säger att ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv. Vilket beslut jag än fattar så kommer andra människor att bli inblandade. Dessutom finns det ingen möjlighet att jag förstår alla perspektiv bäst själv. Tvärtom vet jag att jag är en mästare på att bedra mig själv. Därför är det så viktigt att fråga andra.
Ta till exempel beslutet om att välja en livspartner. Här har vi fått lära oss av Disney och Hollywood att vi ska följa våra känslor. Om jag träffar någon jag blir förälskad i så måste det vara rätt och alla som har något att invända mot det hör till den gamla strukturen som jag måste slå mig fri från. Så vi inleder en relation i hemlighet och när vi är redo presenterar vi varandra för omvärlden.
Det är dårskap! För det första, om du vill inleda en relation överhuvudtaget är det visa att du först går till någon som är äldre och har en annan erfarenhet än du och ställer frågan om han eller hon alls tycker att du är redo att ingå en relation. Och när du lär känna en potentiell livskamrat så gör du det först och främst i grupp tillsammans med andra. Under hela processen frågar du andra om råd och tar emot deras vägledning.
Eller om du ska välja ett yrke. Eller var du ska bo. Eller vilken församling du ska vara med i. Eller hur ni ska uppfostra era barn. Eller hur ni kan älska varandra bättre som gifta – alla dessa beslut blir bättre om du lyssnar på andra kloka personers perspektiv.
Att inte flytta gamla gränsstenar
Ytterligare en aspekt av visheten att lyssna på andra. Ordspråksboken 22:28 säger,
Ordspråksboken 22:28 (SFB-15)
28Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest.
När vi frågar andra innebär det också att vi tar vara på den vishet vi har från de som har gått före. Även om vi lever i en modern kultur så är vi fortfarande samma sorts människor som vi varit i tusentals år och alla de viktigaste frågorna är fortfarande desamma.
Men anledningen att jag nämner detta har framförallt med vår tro att göra. Den tredje versen i Judasbrevet talar om den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga. Det innebär att vi har fått en tro som vi inte alls är fria att uppfinna utan att förvalta. Det är som ett stafettlopp över generationerna. Vi har fått ta emot den och om några år ska vi lämna den vidare. Kära vänner, om vi talar om vad vishet är kan jag inte se något annat än att det är att gräva djupt i den historiska myllan för att finna en tro som är robust och komplett och förvalta den så gott vi kan utan att uppfinna nya saker under den korta tid som vi har den under vår vård. Låt oss ständigt sträva efter att reformeras efter Bibelns lära, tillsammans med kyrkans bästa uttolkare.
* * *
Det var första punkten som svarar på frågan vad vishet är. Det är att vara noga på hur vi lever, att leva nära den regel som Bibeln ger. Att med vårt förnuft fatta välgrundade beslut utifrån grundläggande principer, bland annat att hämta råd från andra.
II. TA VÄL VARA PÅ TIDEN
Nu fortsätter vi att svara på frågan hur ett liv levs i vishet genom att titta på nästa vers. Jag kallar den andra punkten ”ta väl vara på tiden.” Den sextonde versen lyder,
Efesierbrevet 5:16 (SFB-15)
16Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda.
Om vi ska tänka noga på hur vi lever, då finns det en närmast ovärderlig tillgång som vi måste använda väl och det är tid. Ytterst sett är tid vår viktigaste valuta. Var och en av oss har fått ett visst mått dagar. Varje dag har vi alla fått 24 timmar. Frågan som Paulus reser är vad vi gör med dessa timmar.
Han säger att vi ska ”ta väl vara på”. Återigen är det en ganska fri översättning av grekiskan. Han säger att vi ska köpa tiden, eller till och med återköpa den – det är samma ord som man använde för att återköpa eller friköpa en slav ur hans fångenskap.
Tiden som fiende
Det är som att tiden en gång var vår vän men nu har blivit vår fiende och nu behöver vi kämpa eller betala ett pris för att få tillbaka den under vår kontroll.
Paulus tycks mena att tiden på något sätt är emot oss. Hur kan den vara det? Ja, dels på grund av synden så är tiden kort.
Om synden inte kommit in i världen hade tiden inte varit vår fiende. Tiden skulle ha varit lång. Vi skulle ha levt för evigt, och vi skulle ha levt väl för evigt. Vi skulle ha använt tiden för vårt eget bästa och för andras bästa och ytterst sett till Guds ära.
Men på grund av synden är livet en vindfläkt, en rök som syns en liten stund och sedan försvinner (Jak 4:14). Det tragiska är att vi under en ganska stor del av våra liv tror att vi har så mycket tid, vilket är en förvirring.
Men tanken här är inte att vi behöver köpa tillbaka tiden för att den är så kort, utan snarare för att den på något sätt är under ondskans makt. Det naturliga är att tiden är ond och om vi inte köper tillbaka den kommer den att vara full av ondska. Den kommer att fyllas av synd. Varje dag har vi 24 nya timmar och om vi inte köper tillbaka dem kommer synden att fylla dem innan rättfärdigheten kommer in.
Det är det Paulus menar när han säger att dagarna är onda.
Jesus säger att var dag har nog av sin egen plåga (Matt 6.34). Vi ska inte vara oroliga för morgondagen, men vi ska vara noga förberedda på den eftersom den har nog av sin egen ondska. Varje dag är omgiven av ondska. Det är vad vi ska förvänta av en fallen värld.
Paulus säger i Efesierbrevet 6:13 ”Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen”. Det handlar inte om någon särskild dag av särskild ondska, det handlar om att varje dag är ond. Det är inte bara vissa dagar som vi ska ta på Guds vapenrustning. Nej! Vi tar på rustningen varje dag under våra liv! För att djävulen går som ett rytande lejon och söker konstant efter någon han kan sluka. Vi behöver vara noga varje dag eftersom varje dag är ond.
Om djävulen ser dig gå runt utan din rustning så vore det en signal mot honom att attackera direkt. Det är enkelt för honom att göra vad han vill med dig eftersom du inte har något svärd, ingen sköld, inget pansar, ingen hjälm, inget bälte och inga skor på fötterna.
Varje dag i ditt liv är ond i den meningen och varje dag i ditt liv behöver du ta på den andliga vapenrustningen. Det är vad Paulus talar om här. Du behöver köpa tillbaka tiden eftersom dagarna är onda.
Förvalta tiden
Hur gör man det?
För det första tar man kontroll över det. Den här texten säger att du behöver förvalta tiden. Vi använder en kalender så att vi vet vad vi har planerat att göra. Om vi inte använder någon kalender har våra liv en tendens att bli kaotiska.
Vi ser att tiden är en valuta och därför försöker vi förvalta den. Därför tänker vi noga på hur vi lever och tar väl vara på varje tillfälle. Frågan är hur du har det: är varje dag bara något som drabbar dig eller är det något du förvaltar så att den blir ett verktyg i din hand? Är en vecka något som bara rinner som sand mellan dina fingrar eller är det något där du åstadkommit något? Om en vecka bara rinner som sand mellan dina fingrar, vad är det som säger att inte en månad skulle rinna iväg? Eller hela ditt liv?
Du kan inte köpa tillbaka något om du inte är beredd att betala ett pris. Det är ingenting som händer av sig självt. Tiden kommer inte att sluta vara din fiende och plötsligt bli din vän bara av sig själv. Det kommer bara att ske genom att du kämpar för det.
Hur? Kämpa emot tidstjuvarna
Det är den generella principen. Men nu finns det vissa fiender som vill stjäla tiden från dig och som du behöver kämpa emot för att få tillbaka den. Jag vill nämna tre stycken – tre tjuvar som stjäl den tid du behöver ta vara på.
1. Sysslolöshet
Den första tjuven är sysslolöshet. Att inte göra någonting. Det kommer ur lathet eller lättja. En motvilja att vara uppe och göra något. Det handlar om att bara ligga i sängen eller i soffan och inte kunna ta sig för någonting.
Problemet är att du alltid kommer att göra någonting. Om du inte köper tillbaka den tiden så kommer djävulen att fylla tiden åt dig. Om du är sysslolös kommer du att fylla tiden med synd. Det är att missbruka den gåva som tiden är.
Salomo säger att vi ska lära från myran,
Ordspråksboken 6:6–11 (SFB-15)
6Gå till myran, du late, se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har varken furste, förman eller herre,
8 men hon skaffar sin föda om sommaren
och samlar sin mat under skördetiden.
9 Hur länge ska du ligga, du late?
När ska du resa dig ur din sömn?
10 Sov lite till, slumra lite till,
ligg lite till med armarna i kors,
11 så kommer fattigdomen över dig som en rövare.
Även den andliga fattigdomen kommer över dig som en rövare om du inte lär dig att fly från sysslolösheten. Salomo säger också i Predikaren,
Predikaren 9:10 (SFB-15)
10Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet.
Med andra ord: köp tillbaka tiden som du spenderar i sysslolöshet och omvandla den till verksamhet. Det finns alltid något du kan göra.
2. Prokrastinering
Den tredje fienden som stjäl tid är prokrastinering. Att skjuta upp saker. Vanligtvis skjuter vi upp saker av en av två anledningar: antingen är det något vi lätt skulle kunna göra – då är det fråga om lathet. Eller också för att det är något som vi tycker är svårt – då är det fråga om ovishet. Prokrastinering leder till depression och till ett andligt liv som är förlamat av fruktan. Vi bryter prokrastineringens förlamning genom att prioritera att göra de svåra sakerna först.
I Matteusevangeliets femte kapitel tar Jesus bilden att du är på väg till en gudstjänst när du plötsligt kommer ihåg att din broder har något emot dig. Inte att han helt plötsligt börjat tycka att du är konstig, utan han har något legitimt emot dig, du har gjort fel mot honom. Då säger Jesus att du omedelbart behöver gå och ställa det till rätta. Du får inte ens säga till dig själv ”jag ska bara gå på den här gudstjänsten först”, nej, att göra upp med din broder ska ha din högsta prioritet. Det är inte Jesu sätt att säga att vi inte behöver ta så allvarligt på att komma till gudstjänsterna, nej, Hebreerbrevet 10:25 säger att vi inte ska försumma våra sammankomster och kopplar samman det i nästa vers med att synda med vett och vilja vilket i sin tur innebär en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld som ska uppsluka motståndarna. Nej, att fira gudstjänst tillsammans med vår församling är en helt given princip utifrån vilken vi navigerar våra liv. Och det är i det sammanhanget vi ska förstå hur viktigt Jesus säger att det är att inte prokrastinera och skjuta upp att försonas med sin broder utan att prioritera det.
Prokrastineringen är en tjuv som förgiftar din själ med oro och depression. Du bär bekymret över att något måste göras, men du får det inte ur världen.
3. Mental passivitet
Den fjärde stora fienden till din tid är generell mental passivitet. Det är när du försätts i ett passivt tillstånd när du bara tittar på en skärm – du tittar på film eller scrollar på sociala medier.
Vi alla går runt med så kallade smarta telefoner i våra fickor; telefoner som är långt mer än bara telefoner utan som snarare är en manick genom vilken vi sköter nästan all vår okroppsliga kontakt med omvärlden. Den är medvetet utformad med olika meddelanderutor och ljud för att vara en distraktion för dig och kalla på din uppmärksamhet. Och när den väl fått din uppmärksamhet är den utformad för att behålla den; att försätta dig i en mental passivitet och få dig att bli upprörd eller kittla din nyfikenhet och så hålla din uppmärksamhet i timmar. Jag hittade en åtta år gammal artikel som rapporterade om forskning som visade att en genomsnittlig användare låste upp sin mobil 80 gånger per dag, vilket innebär 6-7 gånger per timme. Lite nyare siffror säger att vuxna ägnar 3-4 timmar per dag åt mobilen och tonåringar 4-5 timmar, siffror som för övrigt ökar med ca 20 minuter per år. Nu är kanske inte all den tiden bortslösad mental passivitet, men jag skulle tro att den allra största delen är just det. Det här är siffror som vittnar om en katastrof för vår mentala och fysiska hälsa. Den gör att vi tänker sämre, sover sämre, rör på oss mindre och har färre verkliga möten och verkliga samtal.
Varför inte ta den tiden, vilket visar sig är enormt mycket tid, till att göra något som faktiskt är nyttigt? Det behöver inte vara något tungt. Du kan läsa en text ur Guds ord och begrunda den en stund. Du kan be en bön av tacksägelse. Jag säger tacksägelse för att det är den minst krävande bönen. Den kräver nästan ingenting av dig. Det enda du behöver göra är att tänka med tacksamhet på Guds godhet och på allt han gett dig. Du kan göra ett experiment och bestämma dig för att ägna en timme åt att be enbart böner av tacksägelse och du kommer att upptäcka att det inte är särskilt svårt. Den största utmaningen är nog att inte bli distraherad av att titta på mobilen.
Du kan ta 15 minuter åt att skriva ett brev till en broder eller en syster till uppmuntran där du uttrycker tacksamhet för det positiva du ser i deras liv eller bara att du försäkrar att du ber för honom eller henne?
Eller ta en stund varje dag för att läsa en bra bok? Hur mycket skulle du kunna växa i din förståelse av Kristus och hans församling om du bara ägnade en liten del av den tid du varje dag försummar i mental passivitet?
Pilgrim mot evigheten
Texten säger alltså ”ta väl vara på varje tillfälle för dagarna är onda.” Vi har sett hur man kan kämpa för att återköpa tiden genom att kämpa mot tre olika tidstjuvar. Jag vill bara ge en sista tanke innan jag avslutar.
Jesus säger,
Matteusevangeliet 6:19–20 (SFB-15)
19Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
När vi talar om vishet får vi inte tappa perspektivet om evigheten. Att leva sitt liv i vishet är att leva det med sikte på den eviga gemenskapen med Jesus. Att ta vara på tiden handlar inte bara om att kämpa mot tidstjuvar utan också om att veta att du är en pilgrim, en främling i den här världen på väg mot himlen. Därför är du fri att inte samla skatter på jorden utan istället samla skatter i himlen.
Anledningen att du kan kämpa mot tidstjuvar här och återköpa tiden är att han har återköpt dig till priset av sig själv. Den som kom från himlen till jorden för vår skull, han som inte höll någonting tillbaka för sin egen skull utan som lät sig själv krossas under Guds vrede, han som bar smärtan och förnedringen – han kommer en dag att se på oss och han kommer att se på hur vi tillbringade vår tid i den här världen efter att vi förstod vad han har gjort för oss. Du kommer att se in i hans ansikte och du kommer att inse som aldrig förut vad han gjorde för dig.
Allt du har, precis allt – varje sekund, varje hjärtslag, varje andetag – allt har du fått på grund av Guds nåd. Och när du genom tron har förenats med Kristus kan du se fram emot en evighet i salighet. När du inser vad som kommer och när du inser vad det kostade honom har du inte en sekund att förlora. Ta vara på varje tillfälle! Ta vara på den tid du har kvar i den här världen. Samla skatter i himlen!
AVSLUTNING
Uppenbarelseboken 14:13 säger
Uppenbarelseboken 14:13 (SFB-15)
13Och jag hörde en röst från himlen: “Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem.”
Deras gärningar följer dem. Han kommer att vara intresserad av hur de som dött i Herren använder sin tid. Låt oss därför, kära vänner, ta vara på varje tillfälle. Låt oss vägledas av Guds ord i våra beslut och låt oss i glädje ge varje sekund tillbaka till honom som gav sitt liv för oss.
0 kommentarer