Församlingsdisciplin: kärlek som formar | Matt 18:15-17

Församlingsdisciplin: kärlek som formar | Matt 18:15-17

Matteusevangeliet 18:15–17 (SFB-15)

15Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. 16Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Och lyssnar han inte heller till församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare.

INLEDNING

När vi nu fortsätter vår predikoserie om församlingens skönhet ställs vi inför en text som jag tror att en vanlig församlingsmedlem i Sverige idag skulle tycka är minst sagt märklig. Det här handlar om församlingsdisciplin. Det handlar om att konfrontera synd och i värsta fall utesluta människor ur församlingen. Vad har det med församlingens skönhet att göra? Har inte det med församlingens fulhet att göra? Är inte det här ett skelett vi har i garderoben, något vi höll på med för 100 år sedan som bara orsakade en massa sår och gav oss dåligt rykte? 

Nej. Jag vill argumentera för att det är precis tvärtom. Det här har verkligen med församlingens skönhet att göra; faktum är att jag tänker påstå att Bibeln påstår att församlingens skönhet är omöjlig och ouppnåelig om vi inte praktiserar församlingsdisciplin. Det är sant att den har praktiserats på felaktiga sätt under vissa perioder i kyrkans historia, men att helt och hållet upphöra med det på grund av tillfälliga snedsteg i historien vore att kasta ut barnet med badvattnet. Dessutom vill jag påstå att Bibeln säger att det snarare är brist på församlingsdisciplin som ger oss dåligt rykte och inte tvärtom. 

Så låt oss titta på det. Jag lägger upp predikan i två punkter; två frågor: (1) vad är församlingsdisciplin? och (2) varför ska vi praktisera församlingsdisciplin?

I. VAD ÄR FÖRSAMLINGSDISCIPLIN?

Församlingsdisciplinen utgår från antagandet att vi som kristna inte lever vårt kristna liv för oss själva. Att vi har en bibliskt motiverad förpliktelse att älska varandra; att uppmuntra varandra och att hjälpa varandra att leva som Kristi efterföljare. 

Fundera på kärlek. Vad är motsatsen till kärlek? Det är likgiltighet. Några av de mest tragiska texterna vi har i Bibeln är när vi läser att Gud överlämnar syndarna åt sina sina skamliga lidelser (Rom 1:26). Vi får akta oss från att tala osant om honom men det är en bild som säger att Gud kastar upp sina armar och säger ”gör vad du vill, jag tänker inte hindra dig.” Det är som om att jag som pappa skulle se mitt lilla barn jaga en boll ut på vägen där det kommer en buss och säga ”gör vad du vill!” Att se henne springa mot sin undergång utan att gripa in; utan att ens öppna min mun. Jag klarar inte ens att tänka tanken – det går emot varje fiber i min varelse eftersom jag älskar henne mer än mitt eget liv. Om jag såg henne springa mot sin undergång skulle jag göra allt som stod i min makt för att hindra henne, inklusive att kasta mig själv framför bussen om det skulle göra någon skillnad. 

När vi hör om disciplin går våra tankar ofta till  bestraffning. Men det är mycket mer än så. Vi måste alla börja med att erkänna vårt eget behov av disciplin eftersom ingen av oss är fullkomlig. Vi alla har behov av att riktas om i någon mån; vi behöver korrigeras. Ibland behöver vi brytas sönder för att kunna göras hela. Men vad vi än behöver för behandling så kan vi åtminstone börja med att erkänna behovet. Vi behöver inte låtsas att vi är felfria. 

Ordspråksboken 12:1 säger, 

Ordspråksboken 12:1 (SFB-15)

1Den som älskar fostran älskar kunskap,
den som hatar tillrättavisning är dum.

När vi erkänt att vi inte är fullkomliga utan behöver korrigeras kan vi vidare slå fast att den allra största delen av församlingsdisciplinen är positiv. Det är vad man traditionellt kallar för formativ församlingsdisciplin. Det som pinnen som hjälper tomatplantan att växa i rätt riktning. Det är den sortens formande som sker i nära relationer där vi växer tillsammans; där vi påminner varandra om bibliska sanningar; där vi undervisar och uppmuntrar varandra och hjälper varandra att följa Jesus. 

Men om vi älskar varandra så innebär det, som vi redan varit inne på att vi också behöver ägna oss åt det som kallas korrektiv församlingsdisciplin. Det innebär att om någon ger sig in på en destruktiv väg så måste vi som älskar honom på ett eller annat sätt gripa in. Lägg märke till ordet ”måste”. Om vi älskar varandra innebär det att vi tar ansvar för varandra. Det är helt enkelt inte möjligt för oss att stå overksamma när någon gör våld på sig själv, vilket dessutom får konsekvenser för oss som församling. 

Hebreerbrevets författare beskriver i 12:e kapitlet att Gud själv utsätter oss för korrigerande disciplin, 

Hebreérbrevet 12:5–7 (SFB-15)

5Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:
Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig,
6för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.

7Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

Gud själv utsätter oss alltså för disciplin. Och han uppmanar oss att göra detsamma. Vi ser också när vi fortsätter att läsa Bibeln att församlingen har ett särskilt ansvar. Vi får det av Jesus själv i den text jag läste inledningsvis. Ja, om vi avstår från församlingsdisciplin påstår vi underförstått att vi älskar bättre än Gud älskar, vilket är ett obeskrivligt högmod. 

Så hur hanterar du en situation när en broder eller syster i församlingen syndar mot dig? Ska du sluta att tala med honom? Ska du bygga upp förakt mot honom i ditt hjärta? Kanske du ska berätta för någon av dina andra vänner hur illa han har sårat dig? Om du som hör denna predikan kallar dig för en Kristi lärjunge vill jag meddela att du inte alls är det, att det är en tom bekännelse om du inte följer vad Kristus själv befaller. Han säger,

Matteusevangeliet 18:15–17 (SFB-15)

15Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. 16Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Och lyssnar han inte heller till församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare.

Församlingsdisciplin är hur Jesus sa att vi ska hantera synd i våra församlingar. Det är ett uttryck för vår kärlek till varandra. Den går ut på att vi konfronterar varandra omedelbart när någon syndar. Vi talar inte med någon annan om det, det är först mellan den som syndar och den som drabbas. Om den personen inte omvänder sig pratar jag med två eller tre ytterligare personer som får följa med och ha ett nytt samtal med den som syndar. Om han fortfarande inte vill omvända sig lägger vi fram det för hela församlingen och så får församlingen tillsammans vädja till den här personen att vända om. Vill han fortfarande inte göra det utesluter vi honom; vi ställer honom utanför församlingens gemenskap, i synnerhet vårt nattvardsfirande. 

II. VARFÖR SKA VI GÖRA DET?

Vi går vidare till nästa punkt och frågar oss ”varför är det här så viktigt?” Varför ska vi göra det? 

Vi skulle kunna hänvisa till Jesu auktoritet och säga att det är viktigt därför att han säger det. Och det finns fler texter som vi ska titta på om ett ögonblick. Men själva principen är inte särskilt svår att förstå: därför att synd dödar församlingar! Därför att om vi inte omvänder oss från synden i våra liv kommer den att leda oss till helvetet. Om vi tar lätt på synden; om vi inte har några problem med att släppa vår tunga lös och raljera över kristna bröder och systrar eller om vi helt enkelt inte är bekymrade över vad synden i våra liv får för konsekvenser kommer vi aldrig att förstå varför det är så viktigt med församlingsdisciplin. 

Men Bibeln tar kampen mot synden och vår kärlek till varandra på största allvar. Du har hört texten i Matteusevangeliet. Den säger ”om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars.” Lade du märke till att den helt saknar alternativa lösningar? Om det förekommer synd i församlingen måste den hanteras. Du som är kristen är helt enkelt förpliktigad att ställa din broder till svars. Därför att synden måste tas på allvar. Att bara låta det gå vore själva motsatsen till kärlek. 

Hör vad Paulus säger i Första Korinthierbrevet 5,

1 Korinthierbrevet 5:1–11 (SFB-15)

1Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. 2Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap. 3Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där, 4i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt, 5ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag.

6Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? 7Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

9I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. 10Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen! 11Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta.

Varför säger Paulus så här? För att han plötsligt börjat hata den här personen? Nej, för att den här personen är djupt förvirrad. Han tror att han kan vara en kristen medan han lever i strid med Bibelns undervisning. Även om han inte ens är medveten om det är han djupt förvirrad; han kanske har övertygat sig själv att det inte är något fel att han lever med sin fars fru. Så för att hjälpa honom att återställa sitt liv till att ära Gud och för att hjälpa församlingen att bibehålla sin egen integritet uppmanar Paulus församlingen att göra det mest drastiska de kan göra, nämligen att ställa honom utanför församlingens gemenskap och på det sättet ge honom den starkaste varningen de kan ge. Att vara utanför församlingens gemenskap är att vara överlämnad åt Satan; det är en försmak av det utanförskap han kommer att uppleva på den yttersta dagen om han inte omvänder sig. För än en gång; det går inte att vara en kristen och leva i strid med Bibelns undervisning. Jesus säger att den som älskar honom håller hans bud och förblir i hans undervisning (Joh 14:23; 15:10; 1 Joh 5:3). 

Låt oss titta på några bibeltexter till. Bläddra vidare till Galaterbrevet 6. Paulus skriver till församlingarna i Galatien där de har ett problem framför allt med falsk lära. I de här verserna ger han instruktioner om hur de hantera det. Han säger,

Galaterbrevet 6:1–2 (SFB-15)

1Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

När han säger ”ni som är andliga” menar han inte ”ni som är allra mognast i församlingen”. Nej, han menar ni som är kristna – ni som inte gör vad köttet begär utan vandrar i Anden. Ni som har liv i Anden. Ni som tillhör Kristus. Om någon ertappas med en överträdelse, då är det ert uppdrag att upprätta honom. Det  är vad det innebär att bära varandras bördor och uppfylla Kristi lag. Om du vill uppfylla Kristi lag så handlar det om att upprätta den som ertappas med synd. 

Vi skulle kunna titta på många fler texter; på Andra Thessalonikerbrevet 3, på Första Timotheosbrevet 1 och 5 eller på Titusbrevet 3. Det hinner vi inte nu, men jag vill att vi tittar snabbt på en text till. Gå till Uppenbarelsebokens andra kapitel. Här har vi den förhärligade Kristus som skriver korta brev till några av hans församlingar i Turkiet. I brevet till församlingen i Pergamon säger han i vers 14, 

Uppenbarelseboken 2:14–16 (SFB-15)

14Men jag har en sak emot dig: att du har några där som håller fast vid Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels barn så att de åt kött från avgudaoffer och var otrogna. 15 På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära. 16 Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd.

Jag ville läsa den här texten för dig för att visa på allvaret i den här frågan. Jesus har något emot den här församlingen, nämligen deras brist på församlingsdisciplin. De borde ha tagit tag i de här villolärorna men har inte gjort det. Herren Jesus uppmanar dem att omvända sig för annars ska han strida mot dem med sin muns svärd. Det är en ytterst allvarlig fråga! Därför måste verkligen ta i beaktande baptistpredikanten John Daggs ord när han i början av 1800-talet skrev att ”när församlingsdisciplinen lämnar församlingen, lämnar Kristus tillsammans med den” (A Treatise on Church Order, s274). Vi måste välja mellan hyckleri eller församlingsdisciplin. Det kommer oundvikligen att bli det ena eller det andra. 

Så sammanfattningsvis: varför ska vi praktisera församlingsdisciplin? Fem korta punkter

1. För att synliggöra synden (1 Kor 5:2). Synden älskar att gömma sig och vi är experter på att förminska den och döva våra samveten. Men när vi älskar varandra tillräckligt för att tala om den blir det en väckarklocka för oss alla. 

2. Det är en varning för den kommande domen för den som inte vill omvända sig från sin synd. Det ger en liten försmak av den dag då Jesus ska säga till den som älskade synden mer än hans ord och säga ”gå bort från mig.” 

3. Det är vårt mest drastiska sätt att vädja till en person att omvända sig och därmed rädda sig från den kommande vreden (Luk 3:7; 1 Thess 1:10). 

4. Det är Bibelns sätt att beskydda församlingskroppen. Paulus beskriver synden som en jäst som genomsyrar hela degen om vi inte rensar bort den (1 Kor 5:6). 

5. Det är Bibelns sätt för en församling att förbli trovärdig i sitt vittnesbörd gentemot världen utanför. Det är så vi förblir annorlunda mot världen. 

AVSLUTNING

Föreställ dig att vara del i en gemenskap som älskar varandra tillräckligt mycket för att ta varandras andliga hälsa på allvar. Föreställ dig att vara omgiven av personer som är väl förtrogna med vad evangeliet är, som älskar Gud och som vill leva till hans ära och som älskar dig som sin syster och sin broder; tillräckligt för att lägga sig i ditt liv och tala kärleksfull och uppriktigt med dig. Jag inser att det kan vara en skrämmande tanke; ungefär som för en drogberoende som får veta att han måste lämna blodprov varje vecka. Det finns inget sätt att gömma undan synden längre eftersom han finns i en struktur som tar ansvar för hans välmående. Men är inte det vad vi alla längtar efter? Att inte behöva kämpa den här kampen ensamma utan att få tillsammans växa och mogna och upptäcka nya djup i Guds oändliga godhet? Han utgav sin Enfödde Son för vår skull. Jesus Kristus har köpt sin församling med sitt eget blod (Apg 20:28) och priset är betalt. Låt oss därför leva tillsammans till hans ära och njuta av hans godhet för evigt. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *